“Mitt vapen vilar fortfarande vid min sida, rebell. Ni är de enda som spänner era bågar. Det verkar bara som er ledare har förnuft nog att låta ord segra över klingan.”
Trots att Aenyas allierade svärmar till hennes sida så står Sercenasse lika behärskad och obrydd. Hon ger de samlade alverna en avrådande blick när hon stillsamt börjar knäppa u…[Read more]
Llwyd stod still en stund efter att den svarta fågeln lyft. Tyst, inte för att hon beundrade förvandlingen eller för att hon var imponerad. Utan för att hon försökte avgöra om hon just bevittnat början på något användbart – eller början på ännu en dödsdans utförd av någon som trodde lite för mycket på sin egen legend.
“En timme…” muttrade ho…[Read more]
“Som balsam för själen, kan man väl säga. Får ord att enklare flöda, och känslor… att nå kännas mer?” sa Tussie med ett svagt leende för att inte tvinga henne på det förstås. Men tog själv lite av pulvret mellan sina fingrar och gned det framför sin näsa tills det blev som en liten rök som tycktes vara nästan mörkt lila framför henne. Hon…[Read more]
Nenya lät glaset snurra långsamt mellan fingrarna, blicken vilande på det mörkröda vinet och märkte inte minen eller skådespelet mellan Ayperos och Indira. När hon till sist såg upp var leendet kvar, men nu med något mer beräknande i kanten.
“Femhundra, spridda som rötter under marken… det är inte bara en styrka, Indira. Det är en nyckel. Karm m…[Read more]
Zaahl hade smått ryckt till när hon tagit hans manglade hand, men närheten var lika välkommen som smärtan var pinande stark. Tunga och hesa andetag trängde ut över hans återfuktade läppar, den nedre sprucken av ett slag som Kahel tidigare utdelat.
Förhoppningen steg inom honom när hon tog fram soltopasen. Om orken funnits där hade ett leende krup…[Read more]
Ayperos satt tyst ett ögonblick, lät hennes ord klinga av medan han tänkte över allt som avslöjades framför honom. Hans blick vilade på henne med samma oberörda tyngd som en staty, och när det förvridna leendet nyss skymtat över hennes ansikte studerade han det, tog in det, lade det varsamt åt sidan som man lägger undan en bok för att återkomma…[Read more]
Det var något oroväckande att stå ansike mot ansikte mot brigansgeneralen. Att militären förföljde dem och följde deras positioner var inget nytt, det hade länge varit ett spel likt katter som leker med varandra om vem som snabbast kan smyga på, attackera och komma undan. Men något var annorlunda med detta möte, för framför henne stod en person ho…[Read more]
“Döden är oundviklig för sådana som mig, oberoende av min eller Er vilja. Jag är helt enkelt… bortlovad. Kosmiska band som binder mig till mitt öde.”
För en kort stund förvrängs hennes uttryck till ett illvilligt leende när hon tittar på Ayperos. Det ser nästan retfullt ut innan hennes mimik återger till det kalla lugnet som om inget hade hänt. H…[Read more]
Signe nickade och log åt vad Garion berättade. Hon var glad över att han hade haft en bra dag, men liksom han själv sade hade hon saknat honom och hon kunde inte annat än att hålla med om att dagen inte kändes riktigt hel förrän nu då de satt i varandras sällskap.
Signe följde Garions hans med blicken, kände hur den där trygga värmen spred…[Read more]
Garion log redan när hon reste sig från barstolen. Han hann knappt blinka innan hennes hand vilade mot hans bröst, och den lilla kyssen på kinden fick värmen i hans kropp att blandas med en ny sorts hetta. Han lade sin egen, arbetshårda hand över hennes, tryckte den lätt mot sitt hjärta som för att visa att hon verkligen kände rätt – han hade läng…[Read more]
Kathryn lyssnade på de båda. Hon suckade. Ja, det var såklart Finn hon behövde prata med – men hon skämdes så över att ha tagit honom för givet.
Hon kisade och såg närmare på pulvret. “Ehh.. vad är det här för något? Medicin? Vad gör det?”
Hon suckar djupt. “Ja jag behöver prata med Finn. Be om ursäkt för att jag släpat honom såhär långt och bar…[Read more]
För att markera ännu mer att Aenya inte var ensam ven tre pilar snabbt efter varandra för att markera hennes siluett mot trädstammen närmast henne. Korpen kraxade högt över dem, Camthalions ständiga följeslagare och hjälp att se. Det var nästan möjligt att räkna på fingrarna de gånger som alven var längre bort ifrån Aenya, eller åtminstone höll…[Read more]
Aenya hade inte varit stolt över honom, tänkte Bain när han lämnade platsen där han vilat över dagen. Färden från Dal’elath hade tagit flera dagar, och för att slinka obemärkt genom skogar och byar hade Bain valt att hålla sig till skuggorna i skydd av nattens mörker—som en del av dem. Han hade varit fullkomligt utmattad om det inte vore för h…[Read more]
Trots ringbrynja och den tunga skölden med Nela’thaënas vapen så vandrar Sercenasse nästan ljudlöst genom skogen. Varje steg avsiktligt och med en viss bestämdhet. Östern är hennes jaktmarker och revolutionen har inte passerat förbi obemärkt… ändå har hon låtit dem hållas. Inga rapporter har sänts till Dal’elath om rebellerna. Hennes blick flackar…[Read more]
Joij såg ut ungefär som om att hon försökte koncentrera sig på att lyssna, loj som en katt? Ja fanns risk för henne att se ut så. Hon tolkar då Llwyds ord som några av de hårdare som kom hennes väg på en längre tid, men var det för att hon skulle förstå allvaret i situationen. Det må hända.
Hon sträckte lite på kroppen, den är inte stor men st…[Read more]
Ayperos lät Nenyas ord hänga kvar i luften, medan ett långsamt leende drog över hans läppar, blekt och plågsamt vackert.
“Döden…” Han uttalade ordet som om det var en gammal bekant.
“Döden är min skugga, lika gammal som jag själv, och en dag kanske den slutar jaga de som varit mig trogna, så som den glider undan furstinnan Saelorian här, gång på…[Read more]
Faegrim ryckte till när Tussies svans snärtade till honom, som en påminnelse om att hålla blicken där samtalet hörde hemma. Han hostade till, mest för att vinna sig tid, och kliade sig i nacken.
“Ja, du har ju rätt, Tussie. Vad skulle vi veta om vem du var eller inte var? Jag vet knappt vem jag själv är hälften av dagarna.” Han skrattade lite…[Read more]
Jezeral lät Llwyd tala till punkt utan att avbryta, för att ett avbrott i fel ögonblick ofta säger mer än ett svar i rätt. Joij verkade ändå allt hålla sig i skinnet – än så länge – och det var mer än man kunde säga om många han arbetat med under åren. När han till sist talade, var det inte för att rätta Llwyd, utan för att dra konturerna tydligar…[Read more]
Ayperos lät ångan svepa kring sig, såg på Isra medan hennes ord ännu låg kvar i rummet som ett eko. I hans blick fanns något roat, som om hennes ton väckte mer lust än allvar, och han log roat, ett drag där faran alltid fanns dold under ytan. En fara Nenya och Isra blivit vana med, så klart, och kanske immuna mot.
“Ingen frälsare är felfri. Det…[Read more]
Maevan bugade sitt huvud en aning, just tillräckligt för att visa lydnad, men inte för mycket så han skulle verka för svag och kuvad. Han hade känt värmen från hennes hand, en värme som ännu satt kvar som en glöd i hans axel. Han kunde inte avgöra om det varit verklig närhet eller ett nytt sätt att pröva honom. Han vågade inte tro, men han ville.…[Read more]