Att Bastian skulle rida ikapp och dra tag i hennes tyglar var inget väntat och därav släppte hon förvånat sitt grepp om dem och lät honom leda dem bortåt från armén. Blicken studerade honom med en frågande min medan det började gå upp i hur arg han egentligen var, hon hade verkligen klivit över hans gräns denna gång vilket på ett sätt var lustig…[Read more]

Ja, hans blick var misstänksam och mer därtill. Det frustrerade honom att Izana klev in och ville lägga om hela deras rutt – mer eller mindre ta över mycket vitala delar av styret av armén. Det fick honom bara att undra över hennes motiv ännu mer. Hans tankar var dock i konflikt eftersom han egentligen fattat tycke för henne. Hon var bestämd…[Read more]

Galasha hade så länge hon kunde minnas bott utanför sin klans by, större delen helt själv. Hennes mamma, hette Iridasis,  var en ork och hade varit dotter till klanens ledare men efter en otroligt tragisk händelse som ingen vill berätta om blev mamman gravid där fadern var en människa. Detta var något oacceptabelt i klanen och Iridasis fick inte…[Read more]

När en karta äntligen presenterades framför henne studerade hon den med en sådan noggrannhet att hon nästan kunde sjunka in i mappen. Tankarna arbetade fort vilket kunde ses på hennes ögon som rörde sig över alla dess linjer och konturer medan hon försökte minnas sin egna. Hon var van, otroligt van att läsa och planera vilket gjorde att hon rät…[Read more]

När Izana pratade satt Bastian tyst, sammanbiten. En djup bekymmersrynka hade letat sig in mellan hans ögonbryn och var det enda som avslöjade att han lyssnade, då hans blick kisade frånvarande bortåt horisonten. Många tankar virvlade i hans huvud och han försökte desperat ordna upp dem. Det hon sa var mycket tänkvärt och han insåg att den där Gus…[Read more]

“Okej okej, ingen pojkvän.” Ambrosina höjde sina händer i löften som för att visa sig undergiven och ofarlig och log sedan åt Nenya. Hon rundade sedan Nenya för att ta hennes packning och slängde den över sin egen axel.

“Om du vill smälta in har jag märkt att det absolut bästa är att klä dig som en tjänare eller arbetare, inte faktisk adel.…[Read more]

Vid hans order var hon inte sen på att agera och lät sin kropp ta sig upp på hingstens höga rygg. Hon rörde sig som om inte alls rustning var i vägen när hon satte sig i sadeln och manade på hästen utan att låta Bastian vänta. Hon kom upp vid hans sida och lyssnade noga till hans ord, ja han behövde verkligen hennes kunskap men något litet litet…[Read more]

Malia ryckte till när Izana slog armarna om henne, generad över att bli kramad av en halvnaken person. Något tafatt lade hon ena armen om henne och sneglade sedan frågvist mot sköterskan när den vithåriga kvinnan släppt henne. Hon rodnade vid de vördnadsfulla orden. Visst var hon van vid tacksamhet, men som sin bys “helarkvinna” blev hon oftast t…[Read more]

Den röda färgen på Nestas kinder vandrade ned över halsen. Varför sa han sådana där saker? Försökte han smickra henne? “Nå, jag minns visserligen inte hur du var innan…” Sade hon, något vemodigt. “Men jag tvivlar på att jag skulle ha något med saken att göra, med tanke på… Allt…” Hon kunde inte föreställa sig hur hon skulle kunna ha någon s…[Read more]

Hon var glad att kvinnan var försiktig och inte så pratglad då orken inte riktigt fanns att samtala. Hon låg bara och väntade, försökte hålla ett milt ansiktsuttryck för att inte visa om något gjorde ont eller var obehaglig. När Malia nämnde Bastian började de vita kinder att rodna något för Hon hade inte haft en aning om vad han faktiskt gjort…[Read more]

Malia tittade osäkert på sköterskan som förstod hennes hint och följde med in i tältet. Hon ställde sig precis innanför, bakom den korta brunhåriga kvinnan som var där för att läka skadorna. Malias grönbruna ögon flackade tillbaka till Izana men det tog ett hjärtslag eller två innan hon vågade gå längre in i tältet. Hon ville erbjuda sin hjälp a…[Read more]

Izana hade god lust att skrika efter Bastian i frustration när han inte ville ge sig. Hon hade sprungit efter honom om hon kunnat men benen ville inte lyda och därav slutade allt med att Bern bäddade ned henne i sin säng och lät henne vila. Han hade två vakter utanför tältet när han behövde hjälpa Bastian att förbereda inför det som komma skall…[Read more]

Bastian rörde inte en min. Självklart skar det i hjärtat när hennes krävande ord övergick i bedjande toner. Ingen hade kunnat säga nej till henne nu och det gnagde i honom något enormt. Han ville säga till henne att hon kunde åka hem till honom, att hon skulle vara trygg och väl beskyddad där innanför murarna samt en vaktstyrka omkring sig.…[Read more]

Vid Bastians ord började något trotsigt att växa fram i hennes ögon, något som indikerade på att hennes envishet kunde matchas med Berns. Hon satt än tyst i sängen och sade inget men Bern som såg hennes blick bara väntade på att något skulle hända, som om något skulle explodera. När Bastian hade tystnat var hennes egna ansiktsuttryck…[Read more]

Någonstans i norra Märehn

Han mediterade djupt inne i grottan med endast ljudet av elden framför honom som sällskap. Han andades in djupt och för varje gång kände han efter försiktigt. Han lyssnade försiktigt och för varje gång kunde han höra lite av den, världens sång. Hur världen runt om honom ständigt sjöng medan den förändrades, det…[Read more]

“Ja, men -” Bastian skulle just svara Bern när han märkte att den vithårige, halvnakne mannen stelnade till. Precis när han skulle fråga lite tyst vad det var gubben hört uppdagades Izana i tältöppningen. Bastian blev alldeles stum av att se henne – kvinnan som varit både stark och ofattbart vacker dagen innan, nu blek och skadad. Han reste si…[Read more]

Bern satt på sängen och lyssnade spänt på Bastians historia vilker verkligen gick upp och ned likt vågorna på ett stormande hav. Izana hade funnits rakt under deras näsor hela tiden men hon hade vänt sig till deras försvar samtidigt som deras försvar vänt sig till fiende. Vad höll på att hända med denna värld egentligen? Allt var mycket att ta…[Read more]

Bastians ögon blev stora som tefat när Bern började gorma åt honom. Han hade glömt bort det lilla skådespelet de ställt till med och förstod fullständigt varför den store mannen som nu tornade upp sig framför honom var upprörd. Bastian tog ett steg bakåt, redo att fly ut igen om han riskerade att åka på stryk.

“Bern, jag -” Han svalde hårt oc…[Read more]