Milt strök hon handen över Maeves hår, medan hon funderade över hennes ord. Förstås var hon inte helt säker på vad hon ville veta, och att fråga om sin yngstes son död. Det var inget som hon med lätthet gjorde, även om det tyngde hennes hjärta som en sten.

“Från början, Maeve.” svarade hon till slut, som om det skulle vara det mest uppenbara att…[Read more]

Hon nickade som svar på sin mors ord, lättad över att ha fått det löftet. Dock var det givetvis inte så enkelt och hennes mor svarade inte genast på hennes frågor.

”Vart vill du att jag börjar..?” Frågade hon trevandes, som om hon var rädd för vad svaret skulle bli. Hon hade redan bestämt sig för att inte berätta exakt hur hon funnit Kettil, ell…[Read more]

Lite fundersamt betraktade Ranghildr sin dotter och hennes bestämda blick. Hon hörde de många frågor, som en begär som någon hade fyllt upp allt för mycket i och till sist rann över. Hon nickade långsamt, som om hon funderade lite över det som hon sa.

“Vid gudarna svär jag att berätta det som du vill veta, men innan vi går in på dina frågor d…[Read more]

”Jag vet det, men just nu behöver jag få veta att du kommer att svara på mina frågor också”, sade hon lågmält, innan hon något uppfodrande såg upp på sin mor, som om hon med en blick kunde tvinga henne till det.

”Jag har mycket att berätta, och en del av det vet jag inte om det är rätt att dela… Men jag måste också få veta. Jag måste få veta…[Read more]

Det var kanske sant att hon hade mycket att stå i, men i ärlighetens namn fanns det mycket hon kunde lägga över på andra, vilket hon också gjorde. De nyheter som Vesvía hade var troligen viktigare än skatter och avtal, i varje fall för hennes egen del.

”Men..?” Att Vesvía inte hade avslutat sin mening bådade inte väl. Att Wreax hade intresse f…[Read more]

Lite förvånat såg Ranghildr ner mot Maeve för att rynka lite oroligt på sina ögonbryn. Trots allt var det inte svårt att se att hennes dotter verkade ha något allvarligt att lätta sitt hjärta om. Så hon justerade sin klänning och nickade lite uppmuntrande mot Maeve.

“Du vet att jag föredrar att sitta i tystnad” retades hon, för att sedan lägga e…[Read more]

Givetvis skulle det inte vara så lätt att hennes mor lämnade henne bara för att hon antydde att hon skulle vara trött, och hon visste att det inte var någon idé att tjafsa emot. Så länge hade hon lidit av att vara ensam, men nu när hon äntligen var hemma och bland de sina så fann hon att hon inte ville något hellre än att få bli lämnad ifred,…[Read more]

Han ser fortfarande fundersamt på henne och verkar tänka igenom allt både en och två gånger. Sen nickar han och suckar lätt. “Om du tror att jag kan hindra din familj från att göra något dumt så ska jag göra vad jag kan. Våghalsig plan är det men om den är så dåraktig vet jag inte. När tänkte ni sätta planen i rullning så att säga?”

Han sänkte…[Read more]

Han hade på ett sätt väntat sig örfilen men ändå var han väldigt oförberedd på den. Under ett ögonblick var det stjärnor som dansade framför hans blick och han hade svårt att sitta rakt upp. När Maeve lämnar salen har han satt sig upp med blicken fortfarande rakt fram. Efter ett par andetag för att samla sig själv så ställer han sig upp och utan e…[Read more]

Nenye följer lonversationen mellan Maeve och Yazfein men lägger sig inte i. Det skulle förmodligen inte uppskattas och hon ville inte stöta sig med någon av dem. När Maeve reser sig och går och då Arand vänder uppmärksmaheten mot henne ler hon lite svagt, fiskfjällen på halsen gnistrar likt guld i ljusens sken” ont räcker inte för att beskriva…[Read more]

Aine
Hon andades ut när hon sjönk ner i droskans säte, hon drog hans mantel tätare runt sig och var tacksam över dess värme som den skänkte. Hon lyssnade på hans mjuka röst och de båda visste troligen svaret på hans fråga, men det kändes ändå inte bra att göra honom besviken. Kunde känna en viss moloken längtan från honom. “Jag är ledsen, Wreax..…[Read more]

Retandes var skönt. Som en kort återblick till hur det hade varit innan det här kriget. Hon kunde inte rå för att skratta ett varmt bubblande skratt, för hon fann det härligt. Lite som om hon var osäker på om det här inte var en dröm.

Som för att vara säker på att det inte var en dröm strök hon milt sin dotter hår för att sedan knuffa henne mot…[Read more]

Moderns ord och retsamhet fick henne att skaka lite på huvudet, även om ett litet leende fortfarande fanns över hennes läppar. Hon kände sig så trött, så oerhört trött på allting, och situationen som väntade henne utanför rummet, den med Yazfein, tyngde henne fortfarande. Hon hade förväntat sig ett krig när hon återvände hem, inte två.

”Det ä…[Read more]

Ja vad var det hon önskade skulle hända? Hon vet nog inte, är trots allt en ung flicka som kastats ut i något hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Det kanske syns en viss glimt av vilsenhet i hennes blick när hon söker mörkeralvinnans blick.

“Jag älskar min syster… finns det någon möjlighet att nå henne, rädda henne så vill jag göra det…[Read more]

Aenyas gröna ögon lyste av hat, sorg och ilska, och hennes ansikte var förvrängt i sammanbiten ilska som legat där under ytan varje dag, varje vakande ögonblick – ja varje vakande sekund sedan hon lämnat Iserion. Den hade ätit upp henne inifrån, förtärt och frätt bort det som en gång varit en varm och förstående alv. Istället var det bara skugga…[Read more]

Hon hörde fotstegen alldeles för sent, och när Arand talade så var det nästan så att hon ryckte till när hon vände ansiktet mot honom. Hans röst var mörk och hård, men hon kunde se något hon inte förväntat sig i hans blick och det fick hennes hjärta att sjunka en aning. Hon visste att hon inte borde ha varit så oförsiktig, hon borde inte ha dr…[Read more]

Ranghildr. Rösten var bekant, men det kändes nästan som i en dröm. Det var allt för länge sedan rösten till hennes närmsta vän hade fyllt hennes öron. För ett ögonblick vandrade minnena tillbaka till barndomen när de talade om äventyr, ära och framtiden. Fast vem skulle kunna förbereda dem till detta mötet?

De isblåa ögonen vandrade mot Freggi…[Read more]

Audgisil gav Rune en liten road blick över hans aptit, och ett litet höjt ögonbryn. Att mannen hörde allt de sa var uppenbart, men samtidigt hade han inget behov av att hålla saker hemliga för sina män och kvinnor. Ordet skulle sprida sig i alla fall. Men mörkeralvens ord fick en skugga att fladdra över Audgisils ansikte, och hans annars trevliga…[Read more]

“Få information och förhoppningsvis sticka mitt spjut i honom.” sa hon och det fanns ett mörker där i Ranghildrs ögon. Både sorg och ilska för att han förmodligen hade sänt hennes yngsta son till Hel. Harfn skulle själv inte få njuta av Odens eller Frejas salar. Nej, hon skulle nog se till att Hels klor höll honom på plats.

Ett snett leende, ett…[Read more]