Faegrim rensade halsen och rörde på sig så täcket hasade något. Han hade hört mycket under sina resor, men sällan något som fick honom att skruva så på sig som när Kathryn började tala om sakande kroppsdelar och vad man kunde sakna eller inte sakna. Han visste inte vart han skulle fästa blicken, på hennes rodnande kinder eller på takbjälkarna o…[Read more]

Förstås var det inte så svårt att förstå att det var en märklig situation, förbryllande om något. Hon hade krupit upp i Faegrims sida igen och lutade sig lite in mot hans barm för att dra täcket lite närmare dem båda. Nästan som om det såg ut som de skyddade dem båda ifrån världen utanför.

“Det du gör fel är att du lyssnar på alla andra än dig…[Read more]

Liv

Så många år. Så många livstider sedan. Men hon hade alltid vetat, alltid att hon skulle återse den här platsen. Hon höll in den lilla hästen. Knappast en ärorik återkomst det här. Slagen, ärrad, skadad, utblottad. ”Men inte bruten” sa hon högt för sig själv innan hon klappade den lilla raggiga hästen på halsen. Hon hade kommit att älska det…[Read more]

Att Nenya uttalade sig om saken förvånade henne en aning, men hon valde att inte kommentera på det hela. Istället begrundade hon det faktum att det inte alls lät som Nenya. Den Nenya hon kände skulle inte ha vikt undan med blicken så där, och hon skulle definitivt inte ha talat om Isra som någon slags profet, snarare skulle hon ha hånat det hela,…[Read more]

Det svaga ljuset från hennes pipa är det enda som illuminerar hennes anlete när den långa figuren drar sig närmare. Hon kisar lätt och hennes uttryck vrider sig i misstänksamhet. Hon observerar deras interaktion och endast glöden i hennes pipa som fräser till då och då bryter hennes tystnad. Händer, gester och leenden. Hennes blick rör sig i e…[Read more]

Värmen i kaminen mattades, lågorna slog plötsligt läre än förr och röken från Indiras pipa stannade som fastfrusen i luften, oförmögen att stiga, nästan som om den blivit omsluten av gelatin. Det var som om luften själv höll andan för ett ögonblick. Dörren bakom Nenya stod fortfarande på glänt, och  skuggorna i korridoren tycktes ha blivit…[Read more]

“Etikett, för all del… men i sådana fall måste det vara genomgående. Du är inte konsekvent.” påpekade Nenya med ett leende. Verkade inte direkt irriterad över hennes ord, snarare lite road. Över röken rynkade hon lite grann över lukten, inte direkt hennes favorit. Sen förstås var hon väl… extra känslig men hon gjorde en liten gest framför…[Read more]

“Det ligger artighetens natur att referera till din sort med titel. Furstinna? Ers nåd? Eller brinner du av ungdomlig uppror mot överklassen? Inte helt ovanligt i din ålder… nog har alla valpar av din sort försökt dansa med folket bara för att inse att bilden av det lantliga samhället bara är en romantiserad dröm.”

Hon sträcker sig innanför…[Read more]

Fortfarande tycktes det finnas ett leende där på Nenyas läppar, road över sättet som personen talade framför henne. Hon öppnade sin mun och strök sin något mer spetsiga tunga mot sin tand medan hon vägde sina ord. Var hon verkligen värdig?  Förstås kunde väl bara tiden säga det, och hur svårt var det egentligen att göra sig av med en sådan spink…[Read more]

Hennes ena öga har en svag men märkbar ryckning när Nenya bryskt nämner kulten. Hon lutar sig tillbaka och drunknar nästan i det tunga tyget som klär fåtöljen.

*”Mitt rykte föregår mig. Underligt nog så händer det mer och mer… kanske är världen mer redo för vad vi har att erbjuda?”

Indiras läppar spänner sig till ännu ett stelt leende meda…[Read more]

Hos Ormund doftade det som alltid av glödande järn, kol och svett. Garion klev in i smedjan och möttes genast av en blick från smeden, som stod vid städet med bara armar och hammaren höjd.

”Där är du ju!” ropade Ormund med ett brett leende. ”Jag hann nästan tro att du glömt bort mig för den där flickan din.”

Garion skrattade och tog av sig jack…[Read more]

Lite roat granskade Nenya kvinnan framför sig som neg, men sedan så enkelt skiftade bort ifrån artigheter och etiketter. Desto bättre, hon avskydde dem. Som en nagel i ögat som skavde eller en sko som inte riktigt passade. Lite rörde hon på foten som var i luften nästan lite rastlöst över att sitta där i kammaren. Faktum var att det kändes som…[Read more]

Indira följer tyst med tjänaren genom de långa korridorerna, hennes stålgrå blick fäst på kvinnans ryggtavla. Hennes steg är obekvämt tysta jämfört med gemene man och tvingar tjänaren att verkligen se så att hon faktiskt följer med. Hon möter hennes blick med intensiv tomhet på känslor. Istället ler hon stelt som om hon glömt hur en glad person…[Read more]

Det dröjde inte många steg innan en ung tjänarinna mötte henne med en simpel nigning och tog henne igenom de många korridorer som fanns där. Trots den unga åldern verkade hon inte allt för skrämd över uppsynen av främlingen. Några steg i taget innan hon vände huvudet över axeln så att de bruna flätorna slog lite omkring henne. Till slut, efter vad…[Read more]

Världen kändes osannolik och påhittad för ett slag. Zaahl hade upplevt det förut när han förlorat någon som stått honom nära. Priset för ett långt liv, på en position som hans, var att behöva återuppleva det hålrum som slagits fram i hans själ. Igen och igen. Inte heller blev det lättare för var gång, även om han blev bättre på att hantera det.…[Read more]

Utan ett ord följde Nasrin Zaahls instruktioner för att styrka hästen ut ur staden. Hennes käkar var hårt sammanbitna av både ilska och förtvivlan. Hon hade inte haft mycket för alvinnan, men hon hade förstått att Zaahl hade det.

Någon gång under den snabba ritten genom öknen kom en underlig känsla över henne där det kändes som att hon betrakta…[Read more]

Kathryn hamnar i djup tanke efter Tussies fråga. Vad fanns det egentligen att sakna? Det var ju frustrerande att omvärlden automatiskt graviterade mot att anse att det manliga sällskapet i gruppen var i nån form av ledarposition. Mäns ögon och blickar av ägandeskap var jobbigt, men hon skulle inte säga att hon “saknade” att slippa det så. Saknad v…[Read more]

Ayperos lät Tipums ord sjunka undan i ångan innan han tog till orda. Vattnet vilade tungt mot hans hud, men rösten bar som alltid, dov och mörk, likt sten som spricker i hetta.

“Ett vackert par, säger du?”
Leendet som följde var snett, utan värme men med farlig botten.
“Så talar den som vet att han alltid blir åskådaren, aldrig den åskådade.…[Read more]

Faegrim kliade sig under hakan medan han tog in förklaringen som gavs. Ja han hade ju på något vis aldrig riktigt trott berättelsen om könsbytet själv, samtidigt som han av sin godhjärtade natur inte ville tro att Kathryn ljög. Det var en märklig berättelse, en som han inte riktigt visste hur Tussie skulle reagera på. Han sneglade först på T…[Read more]