• Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

      Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]

    • Ferin
      Just som Ferin höll på att tuppa av igen uppenbarades en figur i mörkret och den talade. Hon blinkade liksom yrvaket och fattade sig snabbt, räddning! Hest och ansträngt försökte hon ljuga ihop något medan han började undersöka henne. Hon var en van lögnare, mycket lite av det hon någonsin sa var sant – det var så en kom någon vart i denna…[Read more]

    • Freggi Einriðivinr
      Freggi Einriðivinr banade sin väg genom den tunga vårleran i Ranheim. I sin högra hand bar hen sin senaste stolthet, inlindad i ett svart stycke läder – ett svärd av finaste degelstål, ännu namnlöst. Hen hade funnit en ny metod att inkorporera järn i hjaltets dekoration och det skulle gott skydda dess bärare mot all slags tro…[Read more]

    • Genom alla år och stunder med eller utan henne hade han alltid varit stolt över sin syster, alltid vetat att han kan lita på henne och att hon kunde klara sig själv. Han lyssnar helt klart på henne med ett varmt leende och när hon talat klart samt sitter i badet så nickar han kort.  “Låt dem retas då, hur jag talar eller vad jag har på mig till s…[Read more]

    • Jokel replied to the topic Skimrade stenar in the forum På resande fot 5 years, 5 months ago

      Det tog inte långt förrän ynglingen kröp in i värmen medans han tänkte över sitt svar. Utanför gluggen fortsatte det att regna och blåsa å fullo, men något mysigare nu än för några ögonblick sedan. Spillerhamn? Detta sa honom inget.. han visste endast att han skulle till ett berg. Täckt med snö och is, där det var kallt.

      “Jag vet inte var det…[Read more]

    • Hon ler åt honom” Ja passa dig, för bettet har blivit än vassare sen vi skiljdes åt. Du ska få se och jag tror nog att du kommer bli stolt över din syster.” Kramar om honom lite till, han skulle aldrig få känna på hennes bett men andra, som hotade dem skulle bli varse att hon inte var att leka med, inte han heller. Tillsammans skulle de vara nästi…[Read more]

    • Lägret kommer sakta till ro och Nenye försöker lägga sig bekvämt där vid Maeve på hennes varma fäll. Det var kyligt i luften, en kall vind men hon frös ändå inte. Det kändes som om allt virvlade runt i huvudet på henne och tankarna lämnade henne ingen ro. Snart hörs lätta snarkningar från männen omkring henne och även Maeve verkar ha somnat.…[Read more]

    • Haru
      Harus blick följde Mizues smidiga rörelser när hon drog sitt wakizashi svärd och sedan skar genom repen som om det varit smör. Hans blick gled från repstumparna som föll till marken över till Mizue, möte hennes stressade blick och nickade kort medhållande åt hennes ord om att det tämligen var underligt att deras vapen kunde med lätthet skä…[Read more]

    • “Ditt skall var alltid lika vasst som ditt bett…” Hans röst var lugn men det fanns en allvarlig underton i det hela då han visste väldigt väl hur farlig hon kunde vara med den där yxan och svärdet. Och han visste ändå att hon alltid skulle ha hans rygg när helst det krävdes. Han blundar till och skrattar medan han nickar åt hennes kommentar…[Read more]

    • ‘Ord betyder inte mycket under tortyr.’ sa Audgisil eftertänksamt, men viftade bort sådana dystra tankar. Än så länge visste inte Yazfein mer än vad Hrafns spejare kunde lista ut.
      ‘Struntprat, Sandors rådgivare sover här i gästkammaren i Sätet!’ sa han, det fanns ingen annan möjlighet, vad vore de för värdar om de inte gav honom det bästa de kun…[Read more]

    • Jezeral fnös åt Kamillas försök att vara hederlig och ärofylld.
      ‘Som om de skulle ge upp nu?’ frågade han, men han visste det var lönlöst. Då hon skar loss Naera gjorde han en grimas, och hade precis tänkt röra sig för att ta kontroll över maleficarn innan hon hoppade framför krigarens svärd och på något vis lyckades skada banden som höll hennes…[Read more]

    • Åh vad det kändes bra att få vara nära honom igen. Hennes älskade bror. De starka trygg armarna som när hon var liten alltid funnits där och skyddat henne från allt. Även om hon också var utvalda av ulvarna så var det något visst i att veta att det fanns en bror där som plockade upp henne om hon föll. Hon skrattar lite med glädjetårar i ögonen” [Read more]

    • Yazfein hade inte ryckt till alls när hon tagit i för att tvätta rent hans sår, men nog hade det känts djupt i kroppen och ibland hade det nästan dansat ljusa prickar i hans syn. Men nu verkade det vara färdigsytt och klart vilket han innerligt tackade för även om han sneglade lite mot Ragnhildr när hon nämnde de skulle bränna trasorna. D…[Read more]

    • En gång i tiden hade hon kanske brytt sig om det dystra i Nenyes röst och försökt trösta henne, men som det var nu så ryckte hon bara lite på axlarna åt det hela.

      “Om jag känner min far rätt så kommer han inte skicka iväg dig. Vi hedrar allianser, men det kan ta längre tid än du kanske skulle önska, och dessutom placerar det dig mitt i hjärtat…[Read more]

    • Brand’s leende hade bara blivit bredare och varmare när han hörde sitt namn ropas. Nog hade han känt igen stegen som närmat sig, det hade alltid funnits en målmedveten tyngd i hans systers steg. Men helt säker hade han inte varit förrän den välbekanta stämman ekade bland husen. Han stod still och blundade medan han väntade och hörde stegen närm…[Read more]

    • Hans lika bärnstensfärgade ögon glimmade till vid varje klenod och dyrbart föremål han iakttog i salarna medan han eskorterades mot tronsalen. Något liknande hade han aldrig skådat utanför sagorna som berättades i det isolerade templet i bergen.

      Givetvis hade han fått en ny och prydlig utstyrsel än samma typ av paltor som munkarna alltid had…[Read more]

    • Djan skrattade bara. Åt vad var svårt att säga, kanske åt något hon sa, kanske åt henne eller kanske åt någonting som korsade hans tankar. Men det var inget varmt och inbjudande skratt, utan höll en gäll ton som snarare balanserade mot galenskap. När det plötsligt skrattet lagt sig fuktade han läpparna.
      “Åh, bara en simpel tjänare åt vår strålan…[Read more]

    • Ithia började bli redigt trött på dessa män som vandrade runt henne och försökte hota henne med sin närvaro och sina blickar. Och hans sätt att härma henne var sårande, men mest barnsligt. Hon hade förväntat sig mer av Akilas rådgivare, och undrade vad som hänt med hovet här om fördruckna vinstinkande avskum som denna man fick stå här och gapa och…[Read more]

    • Audgisil ryckte på axlarna.
      ‘Ingen förlust antar jag, förutsatt att han inte blir tillfångatagen av Hrafns krigare och rapporterar om det han sett och hört till dom istället.’ sa han.
      ‘Men det är en kalkylerad risk, antar jag. Och Oden vet att märkligare saker skett, så varför inte? Gör vad du kan, men offra inte ditt liv för att hitta Ranheims pa…[Read more]

    • Hettan  i Iselem var olidlig. Den spruckna marken tycktes ryka av hettan och de flesta höll sig i sina tält för att skydda dem mot den skinande solen. Fast de var nära havet, var det som gudinnan Echulas uppfriskande havsvindar var ett minne blott. Guden T’lac tårar hade upphört – för inget regn hade setts på månader.

      Hettan hade bidrafit…[Read more]

    • Load More

    © Talanrien

    A password will be emailed to you.