Aeron rörde långsamt runt i grytan, hans blick följde rörelsen men tycktes ändå fjärran. Som om han var fast i minnet av det han nyss sagt. Det var först när Elian ställde sin fråga som Aeron såg upp igen. Leendet som spelat på hans läppar blev till ett kort, mjukt skratt, inte olikt det från tidigare. Han lutade sig tillbaka i stolen, tog et…[Read more]
Orden ifrån systern förvånade henne inte. Det gjorde de sällan, trots allt var det inte första katastrofen som Lara försökte skydda hennes självförtroende för men ändå värmde det varmt om hjärtat. Så pass mycket att hon inte kunde rå för att le roat och snett över kommentaren och tog ännu en klunk av drycken.
“Han verkade vara ett arsle.” höll L…[Read more]
Lara
Hon smakade på sin dryck och väntade i tystnad. Hon visste att hennes syster till slut skulle prata, knäckt av tystnaden och förväntan att hon skulle prata och Lara hade inget emot att leka den leken. Hon fick som hon ville tillslut, förr eller senare. För var det någon i familjen som var envist tålmodig så var det hon. Deras far kallade he…[Read more]
Nasrin var inte sen att följa hans skarpa uppmaning och gjorde inte något motstånd när han drog med sig både henne och kamelen in i det lilla huset. Tvärtom skyndade hon sig, för att stanna ute i det öppna var inte ett alternativ. Innan ännu en pil hann avfyras hade de hunnit in i huset och kamelen brölade oroligt där den vankade av och an i ett a…[Read more]
Ambrosina lyssnade bara, först på rösten inuti hennes huvud och sedan på samtalet som pågick utanför, mellan Nenya, Athanishka och Sarethna. Erbjudandet kvinnan hade gett Ambrosina tvekade hon inte att kunde levereras på och såklart hade det varit fantastiskt, att ha sina tankar för sig själv och veta vad som var hon själv och vad som var någon…[Read more]
Det var mer än bara en vacker sol som grydde nästa morgon. I takt med att Zaahl stilla vaknat när de varma strålarna smekte hans ögonlock, kände han också hur en förändrad dynamik låg i luften. Hade alla deras problem sinsemellan försvunnit? Absolut inte. Kunde de lita på varandra? Samma svar igen. Men de kändes som resekompanjoner mer än någon…[Read more]
Elian satt stilla och försökte dölja den rodnad som ännu brann på hans kinder genom att låta det askblonda håret dölja delar av ansiktet. Aerons ord ekade i hans huvud: “Det låter snarare som att du är något på spåren.” Det var inte bara orden i sig, utan sättet de sades på – så lugnt, som om Aeron verkligen trodde på vad han sa. Det kändes som o…[Read more]
Nasrin lät fortfarande kinden vila mot knäna, ansiktet vänt mot honom, men blicken vandrade bort mot fjärran. Hans ord gav henne ingen tröst. Istället var det med skräckblandad förtjusning som hon insåg att hon var ensam, mitt ute i öknen, med en man som försökt döda henne. Två gånger.
Men när han började lossa på sina kläder drogs hennes uppmä…[Read more]
Aeron lyssnade uppmärksamt på Elian, utan några tecken på att han tyckte han var märklig. Det fanns något med Elians röst som lugnade honom, något som fick honom att vilja lyssna. I vanliga fall föredrog han tystnad, men när det var Elian som pratade störde det honom inte det minsta – inte ens när orden ibland blev osammanhängande av entusiasm.…[Read more]
Det var omöjligt att hejda ett leende när Nasrins skratt bröt ut, även om Zaahl höll sig för kinden hon fläppt till. På något vis klöv det den sista stela atmosfären mellan dem, så pass att han kände sig själv slappna av, då även han rycktes med och skrattade till. Det var dock inte i närheten av den härliga klang som for ur henne. Kanske beh…[Read more]
Liv Hellvidottir
Hon kände hans närvaro andlingen innan hon kände hans fysiska närvaro. Det var som om han tog upp plats även när han inte var där och hans ord fick henne att dra på munnen något. Hon stod stilla med ryggen mot honom då han slöt sin hand om hennes då hon höll i Odens figurin. Hans hand dröjde sig kvar innan han med en mjukhet ho…[Read more]
Zaahls uppmaning om att hon skulle passa sig fick motsatt effekt. Nasrin kände hur det kröp i kroppen på henne av viljan att pressa just det ämnet längre. Hennes blick följde honom när han lade sig ned, och tankarna började redan formulera meningar att använda för att testa var gränsen gick. Men den ivern ebbade långsamt ut vid hans nästa ord.…[Read more]
Han sneglade på Aeron, som satt lutad mot bordet med det där svaga, lugna leendet. Det fanns inget dömande i hans blick, märkligt nog. Elian blev lite modigare av det, trots att han fortfarande kunde känna rodnaden sprida sig över kinderna. Och han hade väl en poäng, det var inte en bok som hörde hemma förutom i skuggorna.
“Hon visste inte vad de…[Read more]
Aeron tycktes inte otålig av tveksamheten, utan såg ned på boken som Elian slog upp på bordet framför dem. Hans blick svepte snabbt över innehållsförteckningen och en svag, knappt märkbar rynka formades mellan hans ögonbryn. Han kände inte igen boken, men väl dess författare. Det var en person vars verk hade legat till grund för otaliga texte…[Read more]
Elian satt stelt på stolen och kände hur värmen från källarkrogen nästan blev överväldigande, som om luften tryckte mot honom. Det var inte bara värmen från rummet, utan också från Aerons närvaro. Han försökte se obesvärad ut men kunde inte låta bli att känna som om något gnagde på honom. Det var inte direkt normalt för honom att göra sådant. Tän…[Read more]
Aeron fann sig uppskatta deras samtal och samarbete mer än vad han hade förväntat sig. Tiden verkade flyga förbi, och när de till slut lämnade biblioteket var oljelamporna sedan länge tända. En för honom främmande känsla grep tag i honom – en lätt besvikelse över att deras möte redan var över. Det var inte något han känt tidigare.
Innan de…[Read more]
Hallgrim förblev tyst under tiden Liv sjöng och sade inget heller efteråt. Hans usla humör låg som ett åskmoln över honom. När sången tystnade och männen i huset återgick till sina samtal lät Hallgrim sina tankar vandra till vad som väntade vid det stundande tinget. Även om varken han eller hans män svurit trohet till den framlidne Jarl…[Read more]
Timmarna hade passerat i en stillsam men intensiv tystnad. De hade suttit böjda över sina böcker och anteckningsblock, utbytt teorier och tankar, och jämfört detaljer om kroppens naturliga förruttnelse med det märkliga fenomen som professor Dannarn hade presenterat dagen innan. Kanske skulle det förvåna Aeron hur mycket detaljer Elian lade mär…[Read more]
Inte för att Zaahl var förvånad, men det kändes ändå lustigt när han insåg att det skiljde dem trehundra år åt, mer eller mindre. Aldrig förr hade han känt sig så värst gammal, men här satt han som en någotsånär jämlike och flera livscykler hade passerat från hans ungdoms dagar. Han mindes knappt hur det varit när han var 24 år. Inte hade han va…[Read more]
Om Aeron noterade den subtila reaktion som Elian fick av titeln “Lifvets gränsland”, visade han det inte. Hans uttryck förblev oförändrat och han skänkte inte den boken ens en blick, trots att ämnet egentligen intresserade honom. Men det fick vänta. Om han skulle undvika att väcka misstankar behövde han hålla sig till studieplanen.…[Read more]