Aenya verkade nästan lika förvånad som Bain över att väktaren låtit dem passera. Bara så där, utan invändningar, utan frågor, utan att kalla på rådets soldater. Vad betydde det egentligen?
Stödde Eärmelindo deras sak, eller menade han vad han sagt om en gemensam morgon och en bro mellan skogsalver och högalver? Kunde hon och Bain verkligen bli…[Read more]
Meren hade stått tyst och lyssnat till det som sades, utan att lägga sig i alltför tidigt. Det var uppenbart att ökenalven var av det mer reflekterande slaget, en sådan som inte talade om hon inte ansåg att orden behövdes. Hon lät de olika strategierna läggas fram innan hon till sist höjde handen för att be om ordet. När hon fick det tog hon ett…[Read more]
Faegrim såg på de båda händerna som slöts om varandra och det fanns något milt i hans leende över att betrakta de två oerfarna finna något djupare i varann. Finns fråga hade varit försiktig, nästan rädd, men ändå fanns där ett beslut som skulle ta dem vidare.
“Mot främmande länder, ja…” svarade han. “Men inte ensamma.”
Han höjde sitt glas m…[Read more]
Lite obekvämt skiftade Sera vikten mellan sina fötter för att låta elden försvinna med morgonens bris. Hon lät blicken följa den tills den var borta i öknen. Hon hade sett Sharah ett flertals gånger, eller ängeln som sade sig vara Sharah, men aldrig riktigt talat med någon om det. För skulle hon inte ses som galen? Samtidigt hade hon väl inte di…[Read more]
Dastan stod tyst medan Sera talade. Han avbröt henne inte, lät varje ord falla över kartan framför dem som ännu en pjäs i det spel de snart skulle tvingas spela med människoliv som insats. Hans ansikte var annorlunda jämfört med kvällen innan. Det var samlat. Den varma lättsamhet som funnits kvällen innan hade lämnat plats åt den gamle general…[Read more]
Blicken vandrade upp igen mot de tusen lyktor över deras huvud och lyssnade på vad han hade att säga. Huvudet lite på snedden men med ett varmt leende. Då och då hummade hon till över hans ord, skratta när han skrattade, för att sedan tystna igen och satte sig upp för att se på honom när han bugade med huvudet för henne. Samma varma leende fanns…[Read more]
Inte många minuter passerade innan Sera slöt sig upp vid deras sida. Det fanns något mer beslutsamt i blicken, även om de var rödsprängda och vittnade om att hon knappast hade haft någon sömn under natten. Trots att det hade lockat hade hon hållit sig borta ifrån en sup, även om det kanske hade lugnat nerverna ännu bättre. Hon lät blicken vandr…[Read more]
Dastan lade genast märke till hur drottningens uttryck förändrades. Han log ursäktande och skakade långsamt på huvudet. “Nej, min drottning… det är jag som ska be om ursäkt.” Han gjorde en liten avvärjande gest med handen. “Det var inte min mening att göra er obekväm. Ni ställde en oskyldig fråga, och jag råkade ge ett betydligt tyngre svar ä…[Read more]
Natten gav slutligen vika.
Först märktes det bara i himlen. Stjärnorna bleknade en efter en och den djupblå himlen över öknen började sakta övergå i kalla nyanser av grått och violett. Långt bort, där sanddynerna mötte horisonten, bröt en tunn gyllene linje mörkret. Kylan låg fortfarande kvar över lägret. Små eldar glödde mellan tälten, och…[Read more]
Ett genuint skratt lämnade Seras läppar, men rodnaden brände fortfarande på hennes kinder. Inte direkt det man skulle berätta kanske, men ändå kommer hon ihåg de minnena med värme. Adrenalinet att göra något förbjudet, kombinerat med ett roligt gäng som hon förmodligen aldrig skulle se igen. Åt Dastans ord om att hon skulle stulit något eller at…[Read more]
Meren betraktade de två med varierande ansiktsuttryck, något allvarsamt då de talade om drottning Akila, och något uppmuntrande då Sera var så blyg och försiktig med att dela med sig om sig själv. En nickning av ömsesidig respekt över Dastans inbjudan till vänskapen.
“Ni säljer er själv alldeles för billigt, ers höghet, det lilla jag hört om er…[Read more]
Fast hon försökte att hindra det kunde drottningen inte rå för att skratta lite lätt åt hans reaktion och blinkade bara lite med ögat, som för att säga att hon trots allt varnade honom. Men det retsamma och skämtsamma försvann något vid hans ord och istället sjönk ögonbrynen ihop något till ett bekymrat uttryck. Försiktigt lade hon en hand på h…[Read more]
Dastan hade knappt hunnit sjunka tillbaka i sina egna funderingar förrän Akilas harkling drog honom tillbaka till nuet. Han höjde blicken mot henne. När hon åter räckte fram vinflaskan tvekade han först, innan ett uppgivet, roat leende drog över läpparna. “Nå väl, om det är min drottnings önskan.” Orden följdes av ett lågmält skratt. Den här…[Read more]
“Något att tänka på..” hummade Akila för att sedan sträcka sig efter vinflaskan igen och ta sig en klunk innan hon lade sig ner med ryggen i sanden. Blicken upp mot de hundratals lyktorna som fanns där. Det kändes rätt skönt att inte ha så många omkring sig just då.
Ett tag var hon tyst och funderade på alla de saker som de hade diskuterat. D…[Read more]
Dastan tog varsamt emot pergamentet och lät blicken vandra över de slitna raderna. Han läste långsamt, en gång, sedan ännu en gång, innan han till slut räckte tillbaka det till sin drottning. “Hm..” Han valde sina ord med omsorg. “Att skriva direkt till Iselems drottning när utgången av ett krig ännu är oviss… det kräver antingen desperation…[Read more]
“En tid? Ja jo… Lite för länge kanske. Oroligheterna i Karm fick mig att se över om ett potentiellt anfall skulle inträffa. Eller värre, om någon skulle vilja få tankarna om att försöka skriva om Iselems historia genom att ta bort mig.” hummade hon med ett litet snett leende. Kanske lite dystrare tankar, men samtidigt så är det lättare at…[Read more]
Knuffen mot axeln fick Dastan att dra lite generat på mungipan. “Det gläder mig att höra, min drottning.” Han skrattade lågt och skakade på huvudet. “Jag tror ändå att ni just lyckades ta tio år av mitt liv.” Den sista rodnaden över kinderna började sakta lägga sig. Hennes sätt att avdramatisera situationen gjorde sitt. Det var en sida av Akila so…[Read more]
Åt genansen som var så uppenbar i Dastans kinder fick Akila att skratta glatt. Lite roat knöt hon sin näve och knuffade på hans axel något, som för att få honom att slappna av lite grann.
“Vid Sharah Dastan, det är inte som om jag gav dig en order att ligga med mig. Eller ens ett förslag.” hummade hon roat. Men något inom henne hade alltid tyc…[Read more]
Akilas ord träffade honom betydligt hårdare än den näve sand hon kastat bara några ögonblick tidigare. Dastan blinkade till. “…Jag…” Han hann inte längre innan orden fastnade någonstans mellan hals och tanke. En torr harkling lämnade honom medan blicken, för första gången sedan han klivit in i salen, sökte sig någon annanstans än mot drottn…[Read more]
Allt i kroppen bultade och en smärta som kändes konstant klingade i hennes huvud. Nej, inte bara huvudet när hon andades och kände efter var det inte svårt att känna att hela kroppen utstrålade samma smärta. Inte för att hon inte hade känt en bakfylla förut. Men fågelsången saknades utanför dörren, eller det mjuka gräset eller sanden som hon…[Read more]