Han blinkar lite och skakar på huvudet med ett lätt roat skratt innan han drar ett djupt andetag och ler snett.
“Nej eller det är farligt men inte för mig i alla fall. Att använda den magi jag verkar kunna är som en del av mig själv utan att jag helt vet hur jag kan allt. Men jag vet instinktivt hur jag ska göra utan att det ska vara minsta…[Read more]

Tova rynkade på ögonbrynen då han verkade smätas för stunden, och instinktivt kramade hon hans händer som hon höll lite hårdare, som för att ge honom stöd. Kankse stödet nog att hjälpa henne med hennes dilemma. Varsamt lyssnade på hans förklaring som han verkade nästan tvinga fram ur sig.
“Är det… farligt?” undrade hon, då han beskrev det som…[Read more]

Yazfein tar emot muggen med vin med ett vänligt och lugnt leende innan han betraktar de andra två på platsen, deras hållning och rörelser tydde på kunskap och träning, nått han själv inte hade på den nivån även om han var kunnig med sabeln så var den inte hans huvudsakliga verktyg. Sen vänder han sig mot mannen för att lugnt lyssna och studera de…[Read more]

Molegs yttre mask av kontroll och lugn bröts när den nya mannen,alven, mörkeralven! plötsligt visade sig. Moleg skulle just svara dom andra när han istället frös där han stod och stirrade på denna Yazfein medan hans tankar rusade.

Var det magi han hade sett? Var det dom?! Nej naturligtvis inte. Han var fånig. Men en mörkeralv? Kunde det bara m…[Read more]

Han vågade knappt tro det, men den fasansfulla staden verkade vara bakom dem. Det verkade bara vara han, och Neila, och den ovissa framtiden. En stund var han tyst, lyssnade efter förföljare, men det enda de kunde höra var någon räv som ropade förvånat över deras ankomst i dess domän.
“Vi rör oss en bit till, men jag vågar inte rida allt för my…[Read more]

Det var svårt att riktigt beskriva känslan, då detta var något han haft i tankarna i sina ensamma stunder en lång tid nu. Alltid släpat blicken efter Ylva då han trott att hon inte såg. Och nu var hon där, i hans armar, och verkade ha samma längtan efter honom som han för henne. Han rörde sig allt närmare henne, liksom hon närmare honom, klamra…[Read more]

Om Iztra var förvånad över avslöjandet visade han det inte mer än ett lätt höjt ögonbryn, Bertnor Veno, minsann, tänkte han och gav sin syster en blick. Kanske det fanns något värt besväret att hitta till detta möte i alla fall.
“Så klart, vore vi inte diskreta vore vi inte här.” sa han med ett charmigt leende, som fick hans ansikte att skina upp…[Read more]

Jezeral nickade lite medhållande tll sin kollega.
“Middag till en drake vore inte speciellt önskat, nej.” höll han med, och såg förväntansfullt och kritiskt på deras skiftare medan han väntade på förklaringar.
“Drakar lär vara noggranna med korrekt tilltal, och säkert ännu mer en adlig sådan.” konstaterade han som bekräftelse över vad skiftaren b…[Read more]

Vid hennes ord om att han kan tvinga elden att hjälpa honom så blundar han och försöker minnas eller letar i mörkret inom sig för en bättre förklaring men det blev till en grimas av smärta då det kändes som om någon slet nått ur hans bröst vid tanken.
“Det är…nästan rätt. Jag kan med rätt ord tvinga elden ta en form jag vill men när jag släpp…[Read more]

Aenya såg tankfull ut en lång stund över hans ord och hans allvar. Det var klart att hon verkligen övervägde det han sagt.
“Jag får inte så bra känsla över henne, nej.” erkände hon.
“Det låter säkert… patetiskt att komma från mig. Men hennes ilska är inte något vi kan kontrollera.” hon drog en hand genom sitt röda hår och såg på honom.
“Jag an…[Read more]

Tovas bärnstensgula ögon glimmade till lite då han talade om elden.
“Så, du kan tvinga den att hjälpa mig?” frågade hon, lite fascinerad och förundrad över det han beskrev. I hennes ögon kändes det väldigt mäkigt att kunna hantera naturens element, speciellt en sådan rå kraft som elden.
“Du är en trollkarl, eller en sejdare. Det är klart.” konstat…[Read more]

Faegrim utbytte en blick med Tussie över den intima konversation Finn och Kathryn hade. Eller Corrin. Lite förvirrande det där. Men han kunde inte låta bli att inflika.
“Vill du att vi ska fortsätta hitta en magiker som kan ta en närmare titt på dig, som var vår ursprungliga plan, så gör vi det. Du behöver ju inte besluta dig vad som ska ske hä…[Read more]

“Moleg Veno, Bertnor Veno, Vecah och Iztra… vi får se om det blir trevligt göra er bekantskap eller inte. Men jag måste säga att detta brev har gjort mig en aning nyfiken samt att detta verkar vara något jag behöver göra.” Rösten som flöt genom rummet var i början den av en äldre man som ju längre han pratade antog ett yngre och mer roat tonläg…[Read more]

Meoa gjorde då inget som för att förhindra vad som händer, att hon pressas upp mot väggen fick henne att nästan se road ut. Inte för att hon inte var rädd för vad alven skulle kunna göra, utan mer för att hon fann det hela exalterande.
Hon höjde ena handen, lägger den om hennes handled och kramade om den lätt men med klorna riktade mot handleden…[Read more]

En kort sekund stod Kyr’ah stilla, det skämtsamma mot Frasse var som utbytt och efter sin egna chock tog hon ett irriterat tag om kragen och pressade det som liknade en meoi mot husväggen. De vita tänderna var nästan hotfulla mot den gråa huden som hon visade, kanske ett försök till att visa sin ilska som katter brukade göra. Men det var väl int…[Read more]

Vaksamt betraktade Vecah den hitills okända mannen och rörelserna. Huvudet låg något på snedden och under huvan ryckte det alviska örat till för varje ord och annat ljud. Kanske det till och med skulle förvåna hennes bror, men hon sträckte sig upp för att dra ner huvan. Det som en gång skulle kunna vara ett vackert blont hår, var tovigt, smut…[Read more]

Moleg studerade de två individerna som hade äntligen hade avslutat hans ensamhet och brutit hans växande oro att ingen skulle komma. Han krossade instinkten att andas ut av lättnad men kunde inte dölja hur han blev mer avslappnad. Hittills hade ingenting någonsin fått Moleg på obalans mer än att lämnas ensam med sina egna tankar.

Moleg började m…[Read more]

Regnet var av den envisa sorten Celeras var känt för, droppar som inte vägde mycket var för sig men som ändå, till slut, fick allt att ge efter: tyg, humör, fogar i sten. Det rann längs gränderna på den här sidan av staden och drog med sig spill, aska och sådant som folk låtsades att de inte lämnat efter sig. På andra sidan, där stenarna var sl…[Read more]

Hans blick blir lite mer intensiv och ögonen smalnar lite när han betraktar henne samt hennes reaktioner, det var som om hans ögon, kropp och sinne var tränad till att lägga märke till små skiftningar eller reaktioner i en persons röst eller hållning. Men han rynkade lite på ögonbrynen medan han lyssnade på Tova’s ord om att han kontrollera…[Read more]