“Om du inte kan hoppa så är det helt okej att medge det, det är ingenting att skämmas över. Det är nog ingenting ni lär er i adelskolan.” Hon såg på honom och när han började prata om rikedomar så lutade hon på huvudet och studerade honom noga, kisande med blicken.
“Om det skulle vara så, då tjänar det ingenting till att utpressa dig såklart. Me…[Read more]
Det var knappt så att han kunde tro sina ögon när hon faktiskt förklarade hur han skulle hoppa. Förvirrat tog han sig för sin panna och drog sin hand igenom sitt röda hår. Lite road, samtidigt som han var förvirrad över hela situationen. Om det var något som kvinnan var så var det annorlunda… Speciell.
“Jag kan hoppa! Men det är inget jag…[Read more]
“Hur är man inte en hoppare? Förutom om man inte har fungerande ben såklart … eller är en orm. Eller någonting annat utan ben.” Hon höjde ett ögonbryn åt honom. Hon klev ned från sängen och ställde sig framför honom.
“Se här. Om man är nybörjare kan man köra den enklare versionen. Du böjer på dina knän som om du ska sätta dig på en stol, och…[Read more]
Ännu en gång förvånade hon honom med sin vänlighet och värme. Något som han inte hade känt på… många år. Om ens han någonsin känt det. Lite förvånat höjde han på ögonbrynet över hennes förslag. Hoppa? Dansa?
Så enkelt och glatt. Som om hon känt honom länge och dessutom brydde sig om hans välbefinnande. Fast säkert tänkte hon på sin egna vin…[Read more]
“Oj!” Hon ryckte till och såg förvånat på honom. Hennes blick studerade honom noga och hon lutade sig över till honom och gav honom en kram, båda händerna lindade runt hans midja och hennes huvud vilande på hans axel, lutande mot hans huvud.
“Jag beklagar att du behövde se det. Jag såg inte ens min mamma dö, jag bara såg henne död. Jag kan inte…[Read more]
När Agaroth anlände till bordet släppte hon staven sin som av sig själv verkade stå upprätt på marken bakom henne, den gröna ädelstenen på toppen lätt glödande. Hon höjde sin stora vävda hatt och nickade artigt mot Ter’ath som tack för den serverade frukosten. Hennes glödande gröna ögon stirrade mot honom när han serverade dem frukosten också oc…[Read more]
‘Tomat eller plommon? Snarare plommon eller persika. Som om det skulle vara så svårt!” Utbrast han, lite allvarsamt först innan han sprack upp i ett svagt leende och blinkande lite charmigt med ena ögat. För att låta blicken vandra mot handen igen som greppade tag i hans ben. Det var svårt att inte tänka på den. Tänk om den rörde sig längre upp…[Read more]
“På festen? Åk sockrat bröd, drack bål och plockade värdesaker. Jag försökte socialisera mig för att se om jag kanske kunde nästla mig in i någon rik familj, gästa deras fina hus, men ingen lycka. Och låt mig berätta att samtalsämnen är DE VÄRSTA.” Hon stönade högt, kanske lite överdrivet dramatiskt, och log åt honom.
“Jag förstår inte hur du…[Read more]
Inte social väl anpassad… Han undrade lite skrämt om vad det kunde varit. Kanske hon varit som ett djur? Tanken förvirrad honom och nästan gjorde honom obekväm. Men när hon helt plötsligt kom så nära honom drog han lätt efter andan för att försöka få bort tankarna på det. Blicken var fäst på hennes hand och harklade sig lätt.
Bain bara stirrade på sin frukost när han fick den serverad. Sist han blev serverad mat var i ungdomens dagar när han fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Det kändes väldigt märkligt men och andra sidan kunde han förstå att det skulle bli väldans omständigt om alla i lägret skulle laga sin egen frukost. Till slut blinkade han till och tac…[Read more]
“När jag förlorade min far så blev jag inte den mest … socialt välanpassade. Efter några långa år av att ha blivit avvisad från de omkring mig på grund av mina beteenden lärde jag mig att klara mig själv ganska väl, och snart nog trivdes jag som bäst när andra inte var omkring mig.” Hon hoppade ner från bordet och vandrade över till sängen för…[Read more]
Genom bandet de delade kunde Isra känna Nenyas sekund av oro, en flyktig känsla som Isra själv kände igen, en som behövt kapas på samma vis som den skulle behöva kapas för Nenyas egen skull. Det kunde inte finnas några andra än dem. Allting annat var oviktigt.
”Som Nenya säger, Iserion har låtit alverna förpassas till slumkvarter. Det senaste ja…[Read more]
En rysning gick igenom honom när hon talade om att de döda vandrade igen i staden. Ett minne som han hade försökt förträngt men som kändes som om det skulle kunnat varit igår. Dagen han hade stirrat sin mor i ögonen sedan nästan tio år tillbaka. Han svalde något, borta i sina mardrömmar. De som hade plågat honom nästan varje natt sedan dess för…[Read more]
Hans svar irriterade henne och hon kom på sig själv med att knyta de stelfrusna nävarna ett par gånger innan hon lyckades slappna av. Var det alltså ren galenskap de stred mot, ren galenskap som bragt hennes bror om livet? Det syntes inte utåt sett hos jarlen, det var sant, men hon såg det i hans ögon och det skrämde henne på samma gång som det gj…[Read more]
“Inte på länge nu, nej.” Hon ryckte lite på axlarna, hon hade bearbetat deras bortgång sedan länge tillbaka. De var knappt ett minne något mer, så länge sedan som det var. Det var nog anledningen till att hon kunde ge honom ett leende i den stunden.
“Min mor och mina bröder gick bort när de döda kom till liv och min far mötte sitt öde från en…[Read more]
Lite lättat lät han ett andetag undslippa hans läppar när hon var påklädd igen för att sedan beklämt se på henne när hon påpekade att det skulle ha med hans sexuella läggning att göra. En lite rodnad smög sig upp på hans kinder. Det var inte något som han själv var medveten om. Faktum var att det kändes lite för… distraherande att ha henne där i…[Read more]
“Tar på mig?” Hon lutade sitt huvud och skrattade till. Hon såg ner på sin egna kropp och sedan skjortan, och sedan mot honom. Sedan fick hon ett uttryck av att någonting dök upp i hennes huvud och hon knäppte med fingrarna. Hon pekade sedan mot väskan, och stirrade honom rakt i ögonen.
“Det är det va! Du gillar män! Det är därför du är så stel r…[Read more]
Åt hennes prat om dammråttor skakade han lite på huvudet. Prata, det var något som hon verkade kunna göra åtminstone. Lite trött på hela situationen satte han sig ner på sängen. Den såg lite mer ren ut än det andra i alla fall, och det var inte golvet åtminstone. Att han inte skulle vilja bli räddad. Det var något som han minsann inte trodde på…[Read more]
“Jag gissar på senare. Vilket är gott om tid för dig att lära känna mig och inte vilja bli räddad.” Hon flinade och reste sig upp från trappsteget. Hon tog av sig väskan och lade den åt sidan. Han kändes smart nog att veta att det inte skulle tjäna någonting till att ta den från henne och springa. Hon gick över till bordet och satte sig på det, d…[Read more]
Lite rädd såg han bakåt, för han hörde hur kedjan gick tillbaka. Var han inlåst? Han svor lite åt sin egna dumhet. Om han bara hade lagt sig och sova skulle han istället kunna njuta i hans egna sovrum. Kanske för en gångs skull få sig en liten blund. Men istället var han här i det lilla stället som inte riktigt hade mycket att ge. Nå förutom sä…[Read more]