Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig en suck, för egentligen hade hon hoppats på att han inte skulle berätta för sin tvillingbror. Fast å andra sidan var hon medveten om att de var oskiljaktiga som de hade varit enda sedan de var små.
Hon nickade lite lätt och såg på honom med ett varmt leende och såg hur vattnet rann ner för hans kläder och vi…[Read more]
Tårarna som hotade att tränga fram hålls tillbaka, hon hade hållit tillbaka så länge att det kändes som en evighet, vad gjorde en liten stund till? Hon nickar, ett svagt litet leende, knappt märkbart och det försvinner lika fort igen.
”Jag vet det. Men jag förlorade min kärlek, min bror och min mor… min syster, mitt hem och mitt land inom lopp…[Read more]
Sträcker långsamt ut ett av de långa smala benen medan han håller blicken fäst vid sin mor. Att hon inte märkt honom berodde inte på brist på skicklighet eller att hon blivit oförsiktig. Snarare på att Eirik förfinat sina egna färdigheter i att hålla sig dold. Han reser sig långsamt upp och går med nästan ljudlösa steg mot henne, mot vattenbrynet…[Read more]
Förstås skulle hon ha tårar i ögonen. Det i sig var inte så märkligt kanske, men Ziyaté hade aldrig varit bra på att trösta. Det var den där svagheten som de mörkeralverna avskydde och försöke att förtränga. Lite obekvämt harklade hon sig, men klappade henne lite enkelt på ena axeln för att se på henne lite manande.
“Död och sorg, du har hunnit…[Read more]
Dhrach kunde inte annat än att nicka lätt instämmande, men även om det var han som lärt mer’en hur denne skulle tillaga maten så tyckte kentauren ändå att Luka förtjänade komplimangen. Det luktade ljuvligt och Dhrach var glad över att slippa behöva ordna frukost. Han kunde inte minnas när han senast får gratis frukost som någon villigt tillrä…[Read more]
Att hon inte hade lagt märke till sin son i mörkret oroade henne något. Hade hon blivit så oförsiktig? Eller snarare, mindre observant. Försiktig var väl inte ett ord som någon skulle använda för att beskriva henne. Fast att han hört hennes ord gjorde henne mer illa till mods Trots allt hade hon inte tänkt att han skulle höra hennes viskande.
Ayperos nickade över hennes insiktsfulla ord. De talade samma språk, trots allt.
‘Så låt oss ställa till med din stora fest, och rekrytera de vi kan då ingen längre kan neka ditt grepp om tronen.’ sa han som om det hela var en väldigt simpel sak.
‘Med våra gemensamma resurser kommer det inte vara svårt att hitta lilla Fëani, var hon än gömmer sig.…[Read more]
När hon återvände till salen så var det i under tystnad och i sällskap med Arand. Hon visste inte riktigt hur länge hon hade varit borta, men både Eirik och hennes mor saknades, ett faktum som gjorde henne lite illa till mods även om hon gjorde sitt bästa för att inte visa det.
På samma sätt så låtsades hon heller inte om de blickar som r…[Read more]
Orden som han sa, kändes inte riktigt som en försäkran. Fast trots allt, vad hade hon att förlora? Ingenting. Inte längre. Det fanns inte många andra sätt att vinna kriget nu. Inte vad hon kunde se och hon var trött på att vänta.
“Det här är inte en tjänst jag ber om, det här var en förfrågan.” sa hon, med nästan ett vasst leende innan hon v…[Read more]
Lite tveksam såg hon på Hulta och kunde inte rå för att le lite åt hennes ord om hennes egna framtid. Lätt skakade hon på huvudet åt orden, det fanns inte riktigt någon sanning i dem. Att en drottning skulle kunna göra vad hon ville var en lögn.
“Drottningar är inte fria – långt ifrån. Allt för många regler och alla åsikter som ska höras och fö…[Read more]
“Men, förutom att hota enbart mig… hotade han annat från ditt folk. I ditt namn.” sa hon och skakade nätt på huvudet åt det hela, för att sedan vända blicken mot Isra. Det var som om det var något som lyste upp där. Kanske en tanke, ett hopp.
Ett tag var hon tyst, som om hon inte helt var säker på hur hon skulle fortsätta. Eller rättare sag…[Read more]
Handen på hennes axel fick henne att stanna upp precis innan hon skulle dra upp dörren igen. Med ett litet, trött leende lade hon sin ena hand över hans där den låg på hennes axel och kramade den lätt. De blodiga knogarna verkade inte bekomma henne just då, men det måste ha gjort ont, trots att hon låtsades som inget.
”Tack Arand… Och förlåt för…[Read more]
Det hade varit alldeles för varmt och alldeles för mycket folk inne hallen för att Eirik skulle stå ut en längre tid. Han hade, när han gått ut bakvägen, sett Maeve tillsammans med mannen i skuggorna men inte stannat för att lyssna. Han hade redan sina aningar om att den mannen betydde mer för Maeve än vad Maeve ville låtsas om och han tyckte inte…[Read more]
I mörkret och till nattens ljud lyssnar hon till vad mörkeralvinnan säger. Bort från Lloth säger hon men för Nenye betydde det inte så mycket, hon förstod inte innebörden. hon nickar dock, det röda, nu smutsiga och en aning toviga håret rör sig lätt kring hennes ansikte.
“Ja någon dag tänker jag återvända till Me´eresia men inte utan kunskap om v…[Read more]
Arand betraktade henne lite eftertänksamt, tyst och kalkylerande som han alltid gjorde. Trots allt var han inte en man av många ord, som snarare ältade och vände och vred på vad han såg tyst inuti sig. Kanske han borde frågat henne om hennes relation till Yazfein, men samtidigt var det svårare än att gå in i en strid med dragna vapen. Konstigt…[Read more]
Hon hummade som svar på sin moders ord. De var lika på det viset. Själv skulle hon bara ha rusat rakt på och försökt ha ihjäl så många av fiendens män som möjligt, men det gjordes svårt av det strategiska läge som Hrafn kallade hem. Kanske skulle hon kunna ta sig in på något vis…
”Jag antar att vi får diskutera det mer i detalj så fort vi h…[Read more]
Ångesten rev inom henne, delvis för hur illa det hade kunnat gå men också för att hon aldrig menat att såra Arand. Hon ville göra som hon alltid gjorde, ignorera de jobbiga känslorna, begrava dem någonstans djupt inom sig och låtsas som om ingenting hänt, men hon visste att hon var skyldig honom mer än det.
”Det var…” Hon harklade sig, kun…[Read more]
Gillesmedaljongen som föreställde Grå gillets vapen vibrerade lätt under hans tunika. Ett klart tecken på att någon form av magi var i luften. Men han hade redan känt det inne i salen, men att något inte stod helt rätt till var han övertygad om och hans blick hårdnade något då han studerade Yazfein lite mer noggrant. Han besvarade inte bugning…[Read more]
Ziyaté var tyst ett tag. Att det skulle kunna vara jobbigt och påträngande var ingenting som hon tänkte på. Tvärtom, hon fann den ofta allt för välkomnande. Att kunna tänka efter och placera rätt ord.
“Att komma bort ifrån Lloths mörka grepp – det är svårt. Kanske det finns en minimal chans och jag är villig att försöka. Men först och främst…[Read more]
Stövelmask.
Ljusälskare.
Förrädare.
Orden var först som viskningar som kom ifrån olika håll. Olika röster, sedan verkade de allt högre som om de var över allt. Förolämpningar om henne. Hur skulle du ens kunna vara nära vår härskarinna?
Från tidiga barnsben hade hon fått höra dessa glåpord. Allt för att hennes far hade valt att stå emot…[Read more]