• ” Jag var en av de lyckligt utlottade med för mycket fritid.” Skämtade Nemea tillbaka och visst en viss sanning fanns det i hennes ord för hon fick inte växa upp som en adelsdam med fokus att bli bortgift en dag, nej hon blev tvingad att lägga tiden på annat som skulle hålla henne borta från äktenskap. ” Ni får gärna spela för mig någon dag f…[Read more]

  • Nemea hade knappt märkt själv hur hon hållit sin egen anda i väntan på drottningens beslut och när den väl kom kunde hon känna sina lungor åter igen fyllas av luft och lättnad. Första steget var nu klart och fler tuffare prövningar väntade henne framåt. Att lönnmörda en kung var ju inte precis enkelt och skulle kräva en väldigt lång tid av plane…[Read more]

  • Det var alltid en chansning att försöka sticka ut, det kunde tas emot på många olika sätt, speciellt då en kvinna visade upp kunskap som ofta männen skulle vara skicklig i. Deras applåder fick dock hennes muskler att slappna av något och hon rörde sig framåt mot drottningen som verkade nöjd med uppvisningen och pratade på om saker som Nemea kanske…[Read more]

  • Trots sin frånvaro från hovet och dess spel hade Nemea tränats i att föra sig och neg med rak rygg inför dem alla som satt där, dolde väl sin förvåning bakom en mask av lugn och mjukhet. Det var betydligt mycket fler än hon väntat sig och att även självaste kungen hade tagit sig tiden för att se hennes dans var inget hon ens vågat hoppats på men…[Read more]

  • Det var så otroligt länge sedan hon befunnit sig Hannadon, ännu mindre i palatset som alltid fick sina gäster att se sig omkring i avund då de vita stenarna alltid glittrade så vackert i solnedgången. Dess röda ljus spred sitt sken i hallen där några få människor rörde sig i medan hon själv stod vid ett fönster och blickade ut över staden och dess…[Read more]

  • När han nämnde konst var hon nästan på väg att snubbla över sina steg i förvåning innan hon utbrast i skratt. Av allt han kunnat nämna var verkligen inte det där något hon ens kunnat gissa på. Hon skrattade så pass mycket att hon behövde lägga sin arm om magen då den började krampa men tillslut lyckades hon äntligen sansa sig. Det var verkligen…[Read more]

  • Faram hade åter igen inte behövt säga någonting. Då han lade ner Naira bland höet på flaket var hennes ögon fortfarande slutna och hennes kropp slapp. Hon hade ingen som helst energi till att prata eller ens röra sig något mer. Det enda livstecknet hon gav ifrån sig var svaga andetag, knappt märkbara om man inte letade efter dem. Även hennes sinne…[Read more]

  • Lee
    Sällan i sitt liv hade Lee varit så fruktansvärt förbannad. För första gången sedan han kommit till palatset i sin unga tonår kunde han inte tygla sin ilska. Viskningar från tjänare genom korridorerna och allt mellan nervösa och förvirrade blickar från män som stod under honom hade följt efter då han lämnat Hide strax efter begravningscerem…[Read more]

  • Det var tydligt att denna person inte var någon hon kunde dra under näsan hur lätt som helst. Personen tänkte på detaljer som få andra hade begränsat, vissa hade sympatiserat med hennes svar ocv berömt henne för det hon sagt medan denna person hade kopplat ihop detaljerna till något annat. Desto mer de pratade och rörde sig framåt, desto mer i…[Read more]

  • Att bli testad var inget hon gillade men i detta fall fick hon slänga iväg sin stolthet och fokusera på situationen som helhet. Hon kunde ha avslöjat sig för mycket här på grund av sina reflexer men ingen verkade nämna något åtminstone och Viego hade sett nöjd ut. Den andra personen som hon inte riktigt kunde urskilja verkade skapa sin egen agend…[Read more]

  • Izanas blick arbetade hårt när allt rörde sig runtomkring henne, sög åt sig varje liten detalj som hon var tränad till att göra och memorerade allt viktigt och oviktigt för att kunna använda det senare till sin fördel. Allt hade betydelse nu bakom fiendens linjer och hon hade fått uppmärksamheten från en man som kunde vara nyckeln, därav fick h…[Read more]

  • Exakt när lugnet vände till ett totalt kaos kunde inte ens Izana avgöra då turmultet gick fruktansvärt fort. Det var läten och rop som fick henne ur sina tankar och att reagera genom att skynda sig ut ur tältet och se sig omkring. Synen hon såg var värre än hennes egna mardrömmar då elden börjat lägga sig runt omkring lägret likt helvetets elda…[Read more]

  • De verkade alla sitta typ i samma båt men deras destinationer skulle troligen variera väldigt stort. Det som var lite positivt var att dem hade knytningar till hov, kanske hade lite information de kunde dela med sig utan att veta om det själva. Amelyn lyssnade noga till deras ord och nickade lätt medan hon försökte samla ihop all information samti…[Read more]

  • Feghet eller själviskhet kanske vissa hade kallat det men hon ville inte göra detta själv. Dubbelmoral var också ett ord som kom i hennes tankar då hon ville låta rättvisan skipas men hon ville inte smutsa ned sina egna händer för det. Han verkade ta det lite enklare än vad hon väntat sig eller så gömde han sina känslor bakom humor för att inte…[Read more]

  • Det dunkla ljuset från de få ljus som fanns i det rätt trånga tältet lekte med kvinnans ansiktsdrag och lät det få ett vassare komplex än vanligt. Ögonen studerade det slitna pappret med en sådan noggrannhet som om hon aldrig sett det tidigare men dess slitna kanter antydde något annat. Orden var få men lika klara som dem alltid varit varje gång…[Read more]

  • Riiiiiyyyaaaaah!!!”
    Salt sträckte på sig med armarna högt över huvudet då repet som band dem lossade. När det kändes som var enda muskel i hennes rygg fått röra sig och allt som gick att knäcka var knäckt drog hon ner sina armar igen och tittade på handlederna. Även om repen suttit hårt syntes inte mer än några röda märken. Förutom baksmälla…[Read more]

  • Utanpå var kejsaren av Nirai samlad, lugn och oberörd. Hans ansikte visade inget tecken på känslor överhuvudtaget  och han mötte utan problem Okajis hårda blick utan att vika undan. Inuti stormade hans tankar och känslor dock. Ju längre tid som gick desto svårare var det att hålla sig tyglad. Aldrig förr hade det varit så svårt att spela rollen s…[Read more]

  • Hon hängde inte med på vad som hände. Faram hade sagt någonting men innan hon han svara nuddade plötsligt inte fötterna marken. För trött för att streta emot bars hon ut genom cellen och genom fängelsets trånga korridorer. Naira sade inte ett ord på vägen. Hon såg i periferin andra fångar i liknande celler som hennes egen men kunde inte avgöra om…[Read more]

  • Naira skakade lätt på huvudet – inte för mycket eller för hastigt i rädsla att göra huvudvärken värre.
    “De kommer döda oss båda.” hon suckade lätt, “tror du inte att jag har försökt?”
    Hon tog ett steg framåt mot sin vän och mot celldörren, inte för att gå ut utan för att luta sig mot stenväggen bredvid. Hon orkade knappt stå upp längre. När sena…[Read more]

  • Naira stod helt stilla. Fortfarande förbryllad över vad som hände. Faram hade kommit för att befria henne? Vänta, va? Befria henne? Skulle hon befrias? Hon? När då? Nu? Hur kunde celldörren plötsligt vara öppen och Faram vara där? Hon tittade på Faram igen.
    “Befria mig?” frågade hon förbryllat, “Faram… det… det går inte.”

    Hon svalde hårt oc…[Read more]

  • Load More

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.