Hillevi såg på Baura och log lätt medan hon frigjorde såret. Hon fick lämnat intill sig en skål med klart vatten, och hon doppade en tygbit i det och började rengöra såret och närområdet. När Baura såg sig omkring i lägret bland Hillevis soldater så var det en klar blandning, det fanns mer kvinnor än det i genomsnitt skulle gå att hitta i en kriga…[Read more]

“Lojalitet finns det, ja. Din lojalitet blir belönad lite annorlunda från hur det vanligtvis har fungerat här i Kaldrland bara. På grund av att vi inte tar något byte efter våra strider så behöver det finnas någonting i slutändan att hämta för mina krigare, så jag betalar dem för varje dag de är i min tjänst. Denna betalning är inte av nytta fö…[Read more]

Anneli Fager

Skeppets snickare hade man inte hört mycket från under resan, hon blev färskt rekryterad i hamnen då de mist sin föregående till hamnens lockelser, och Anneli hade knappt sagt ett ord till någon sedan hon klev ombord. Hon höll sig för sig själv så ofta hon kunde, och när någonting behövdes göras så var hon snabbt på plats och jobbad…[Read more]

“Soldater …” Hon såg mot Baura och kom på sig själv och sitt ordval. Hillevi log lätt åt henne och efter nästa sträcka av ojämn mark och hon åter igen placerade Baura på marken för att gå så ryckte hon på sina axlar.

“Det är ett ord från söder om vattnet, men från vart exakt kan jag inte minnas. Jag läste om det i en av far mins böcker han to…[Read more]

Hillevi gav henne stöd och de började röra sig norrut mot lägret hennes soldater hade etablerat medan hon vandrade iväg. De skulle säkerligen inte bli helt nöjda när hon anländer och ber dem packa ihop, men det var länge sedan de försökte argumentera emot henne. Om hon nämnde att det fanns en by inte ens en dag söderut, då skulle de nog göra det m…[Read more]

“Min erfarenhet av vildsvin är begränsad, åtminstone gällande deras aggression. Jag fick lära mig tidigt att de inte är att leka med, efter att en i min by miste livet till ett. Det var en av våra bästa krigare, så någonstans i Kaldrlands skogar vandrar ett mäktigt vildsvin.” Hon log för sig själv medan hon surrade läderremmen runt kvinnans ben…[Read more]

Hillevi log lätt när det verkade som att hennes skämt uppskattades, hon hade sällan en sådan lycka bland sina soldater. Visst skrattade de, men de gjorde det för att hon var Hillevi, inte för att de tyckte det var ett bra skämt. Den här kvinnan skrattade utan en aning om vem hon var, vilket var validerande. Även om hon likaväl kunde ha skrattat a…[Read more]

Hillevi hade ingen ärlig anledning att vara i vargskogen, men då hade inte heller mycket av vad hon gjort senaste året varit vidare ärligt. Den nyligen gjorda krigsmakaren hade ofta nyligen använt sig av skogsmarker för att försvinna från soldater trogna Ulfhedna och för att ligga på lur, men ibland så vandrade hon dessa marker av ingen större anl…[Read more]

“Du borde bli poet Silje, så som du pratar om att inte låta någonting hända oss. Det säger bara en romantiker.” Hon log och roterade haren igen, innan hon såg mot Ivar. Hon blev tyst en kort stund innan hon rätade på sig och satte sin luta åt sidan.

“Det var ett beslut, men det var inte beslutet du hade gjort, Ivar. Jag tycker vi ska vara öve…[Read more]

Semper Saesaria
Stormen hade precis lagt sig. Legaten Maximus Aurennius och hans soldater utgjorde det försvar landstigningen hade i fall av hot, men de var inte ens hälften av deras tillgängliga trupper. En tunn linje av soldater var utspridda längst hela viken och delar in mot landet, och sedan var det spejare som var i konstant rörelse och som…[Read more]

Hon log smått åt dem och skakade lätt på huvudet. Hon tittade upp mot Ivar när han kom nära, och efter hans ursäkt blev hennes leende lite bredare och hon tittade in i elden, stirrandes nästan blankt in i den.

“Vi behöver fortfarande fatta ett beslut.” Sade hon lugnt och hämtade lutan tillbaka in i famnen sin. Hon provade strängarna lite en ko…[Read more]

Katla ryckte lätt på axlarna när hon hörde Ivar och log lite lätt. Hon var inte nöjd, det var inte illa, men hon kunde bättre, det visste hon. När det var dags för att introducera den för omvärlden skulle den vara felfri, så mycket var säkert, den skulle kunna sjungas på tavernor till dans och skratt. Folk skulle ha kul med att hata Hrafn, sådan…[Read more]

Kamilla följde endast dolken med sina ögon, då hon hade tagit till sig att det tjänade ingenting till att försöka angripa skuggan själv, vilket var logiskt när man tänkte på det. Däremot kunde skuggan hålla i en dolk, vilket var mindre logiskt och fick henne att ifrågasätta vilken roll logik hade i en kamp mot magiker.

När dolken kom mot hennes…[Read more]

Hillevi klev ut från bakom ett buskage och ställde sig framför Turins soldater, som alla såg redo ut för strid. Hillevi log lätt och indikerade med sitt spjut att de skulle sänka sina sköldar, och sedan ställde hon sig mer avslappnat med spjutet vid sin sida. Hon var svår att identifiera först som Hillevi om man inte visste att det var hon, för m…[Read more]

Kamilla lutade på sitt huvud lite när illusionisten talade och hon tänkte efter på orden som precis hade sagts.

“Jag … gav dig just ett val, att hjälpa oss.” Började hon, men hon hade inte längre för avsikt att låta det löftet stå. Inte efter vad som hade uppdagats från vad som hade sagts. Vad hade hon för nytta av en annans blod, om inte hems…[Read more]

Nashwar log åt Akilas svar och nickade tacksamt för svaret. När tystnad sedan följde så rätade Nashwar lite lätt på sig och knöt sina händer bakom sin rygg, och helt enkelt bara väntade på nästa sak som skulle hända. Hon hade kunnat säga någonting mer, men hon fick en känsla av situationen att det var bättre att stå tyst just nu, så det var pre…[Read more]

Kamilla skrattade åt kommentaren om illusionen, att den var avsedd att skrämma de enfaldiga. Hon såg mot honom, väldigt tydligt road.

“Jag trodde att det var ett monster. Jag antar att det säger en hel del om mig.” Hon skrattade till igen och rätade på sig så att hon stod rakryggad när han började tala till magikern. Hon slöt sina nävar, och…[Read more]

Kvällen hade blivit lite tyst. Ivar ilska fick svalna ute i nattens kyla tyckte Katla, det var bästa sättet att bemöta det på. När känslorna brann var det bästa att låta dem brinna ut. Hon hade en naturbegåvning att byta humör, men Ivar och även ibland Silje var mer förtjusta i att känna det de kände. Efter en liten tid dock, efter fisk och efter…[Read more]

Katla stod och tittade på honom under hans slutliga utbrott, hennes ögon först på honom och sedan på yxan. Hon var på väg att säga någonting när han började gå,  och sedan följde hon honom med blicken sin när han gick till släpet först och sedan iväg mot skogen. Hon stod still för ett ögonblick innan hon satte sig ner igen på stenen sin och vände…[Read more]