Audgisil höjde ett ögonbryn åt Ylvas våldsamma försvar och nekelser, för att se på sin hustru lite menande.
‘Tror du hon ljuger?’ frågade han, med ett snett leende på läpparna. Trots allt kunde det ju vara så att hon var deras sons älskarinna och väntade deras barn, men inte vågade säga något. Men om så var fallet hade nog inte Ranghildr slagit…[Read more]

Ett roat skratt lämnade Ranghildr och hon höll upp händerna lite oskyldigt över Ylvas ord för att sedan skaka på huvudet åt det hela.

“Ylva, vi retas med dig. Vi skulle aldrig lägga något sådant krav på någon. Gården är din, men jag tror bestämt att i sådana fall får du ordna vapen till gardet och min familj. Låter det rättvist?” påpeka…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Precis som hon misstänkte så slog drottningen ifrån sig hennes ursäkt. Och kungen verkade också inte vilja höra den riktigt. Inte heller att hon talade till honom på  det formella sättet som kanske ändå varit väntat. HOn hade inte träffat honom personlingen och förvånades lite över att han redan visste hennes namn. Men så må…[Read more]

Asgeirs skarpa ögon gick från den ena kvinnan till den andra, och en stund lyckades han hålla sin allvarsamma uppsyn någorlunda, men det var svårt då han såg hur mycket de skadat varandra. Han höjde en hand lite desarmerande, och tillät ett litet leende.
‘Jag heter Audgisil, mig veterligen, och inte kung.’ sa han lite skämtsam…[Read more]

Så klart hon inte visste vad hon skulle säga. Det roade drottningen något och hon hade ett svagt leende som snarare blev till ett drömmande leende när hon fick syn på Audgisil i öppningen. Hjärtat slog några extra slag, som det alltid hade gjort när han kommit hem ifrån räderna. Det var nästan som om hon väntade på att de fyra barnen skulle s…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen och hur hon satt. Hur hennes andetag fortfarande kom svårt och rossligt. En oro spred sig i hennes mage. Hade hon gått för hårt? Något sa henne att hon inte kunnat handla annorlunda, samtidigt så sa hennes magkänsla henne att något inte stod helt rätt till.
Hon tog emot flaskan igen och tog flera djup…[Read more]

Turin drog på smilbanden när Maeve sa att hon hade föredragit om han stannat under ytan.
Han lyssnade tålmodigt på vad hon hade att säga medans de vandrade upp för kullen mot Ranheims kärna.
Jarlens mannar både ledde väg för dem medans en höll sig bakom dem, de litade ju inte helt på att gästen inte skulle ta första chansen att fly. Eller hugga ho…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren med ett stadigt handtag och avbröt den fyllekonversation som pågick där inne. Den knarriga dörren öppnades och en figur stod där som för Ranghildr var väldigt bekant. Väldigt nostalgiskt säkert, med Audgisil som återvände hem – förutom att han var äldre och i finare kläder än han varit då de bodde i detta lilla…[Read more]

Natalia Sacharov

Hon såg på honom där han höll en hand om hennes nacke, inte helt ömt men inte heller omilt och hon log ett litet leende då han trots allt verkade bedöma hennes ord som trovärdiga. Hans lilla nickning fick henne att le något större, glad att han trott henne, att han förstod henne. Men då han fortsatte att tala fick hon en liten ry…[Read more]

Ranghildr lyssnade på hennes ord, fortfarande med ett litet leende och skakade på huvudet lite klagandes över hennes ord. För att sträcka sig efter flaskan och ta sig en klunk till. Smärtan kom tillbaka när hon rörde på huvudet på det sättet. Hon drog ett rasslande andetag och gav Ylva flaskan igen, hon skulle trots allt kunna tro att hon behövd…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kvinnan som ilsknade till när hon nämnde Gerdas gård. Hon höll upp händerna i en avvärjande gest.
” Han sa det. Att det inte var hans att ge bort. Allt han lovade var att försöka se till att jag fick chansen, när det var dags, att be om det” . Hon såg allvarligt och uppriktigt på Ragnhild. Asgeir hade varit tydlig…[Read more]

Ranghildr stelnade till, som om hon inte hade tänkt på den gården. Det tog lite i att ge bort den. Trots allt betydde den mycket för henne. Gamla minnen, mestadels goda. Hon suckade tungt för att sträcka sin hand mot spriten som hon tog en klunk av och ännu en klunk innan hon skickade tillbaka den till Ylva.

“Den gården är inte hans att ge bort.…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Ragnhild som arbetade på med hennes skador och hörde hennes erkännande. Hon drog bara på munnen i ett snett leende. Hon hade sina aningar om varför vakten gjort som han gjort. Hon trodde inte Ragnhild förstod vilket stöd hon hade hos sitt folk. De älskade och vördade henne och hon, en smed och novis till sköldmö ha…[Read more]

“För att vara ärlig är jag lite irriterad på dem. Det var ingen orsak att skada dig så, slag visst. Men stryptag?” påpekade hon och spottade ut lite mer blod, samtidigt som hon fnös ilsket över det. Järnsmaken var hon nästan som en vana nu. Hon hade dolt det länge för alla, även sin egna familj. Blodet hon hostat upp i veckor nu. Men det fanns in…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg hur drottningen körde med vakterna. De gav både henne och varandra blickar men hon lät direkt bli att möta någon av deras blickar. Det här var något mellan drottningen och hennes vakter. Tillslut, med en ljudlig suck och mer än en invändelse gav de med sig och lät drottningen själv hjälpa både henne och Ylva till stu…[Read more]

Drottningen låg kvar, nästan alldeles för länge. Ett tag funderade hon på att det kanske hade varit lika bra att inte resa sig upp. Det var som om hon hade sett Kettil där ett kort tag och kanske skulle Ylva som låg så nära henne hör hur hon desperat viskade den yngsta sonens namn. Allt bultade och gjorde ont. En känsla som inte blivit bättre med…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon hade trott någonstans att striden skulle vara över. Att drottningen faktiskt skulle hjälpa henne upp. Istället kände hon sparken i magen och hon hejdade impulsen att kräkas. Så striden var inte över och hon fortsatte envist tills de båda låg på de kalla, skrovliga stenarna.
Hon kände drottningens arm över sig och hon förs…[Read more]

Drottningens kropp värkte. Faktum var väl att båda hennes söner hade gett henne en käftsmäll om de såg vad hon gjorde nu. För att inte tala om sin make. Den sista striden hade tagit hårt på henne, skadorna var fortfarande kvar och någonstans i bakhuvudet var hon rädd för att de var permanenta. Hon tog emot skinnet ifrån en av vakterna och…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon log åt kvinnan som reaktion på den blödande näsan. Hon var inte helt säker på att den inte brutits för det dunkade oroväckande i hela ansiktet. Hon skrattade dock till åt kvinnans häcklande och istället för att parera det hårda slaget så vek hon undan, vilket satte kvinnan i obalans. Hon hade sett att hon tagit i för a…[Read more]

Leoric satt där fortfarande spänt och stampade lite nervöst med foten under bordet i rask takt, tyckte inte om att sitta där själv. Visst han var en man som kunde försvara sig själv, men han hade lämnat sin rustning och allt annat då han kom hit för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Nå, svärdet hade han så klart och det gav honom lite…[Read more]