Medan mannen pratade med föreståndarna för värdshuset lite snabbt för att få nyckeln så väntade Arzin en liten bit ifrån med en arm om Isla. Mannen leder dem upp till ett större rum och ger dem nyckeln till rummet innan han lämnade in alla sakerna där för att skynda därifrån. Arzin klev in i vad som var ett relativt stort rum, ett kar i brons fa…[Read more]

Neyir hade gärnat velat sjunka ned under jorden med tanke på hur hans far var. Men i detta sammanhang var det bara att hålla god min och ge sin far en menande blick som för att förstärka sin hustrus ord.

Gharf hade fortfarnde bägaren höjd i en skål, som blev hängande lite i luften innan de andra skålat med honom.
“Tharmad och Snötopparn…[Read more]

Vin, bara tanken på det fick Vésiva att slappna av lite mer medan hon följde efter de andra. Något motvilligt lämnade hon över sin son till en av Isras tjänare och lät blicken vandra några gånger över axeln för att se vart han försvann. Men till slut slog hon sig ner och kastade en kort blick mot Neyir som sa att han skulle hålla sin far under tyg…[Read more]

“Vad tar sådan tid?” Rösten kom ifrån ännu en gestalt som gled fram till mannens sida. Klädd i en vacker mörkröd klänning med svarta detaljer och det mörka håret var flätat prydligt och avslutades med en vacker rosett i samma stil. Blicken var först på mannen vid hennes sida som om hon väntade sig en vettig förklaring för detta dröjsmål men nä…[Read more]

Om Gharf kände av att han gått för långt eller brutit mot någon etikett visade han det inte. Men han tystnade lite då Renn tog till orda, det brukade ju vara ett tecken på att han skulle vara tyst en stund. Så han stoppade sitt prat och lyssnade på vad drottningen hade att säga. Hans skarpa blick vandrade över drottningen då hon kom vandrandes,…[Read more]

Iserion var sällan en munter plats, och heller inte den enorma Järnporten som kändes oproportionerligt mäktig och dyster. Men sällan hade Iserion som stad varit så dyster som den var nu efter att Athals tempel förstörts och inte var mer än en rykande askhög. Moralen i staden var låg, och det arbetades ständigt för att gräva fram religiösa kle…[Read more]

Arand gjorde en gest åt henne då hon reste sig.
“Du behöver inte…” började han och tog ett steg fram för att hindra henne. Men det var så klart redan försent innan den envisa kvinnan kommit upp och lagt armarna om henne. Kanske var det allt som krävdes för att köra luften ur honom, den enkla mänskliga kontakten och omfamningen. Tills denna stun…[Read more]

“Handelskvinna då. Vi kan vara din eskort!” sa Faegrim muntert, som om det inte var svårare än så.
“Jag har mina dolkar och min charm.” sa han retsamt och gjorde en gest mot ungdomarna.
“Så, vi reser österut imorgon så löser vi allt det praktiska på vägen. Varför oroa sig, då det kommer en morgondag?” undrade han glatt.
“Trollkarlarna i den magis…[Read more]

Tova gav ifrån sig ett högt “uff” då vinden kastade om hennes hår, stark nog att flytta henne och ge henne den puffen hon behövde för att rulla bort från dolken som kom farandes. Hennes sinne hade inte ännu inte riktigt kommit ikapp med hur nära döden hon varit då dolken slog i marken med ett dovt läte av dolk som grävde sig in i jord där den tidi…[Read more]

Att lämna marken var inte direkt något som Llwyd var allt för förtjust i. Nej, nästan mer illa till mods än vad hennes kompanjon Jazeral var. Kanske var det faktumet att hon var kortare och föll ännu längre än vad de två andra gjorde. Men hon klättrade motvilligt upp på deras nya kompanjon och höll sig hårt i det som gick att hålla i.

Fast trots…[Read more]

De var förstås barbarer. Hennes tankar gick osökt till den kaldrländska pojken som hon skurit halsen av, han som på något vis lyckats förföra hennes halvsyster. Dessa människor delade samma råa, burdusa själ som Kaldrländarna och även om hon kunde uppskatta deras rättframhet så var det något inom henne som ogillade allt det där andra, som såg n…[Read more]

Hon visste att hennes mor misstyckte en aning, det syntes på den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn, men trots det så sade hon inte emot. Det var med viss lättnad, insåg hon, då hon var van vid att hennes mor satte sig på tvären, men kanske var det annat nu. Nog för att hon kallade både henne och Arand, vilket i sig var något skrattreta…[Read more]

Vesíva delade en kort blick med sin partner som instämde i att det kanske var ett misstag trots allt. Men ändå så kände hon sig förvånansvärt lugn när Gharf började pladdra på. Mycket skit, förstås men det var något genuint som hon ändå trodde att drottningen skulle uppskatta.

Bredvid Gharf böjde sig Renn på samma obekymrade sätt, även om hon…[Read more]

Liksom Renn verkade inte Gharf så bekymrad över deras sons varningar. De hade klarat av kris efter kris i sina dagar, och på något vis verkade det alltid som om saker och ting var desamma.
“Kanske är det en ny drottning på tronen, men Me’erisia och Barastar är sig båda lika.” ansåg han på sitt enkla vis.
“Men en sak kan man vara säker på, krig f…[Read more]

Audgisil nickade hastigt åt Maeve och gav Ranghildr en blick, en liten nickning som uppmanade henne att komma med honom. De lämnade rummet Maeve låg i en stund, och på vägen mötte Audgisils blick strängt Arands. Men monsterjägaren fick ändå en uppmuntrande nickning och en klapp på axeln, innan Audgisil och Ranghildr gick ut för att ta lite frisk…[Read more]

Hjärtat slog hårt i bröstet och hon följde sin forna väns rörelser. Lite skrämd över hur dammpartiklarna verkade agera som ljus och lyste upp trädet och det som hon nu kallade för hem. Inte direkt något mysigt, eller hemtrevligt. Inte för hennes definition åtminstone.

“Varför lät du dem göra så här mot dig, Huldrys?” frågade hon, genuint ledse…[Read more]

Tussie höjde ena ögonbrynet åt Faegrims ord och bild om henne. För att skaka på huvudet åt honom, korsade sina armar nästan som om hon blev lite förolämpad.
“Sälja buketter? Jag är en handelskvinna med många kunder. Snälla nån, vem har tid att binda buketter när man kan sälja du vet, mina varor?” fnös hon och himlade med ögonen.
“Vad ann…[Read more]

Frågan ifrån Meren hade gjort Sera något nervös. Det var väl alltid frågan som alla ställde sig? Och ännu kändes det som om hon inte riktigt visste svaret själv. Men hon var ju här, envist dåraktigt kanske. Tacksamt log hon mot Dastan som tog till ord innan hon själv hann säga något som hon skulle ångra. Fast något var hon väl tvungen att säga?…[Read more]