“Obehindrat gå igenom, ja. Men jag tror att om ni söker deras hjälp…” hummade Vésiva och försökte fundera lite som om hon inte missade någon vinkling på historien men skakade sedan på huvudet åt funderingarna.

“De flesta skulle vägra gå den vägen. Möjligtvis några få skulle vara nyfikna på en del av sin bakgrund.” fortsatte hon och lät blicken…[Read more]

Hon visste inte vad hon väntat sig, men hon hade trott att han skulle munhuggas med henne först, att han skulle dra ut på det hela så länge som möjligt för att köpa sig själv mer tid, att han skulle ha haft någon storsint, genomtänkt plan i rockärmen. Men han gjorde vad hon minst av allt förväntat sig och attackerade först.

”Hede…[Read more]

Efter att Maeve hade lossat hennes arm hade resten av angriparna blivit hastigt men blodigt hanterade och hon följde Maeve strax bakom och anlände till synen av Maeve och Turin öga mot öga. Distraherad, kanske för första gången, fördes en kniv in i skuldran hennes med en man hängande på den, förande den inåt i kroppen med all sin vikt. Aslög dock…[Read more]

Skrattet var något oväntat, men kanske fanns det mer bakom det, det var omöjligt att säga. Visst var det kanske en konstig fråga, speciellt med tanke på att Vésvia utåt sett inte var inblandad i Barastars politik… Men drottningen visste att hennes inflytande sträckte sig långt, och en så känslig fråga som denna ville hon helst av allt undvika a…[Read more]

Blicken Bain gav Camthalion innan han och hans syster gick undan var inte utan skam, som om han funderade på att be om ursäkt för att stjäla av hennes tid från honom och de andra. Men inga ord kom över hans läppar, och snart hade han vänt lägret ryggen för att gå iväg med Aenya. Mjukt lade han sin hand ovanpå hennes, svepte fingertoppar…[Read more]

I tumultet hade Turin först inte sett hur nära Maeve hade tagit sig, han såg utryckslöst på de sällskap som nu närmade sig.
Synen av Aslög bröt hans koncentration för ett ögonblick, men smaken av blod påminde honom om vart han var , blodet var från pojken vid hans fötter.
Turin log. Ett giftigt och vansinnigt leende.
”Du var min gäst.. Ulvhed…[Read more]

Tystnaden var inte direkt något som stressade vätten. Tvärtom, snarare tyckte hon det var skönt. Tillräckligt med tyst för att kunna tänka klart och ibland önskade hon att det kunde fortsätta så. Lite fundersamt nickade hon till det som de båda konstaterade.

“Det kan göra det farligt, och jag vill helst inte hamna som middag hos en jävla drake…[Read more]

Rodnaden att bli upptäck gjorde hennes kinder alldeles varma och hon gnuggade dem lite medan hon reste sig upp och borstade bort en del sand. Även om hon nog förbannade den för att den redan hade tagit sig in på ställen som sällan såg solens strålar. Hon kunde inte rå för att ändå dra lite på munnen över värmen i hans ord som hon visste fanns dä…[Read more]

Zaahl vågade knappt andas när Nasrin klev närmare. Hennes blick sade allt han behövde veta, och ändå avvaktade han som för att insupa och njuta av hur hon kämpade mot sina egna känslor. Beröringen av hennes hand, smekningen av hennes fingertoppar, sände behagliga rysningar upp längs armen för att sedan ebba ut genom resten av kroppen. Det var likt…[Read more]

Nasrin stod kvar vid byrån, fingrarna vilandes mot den lackerade trät. Hon stod halvt vänd från Zaahl, blicken vänd ut mot fönstrerna. I ögonvrån såg hon hur han reste sig och det var först när han talade som hon vände blicken till honom.

Kanske gick den egentliga meningen bakom hans ord över hennes huvud, men det fick ändå hennes hjärta att slå…[Read more]

Zaahl knep ihop ögonen, men gjorde inte mycket mer än så utöver ett flin som reaktion på stinget över kinden. Han såg sedan på Nasrin i ett ögonblick, kanske två, innan han tystlåtet njöt av hennes beröring. Han hade fått sitt hår ompysslat hundratals gånger förr men aldrig hade det känts så intimt som nu. Han hummade mjukt och frånvarande angåen…[Read more]

En vecka. Var det så kort tid de skulle få tillsammans? Hennes hjärta sjönk. Något som fick henne att bita sig på insidan av läppen. Hon kunde inte hjälpa sig från den initiala reaktionen, men hon kunde vid allt som var heligt inte heller känna som hon kände. Ju fortare hennes far blev frisk, desto bättre. Det var ju hennes mål.

Zaahl…[Read more]

Undan för undan började Zaahls hår se bättre ut. De förfärligt skurna kopparstråna blev jämnare under Nasrins hand och sax. Känslan av hur hon rodde om honom och hanterade hans hår var oslagbar. Kanske skulle han förstöra sin frisyr mer i framtiden, om så bara för att få bli ompysslad av henne igen. Säkerligen hade hennes far en barberare som k…[Read more]

Dastan reagerade omedelbart på ljudet. Ett snabbt skrap mot sten, följt av ett dämpat klirr. Hans kropp spände sig instinktivt — handen gled mot kniven som satt tätt fäst mot hans höft, och blicken svepte över mörkret nedanför kullen. Sanden, elden långt borta i lägret, skuggorna. Allt stilla. Förutom det där lilla… andetaget. Han satt kvar på…[Read more]

Nasrin följde sina egna händer med blicken medan hon varsamt försökte rädda det som räddas kunde av Zaahls hår. Endast ett lågt hummande lämnade henne, ett sorts medhåll över det första han sa. Tryggt kändes det knappast, trots att det var hennes hem.

När han vände blicken till henne stannade hon upp i sina rörelser, ögonbrynen lätt höjda i en…[Read more]

En viss del av oron släppte när hon försäkrade honom att hon sänt efter en helare. Fullt avslappnad skulle han nog inte bli förrän hennes arm var återställd och farbrödernas aska ströddes i vinden – eller hur människorna nu än valde att säga farväl till sina döda. Men istället för att grubbla över det lät han sig själv skratta till och se på saxen…[Read more]

Nasin nickade åt hans ord medan hon letade i lådorna. Hon skulle precis till att säga något när Zaahl istället vände uppmärksamheten till märket om hennes handled. Det fick henne att stanna upp i sitt letande och vända blicken till honom.

“Zaahl, jag—” Hon hejdade sig själv när han försiktigt la handen om hennes handled. Blicken vandrade m…[Read more]

Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.

“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en efters…[Read more]

Faegrim såg från den ena till den andra, den blyge Finn som såg ut att vilja sjunka genom golvbrädorna, Kathryn som nästan sprudlade av nervös energi, och Tussie som betraktade dem med sitt roade trollska lugn. Han höjde sitt glas, log snett och försökte dämpa det tryckta ögonblicket med en gnutta munterhet.

“Se där! Nu har vi hela sällskapet sa…[Read more]

Ännu en gång skrattade hon till, det var svårt att inte riktigt finna drakens reaktion humoristiskt. Som om hon skulle kunna slänga en sådan sötnos in i en gryta och äta? Dessutom såg inte direkt fjällen så goda ut. Fast hon hade hört hur andra folk åt ormar och andra liknande djur…

“Det ordnar sig säkert. Men ja, pengar är väl… något…[Read more]