Hon blickade upp på honom och visst hade han en poäng där i, men hon behövde sköta sitt arbete som i att templet inte skulle börja jaga henne förrän det var försent för dem. Hon rynkade på näsan, men ändå gjorde hon inget för att dra sig undan honom utan satt ganska så riktigt kvar där hos honom.

Hon rös av hans närhet, hans retsamma ord får h…[Read more]

Svaret på hennes inbjudan hade kommit förvånansvärt snabbt men det passade henne bra. Hon hade hunnit skicka bud till Ayperos och Nenya där de befann sig i Iserion och trots att förberedelserna med armén var i full fart så var det inget som syntes utåt när delegationen från Barastar anlände till Antrophelia.

I palatset var stämningen dock annorlu…[Read more]

Vid hennes ord så reste sig hennes mor upp från sin plats där hon suttit och trots att lukten av mat som spred sig i stugan var lockande så fick det henne att må lite illa. Kanske var det allt för länge sedan hon ätit. Tacksamt tog hon istället emot den stora sleven doppade den i vattenhinken innan hon förde den till sina läppar och drack. Hon…[Read more]

“Andra tider?” fnös Renn, som gick bredvid sin make. Precis som honom var hon längre än de flesta människor och me’ersianer. Det kopparöda håret var flätat och slog i höften då hon rörde sig bestämt framåt. Blicken vandrade fram och tilbaka lite nyfiket. Många år sedan som de hade satt sin fot där, då all kommunikation hade skett genom Neyir och…[Read more]

Bara några dagar senare efter en inbjudan man inte tackade nej till kom ett skepp med Barastars och Handelsgillet Bläck över Me’erisias gränser. Eskorterad av rikets flotta tog de den märkliga färden genom malströmmen ned till staden på havets botten med sin skyddande hinna runt sig, och Barastars ledare kunde bara skaka på huvudet. Precis p…[Read more]

Meren lyssnade tålmodigt och stilla på ordne och förklaringarna, och i hennes blick var det tydligt att hon vägde vad som sades. Vägde ordens sanning, värde, vikt, vägde hur dessa två människor resonerade och talade. Till sist nickade hon, som om hon hörde vad hon behövt höra, och kommit fram till att andemeningen var sann bakom budskapet,…[Read more]

Audgisil såg lugnare ut än han kände sig. En oro gnagde inom honom att utmaningarna varit för stora för Maeve, att Valhall skulle komma och hämta henne nu efter hennes bragder. Men för Ranghildrs skull och framförallt för Maeves skull höll han sig lugn. Han hade försvunnit en stund för att styra upp uppstädandet av staden och organiserand…[Read more]

Kvinnan rynkade något på ögonbrynen. Sarksam var något som hon brukade kunna förstå sig på men nu var hon inte  helt säker på om katten framför henne faktiskt menade att hon inte förstod. En fnysning lämnade mörkeralvens läppar och hon höll upp de tre fingrarna igen.

“Information, pengar och inget sådant där kramandes.” sa hon och granskade henne.
“Nå?”

Säkert skulle hon känna hur en doft av mat hade spridit sig i stugan med. Framför elden en bit bort satt Ranghildr framför ett kärl och rörde runt i något som liknade en soppa. När hon hörde hur Maeve rörde sig bakom henne och det lilla kraxande släppt hon skeden och reste sig upp för att skynda sig till hennes sida.

“Ligg stilla nu tös.” sa ho…[Read more]

Faegrim hummade lite tankfullt.
“Ja, vad kan vi göra? Vad är vi bra på?” frågade han och såg på dem alla i tur och ordning.
“Inte för att skryta då, men jag kan så gott som röra mig osedd och ohörd. Men jag vill helst inte använda det för oärliga syften. Kanske vi kan stjäla något som blivit… stulet? Och få en belöning för det? Tillräckligt…[Read more]

Eldkulan kom som en ilsken stjärna, liten först, sedan stor nog att fylla hela gläntans hjärta med ett bländade sken. Fåglarna i området höjde sina vingar och fladdrade som orosmoln bort från scenen i vilda ljud av panik. Monsterjägaren hann delvis reagera på Yazfeins magi. Han vek undan snett framåt, in mot faran, där man minst borde vara. Klinga…[Read more]

Jezeral hann ta två steg innan han insåg att han redan förlorat argumentet i sitt eget huvud.

Det var inte Llwyds blängande som gjorde det, och inte heller Joijs där lilla, alldeles för nöjda flin som om hon just fått tillstånd att göra något olämpligt. Det var marken. Den där förbannade marken som sög åt sig stöveln, som ville behålla honom kv…[Read more]

Stämningen var lågmäld denna kväll, förutom några vågor av skratt och munterhet som dök upp här och där då grupper av vänner stojade över ett stop delat. En plats som denna drog ju till sig alla möjliga resenärer vissa dagar, och ibland kunde det ju vara helt dött. Det var väl det som var det spännande med värdshus, man visste aldrig vad som sku…[Read more]

Åter påmindes hon om varför hon valt att skona Vésvia, trots hennes övertramp med Fëani och hennes hand i dennes flykt. Hon var inte bara användbar, hon var också väldigt medgörlig och enkel att ha att göra med. Kanske skulle hon till och med kunna sträcka sig så långt som att säga att hon faktiskt tyckte om henne, att hon såg henne som en vä…[Read more]

Kathryn funderade en stund. “Instrument.. jo, det är ju trevligt men vi har ju inge instrument att testa med…” Hon log lite finurligt. “Men då får vi väl se till att skaffa ett, jag kan spela vad som helst med strängar, ni kommer inte tro era öron!” Hon skrattade och satte sig i sängen.

Hon såg på Tussie, plötsligt lite bekymrad. “Egenskap…[Read more]

Hon tog tacksamt emot flaskan med sprit som hennes mor räckte henne, även om hon nog hellre önskat att det var vatten. Hennes strupe kändes torr och rå, och när hon satte läpparna till flaskan och började klunka i sig dess innehåll så brände det så illa att hennes ögon tårades. Men det släckte den värsta törsten och dämpade den värsta smärtan oc…[Read more]

Audgisil hade fått fyr på veden och snart började en behaglig värme och ett mjukt sken fylla stugan med det familjära. En liten familj, en eldstad, i en stuga, som var förvånansvärt orörd av alla hemskheter där ute. Nästan så man kunde glömma bort det en stund och tro det varit en dröm. Det kändes overkligt att tänka att kriget kanske äntligen…[Read more]

Någon som inte riktigt följde med i tankegångarna var Finn som såg ut som ett frågetecken där han stod. Även om han då och då skickade ett leende till sin vän för att uppmuntra de glada tillropen. För det lät ju som något positivt i alla fall?

Tussie mötte Faegrims frågande blick och örat ryckte lite när hon lyssnade på flickans entusiast…[Read more]

Allt kändes så bekant, men ändå inte. Som att kliva in i ett gammalt minne. Sängen som Maeve nu låg i som en gång varit hennes. Där hon suttit och lyssnat på grälen ifrån Sif och Ejvald, eller skratten. Hon vände sig om för att försöka finna något åt sin dotters strupe och öppnade de skåp som fanns där. Inte allt för mycket fanns, men längst in…[Read more]

Faegrim lyssnade och gav Tussie en liten frågande blick över alla märkligheter. Han var ju inte den som kunde så mycket om magi, hans enda insikt i magi var det skydd som fanns om hans hemland Brinke som rådet skötte. Vad visste han om alla dessa stora ting som Kathryn talade om?

“Okej, sanna namn, låter… logiskt.” sa Faegrim i ett försök…[Read more]