Egentligen hade hon inget behov av Barastars hjälp. Ayperos hade redan lovat henne fri lejd genom de dödas rike genom de blodsdyrkare som ännu levde där, de som var honom trogna. Men hon behövde Barastar på sin sida, hon behövde veta att de inte skulle ingripa mot henne när hon landsteg. Om det innebar att hon behövde låtsas som om deras hjälp sku…[Read more]

Den lilla knut som tycktes lösas upp i hennes bröst när han gick med på att följa henne hem var oväntad. Hade hon trott att han skulle tacka nej? Efter allt de gått igenom tillsammans så hade det varit oväntat, men kanske inte så konstigt ändå. Han hade gång på gång uttryckt sitt missnöje över att dras in i politik och konflikter, och gång på gång…[Read more]

“Korodors floden rinner långt in i Tharmad. Rätt långt kommer de där. Vatten borde vara tystare att röra sig igenom landet… Men å andra sidan vet vi inte om de odöda har utvecklats och kan vara en fara där trots allt. Kanske den hemska förbannelsen spridits dit med.” resonerade Renn, kanske lite mer för sig själv och Gharf medan hon slog sina…[Read more]

Arands ögon betraktade henne lite oroligt då hon gav ifrån sig sina läten och grimaser. Sällan såg man Maeve i ett sådant skört tillstånd, även om hon hanterade det bättre än de flesta. Trots sin slitenhet log han liksom henne, då hon smittade honom med sitt leende och ord om semester.

“Frostheim? Kanske utan att de döda hemsöker oss denna gång…[Read more]

De hade så klart fått en ungefärlig rapport om saken via Vesíva och Neyir, men Gharf var en simpel man som föredrog att höra saker direkt från källan. Så han nickade tankfullt då drottningen annonserade sina planer.
“Så många genom Tharmad kommer väcka de döda.” varnade han.
“Är ni redo för det? För det är inte en fiende ni kan trötta ut, de kom…[Read more]

Spektaklet framför Nenya fick henne att le, inte kanske det där söta och vackra leendet som man skulle kunna tro en adelsdam hade, nej det var nästan något groteskt där. Som om hon fann tanken över att det skulle kunna bli en strid där mer roande och att någon skadades eller dödades verkade inte då väga på hennes samvete. Men lika hastigt som…[Read more]

Den mörkt klädde mörkhåriga mannen gjorde en menande gest över adelsdamen då hon kom fram, en liten bugning som för att introducera henne. Kanske han var hennes eskort eller livvakt.
“Min ärade dam, jag försökte precis få dessa herrar att förklara situationen.” började han förklara då hon dök upp. Han sträckte på nacken och hakan då soldaterna våg…[Read more]

Om Ebbes irritation fyllde rummet som ett åskmoln verkade den ljushåriga mannen inte märka av det. Han hade ett sådant där irriterande ansikte som var svårt att inte tycka om. Skarpa käkar, ett stiligt och smittsamt leende, en inre glöd i de ljusa ögonen. Något som sade att det inte fanns några onda intentioner i något av vad han gjorde – el…[Read more]

Det kändes som att komma tillbaka till en annan tid för Aenya. Dal’elath yttre gränser såg orörd ut, som om det inte åldrats en dag sedan hon sist besökte staden för några år sedan. Den största förändringen var kanske snarare inom henne, och den fick henne att se på platsen med andra ögon. Tryggheten och skönheten som staden en gång utstrålat…[Read more]

Med en halvt irriterad och halvt uppgiven blick vände sig Ebbe mot mannen som kommit in på värdshuset. Han suckade djupt, han hade känt massor av män som varit precis som den mannen, som öppnar sin mun och genast väntar sig att alla ska dansa efter deras pipa. I sin ungdom skulle han inte ha gått med på att bli avbruten, men nu var Ebbe mest bar…[Read more]

Echine var vagt medveten om att något, möjligtvis en individ, kanske två, närmade sig; fast hon hade varit med om tillräckligt många liknande situationer för att tro att det förmodligen inte var mer än åskådare som ville se vad som föregick. Hon var optimistisk nog att hoppas att de inte skulle göre situationen värre, och att det förhoppningsv…[Read more]

Det var tur att drottningen var drillad i artighet sedan barnsben, annars hade hon nog låtit sitt ogillande över det burdusa synas utåt. Nu höjde hon bara sitt eget glas med ett mjukt leende när Gharf skålade för henne och för deras vänskap innan hon slog sig ned vid bordet själv. Det var uppenbart att Vésvia till viss del delade hennes förfäran ö…[Read more]

”Vi klarade det”, svarade hon bara med ett litet leende innan han släppte taget om henne och gick för att slå sig ned på sängkanten. Hon gjorde detsamma, lättad över att få sitta ned igen även om hon önskat att få hålla om honom lite längre än så. Det var inte utan en suck och en liten grimas av smärta som hon sjönk ned på den knarrande madrass…[Read more]

Medan mannen pratade med föreståndarna för värdshuset lite snabbt för att få nyckeln så väntade Arzin en liten bit ifrån med en arm om Isla. Mannen leder dem upp till ett större rum och ger dem nyckeln till rummet innan han lämnade in alla sakerna där för att skynda därifrån. Arzin klev in i vad som var ett relativt stort rum, ett kar i brons fa…[Read more]

Neyir hade gärnat velat sjunka ned under jorden med tanke på hur hans far var. Men i detta sammanhang var det bara att hålla god min och ge sin far en menande blick som för att förstärka sin hustrus ord.

Gharf hade fortfarnde bägaren höjd i en skål, som blev hängande lite i luften innan de andra skålat med honom.
“Tharmad och Snötopparn…[Read more]

Vin, bara tanken på det fick Vésiva att slappna av lite mer medan hon följde efter de andra. Något motvilligt lämnade hon över sin son till en av Isras tjänare och lät blicken vandra några gånger över axeln för att se vart han försvann. Men till slut slog hon sig ner och kastade en kort blick mot Neyir som sa att han skulle hålla sin far under tyg…[Read more]

“Vad tar sådan tid?” Rösten kom ifrån ännu en gestalt som gled fram till mannens sida. Klädd i en vacker mörkröd klänning med svarta detaljer och det mörka håret var flätat prydligt och avslutades med en vacker rosett i samma stil. Blicken var först på mannen vid hennes sida som om hon väntade sig en vettig förklaring för detta dröjsmål men nä…[Read more]

Om Gharf kände av att han gått för långt eller brutit mot någon etikett visade han det inte. Men han tystnade lite då Renn tog till orda, det brukade ju vara ett tecken på att han skulle vara tyst en stund. Så han stoppade sitt prat och lyssnade på vad drottningen hade att säga. Hans skarpa blick vandrade över drottningen då hon kom vandrandes,…[Read more]

Iserion var sällan en munter plats, och heller inte den enorma Järnporten som kändes oproportionerligt mäktig och dyster. Men sällan hade Iserion som stad varit så dyster som den var nu efter att Athals tempel förstörts och inte var mer än en rykande askhög. Moralen i staden var låg, och det arbetades ständigt för att gräva fram religiösa kle…[Read more]