Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Även i vinst hade han en värdighet över sig som alltid var en nål i sidan. Han var alltid så samlad, så tillbakahållen att hon aldrig riktigt visste om det var verkliga Felaërn hon såg eller bara en fasad. Det som kanske var mest retsammaste var att hon borde vara mer som honom i deras sällskap men här stod hon med nästan känslorna utanpå som e…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]

Jarlens män hade faktiskt inte sett skymten av Arand, låg han kvar bland takstolarna i skjulet? Eller hade han lyckats smita iväg i mörkret?

Turin Hrafn var inte den som backade för en utmaning, den gamla Turin hade förmodligen gjort ett spektakel av det dessutom. Men den mannen var död.
Jarlen kunde inte annat än respektera hur rakryggad Maeve s…[Read more]