• Xharin log, nej men nog visste han att magi inte var hennes expertis, men han värdesatte ändå hennes åsikt om det.
      “Just nu kan jag ju inte avgöra det i vilket fall. Det kostade mig en del att ta oss ut därifrån.  Men jag kan nog försöka ta reda på det nästa gång vi kommer dit. För en förbannelse kan brytas även om det kanske inte är vad jag är e…[Read more]

    • “Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.

      Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]

    • Lika obarmhärtig som ökens hetta var under dagen, var dess kyla under natten. När solens sista strålar sjunkit ned under horisonten och gett vika för nattens mörker var det inte bara kylan som kom krypande, utan även djinner och demoner. Så hur olidligt det än var att resa under dagen, var det bara dårar som lämnade lägereldens sken under natte…[Read more]

    • Brand ser för en sekund lite förbryllad ut och lägger huvudet på sne medan han betraktar Leida när hon ställer sig upp för att börja torka av sig. Kanske var det den tidiga morgonen, kanske var det spänningen och pressen som Erngissle satt på henne med erbjudandet om att gå med i hirden, vad det än var så var det inte reaktionen han hade väntat…[Read more]

    • Hon möter stadigt sin brors blick medan hon rör lätt med händerna genom vattnet, leker med det, varmt väldoftande och rentav lyxigt. Hon borde unna sig det oftare.” Ja, du är samma själ. Min bror… min älskade bror ” blicken varm när den möter hans och utstrålar tillsammans med styrkan den där värmen som bara var ämnad för honom, tillhörigheten. ” [Read more]

    • Kärlek och glädje? Sparven förstod inte dessa ord, allt han förstod sig på var skriken av panikfyllda folk och gråtande barn vilket var en av få saker som gav honom sann glädje. Eld var bara eld i hans ögon men var ett men till vad han ville ha ut dock. Men han kunde väl spela med eller hur? Trots allt var han lite av en expert av att låtsas fi…[Read more]

    • Valentine replied to the topic Ett möte vid havet in the forum Zirthimar 5 years, 5 months ago

      Luka var den första som steg upp i gryningen. För det första så hade han svårt att sova när solen träffade honom rakt i ansiktet då solen sällan gjorde detta under ytan men sedan så var han inte mycket för att sova in heller. Det lilla energiknippet var alldeles för uppspelt över vad världen hade att erbjuda att vid första tecken på liv så vakn…[Read more]

    • Luka hade inte haft en ända tanke på att man skulle bli naken när man förvandlades men ju mer han tänkte på det ju mer logiskt var det ju. Såvida man inte kunde frammana kläder liksom så var det ju helt klart så att man skulle bli näck. Men då Vésvia verkade bli generad över det hela så gjorde det inte Luka någonting, inte direkt så att han någo…[Read more]

    • Hon verkade i alla fall inte slå bort honom vilket var bra med tanke på exakt hur skadad hon faktiskt var. Han fann sig förundrad över hur hon fortfarande var vid medvetandet till och med vilket oroade honom mer än hennes svordomar. Svordomar var han van med men aldrig bekväm med. Han skulle dock aldrig erkänna det för vem var han som sa till nå…[Read more]

    • ”Din son? ” Hon vänder långsamt blicken mot mörkeralvinnan och möter för en kort stund de röda ögonen. Tankarna snurrar. Hon kan se sin bror och sin syster framför sig, deras vita hår… mörkeralvsblodet som rann igenom deras ådror. ” Den mörkeralv som blev far till Isra och Zator? ”Frågar hon lågmält” Mors rådgivare? ” Det börjar sakta gå upp för h…[Read more]

    • Djan skrockade lågt och slängde ytterligare en blick över axeln, ett outgrundligt leende på läpparna.
      “Barnvakt” rättade han henne med samma flin då han ledde henne vidare genom palatset. Sådär mitt på dagen var det inte mycket liv och rörelse, endast tjänare som rörde sig i utkanten av ens synfält.

      Djan hade börjat nynna på en gammal iselemsk…[Read more]

    • Eirik låter de gula ögonen möta upp mörkeralvinnans röda  ett litet leende leker i hans mungipor” Du hade aldrig hunnit. ” Säger han självsäkert innan han reser sig, en hand på sin bror axel innan han möter monsterjägarens blick helt kort” Jag flyger en vänaa sedan.. blir borta en liten stund. Och ja, jag är er ögon i morgon. ” En stund i hans vä…[Read more]

    • När de båda ber till gudarna att se efter Maeve på hennes färd till Frostheim så knyter det sig i Yazfeins mage, en tung obehaglig känsla infinner sig som han inte kan förklara vad den innebär. Han hade ingen han kunde be vaka över Maeve, Lloth skulle hellre se till Maeves död om han försökte be henne om hjälp. Så det var helt uteslutet att…[Read more]

    • Ett litet snett leende dök upp i hennes ansikte, det såg nästan sorgset ut när hon vände sina röda ögon mot henne. Hon strök undan ett par  av de vita hårstrånen och såg på den unga flickan. Hade nog sett någon bild på henne i palatset, väl undangömd i en bok. Men att hon var lik drottning Thalia var inte svårt att se.

      “Jag kände den forna d…[Read more]

    • ( fortsättning efter https://www.talanrien.com/forums/topic/krigsrop-och-blodtorst )

      Efter skärmytslingen på Haedors slätter mellan alvrebellerna, Iserions delegation och Mahadwens furstar ledda av Éomund hade alverna flytt in i skogen med sitt byte – furstinnan Saskia Belsante och en mindre betydande kvinna vid namn Nesta. En av upprorets leda…[Read more]

    • Ranghildr skickade sin make en mindre nöjd blick när han talade om deras dotter. Tänk om mannen inte visste om det – och nu visste mer än han kan ha gjort innan. Däremot kunde hon inte annat än att nickade åt sin makes ord.

      “Vid alla gudar hoppas jag det med.” instämde hon och drack en klunk av mjödet för att hålla det mot Audgisil för att få…[Read more]

    • Dåraktigt. Inget annat ord skulle beskriva hennes tillfångatagande. Ranghildr var en god krigare, men hon kunde inte låta Turins män tortera den lilla pojken. Inte en droppe blod till. De stora ögonen på pojken som ropade efter henne hemsökte henne ännu. Tänk om hon kunde ha räddat hennes egna pojke på det sättet. 

      Kettil hennes yngsta son so…[Read more]

    • Den strålande drottningen, det sanna ljuset och Sharah. Hade hon spenderat hela sitt liv i Iselem hade hon nog inte ifrågasatt detta. Istället kände hon en växande känsla av obehag för vad hon hörde. Hennes ögon betraktade honom med en växande känsla av oro. Om detta var vad Ethirion velat se visste hon inte vad han skulle göra med information…[Read more]

    • Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

      Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]

    • Ferin
      Just som Ferin höll på att tuppa av igen uppenbarades en figur i mörkret och den talade. Hon blinkade liksom yrvaket och fattade sig snabbt, räddning! Hest och ansträngt försökte hon ljuga ihop något medan han började undersöka henne. Hon var en van lögnare, mycket lite av det hon någonsin sa var sant – det var så en kom någon vart i denna…[Read more]

    • Load More
    A password will be emailed to you.