För Yaraven var det hela bara ett extra moment i vardagen trots att det var alldeles för få gånger han inte varit ensam på hästen, förmodligen år sedan det hänt sist. Han hjärna letade sig tillbaka till det distinka minnet av den där pojken, vad var det hans namn hade varit igen, Joseb.. Jopheba.. Nej inget av namnen klingade rätt för honom men ha…[Read more]
Skjórinn
Det hade räckt med att han knuffat på. Han hade inte behövt lyfta henne på det där sättet. Hon ryckte förvånat till och tittade förvirrat ner på honom. Det spratt till i hennes ben, men hon hindrade impulsen att sprattla loss. Hade förväntat sig och velat ha hjälp upp, vem var hon att döma sättet.. Men hon var van att ha kontroll och kä…[Read more]
Ulfruk hade blivit riktigt imponerad när Järnporten rest sig upp inför deras sällskap. En enorm oförlåtande påminnelse om att man endast passerade därigenom på dess härskares nåder. Resan dit hade gått förhållandesvis väl, och Ulfruks sällskap hade haft alla sina papper i ordning vid inträdet i Iserion. Det var dock ingen skyndsam process, och han…[Read more]
Ulfruk satt i sin väl komfortabla vagn inredd med mjuka röda dynor i sammet. Framför sig på sitsen hade han fällt ut ett litet träbord vars fäste satt fast i vagnens insida. På det mörklackerade träet hade han placerat en gåspenna, rött vax samt ett bläckhorn som han stirrade intensivt på. Skulle han verkligen göra det, klanens heder stod på…[Read more]
Silke
Den gråa tjuven la armarna i kors framför sig och rynkade på sina ögonbryn. Silke ogillade den här situationen. “Jag vill att du lämna mig ifred.” Hon tänkte inte ta emot örter från en främling, som hittade henne utan problem. Silke tänkte inte riskera att bli förgiftad i någon gränd. Alven var skum och hennes tålamod hade för länge sedan ta…[Read more]
Silke
Råttorna blir skrämda av oväsendet och flyr in i ett hål i väggen, in i cellen bredvid. Silke passar på att sträcka på sina ben, musklerna hade blivit en aningen stela och det knäppte till från hennes knän. Hennes ben är smala och musklerna långa. Gjorda för smidiga rörelser och snabbhet. Hon suckade lätt. Hon placerade sina bara fötter mot…[Read more]
Tystnaden höll på att kväva Davant som satt på en pall-stol hybrid och masserade sitt ben med den vänstra handen och nervöst snurrade på vinglaset han höll i det högra. Han hade svårt att andas och det kröp i honom som tusen laver som försökte hitta ut. Vid tre olika tillfälle hade han öppnat munnen men varje gång hade han åter stängt den utan…[Read more]
Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]
Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]
den kvinnliga varelsen framför demonen förblev tyst när demonen tilltalade henne vid ett namn hon ej kände. För Ayperos ögon såg hon mycket väl ut som Iseleth, den Alvina som demonen trodde sig ha framför sig som skulle ha dött för flera sekel. Hon kunde inte förmina att hon hade dött eller ens vem denna varelse kunde vara. Hon sökte sig bakåt gen…[Read more]
Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]
Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]
Aethriatan drog undan sin vrist från Aetas och gjorde en grimas. Hennes blodtörst hade gjort honom svagare, något han inte hade räknat med att bli här i mitten av striden.
‘Aetas, något är fel.’ sa han, lite svagare än innan. Han blickade hastigt på krigarna som stod omkring dem och skyddade dem så gott de kunde från motståndare. N
‘Ta dig ti…[Read more]
hunden spetsade sina öron när de började göra ljud ifrån sig innifrån cellerna. Lyssnade spännet på konversationen.
“lutan!
jaha… var inte så mycket speciellt med den lutan när jag gav honom gigget. Men antagligen tror han väl att den har magiska egenskaper. Kanske bäst att låta honom tro det tills vi fått reda på exakt vad han går för. “…[Read more]
Det tog honom en liten stund att förstå att det bara fanns ett rum. Hans leende stelnade sakta till en trött grimas så pigg på att dela rum med en främmande ung kvinna var han inte. Nåja det kunde väl varit värre det kunde fått behöva lämna värdshuset helt, för att söka en annan plats att sova på.
Xharin vart lite förvånad över att hon betalade,…[Read more]
Värden kastade en blick bakåt på sina nycklar – och där det förut var ett flertals som hade hängt och skramlat i vinden – fanns nu enbart en. Han tog tag i den och slängde ner den i disken så att det blev en distinkt smäll och sköt den mot Vésiva. Lite irriterad över värdens agerande tog hon upp några guldmynt och lade de på disken.
“Låt…[Read more]
Etienne Gustenburg
Hon tillhörde den lilla skara av vasaller som inte kallats till kriget i Loradon. Istället förväntades hon och de andra ädlingar som fått order om att bli kvar i huvudstaden att stötta och skydda drottningen. Etienne var såklart mer besviken än vad hon visade över att hon inte fått rida till fält med sitt manskap. Dagarna i H…[Read more]
Hämta sin luta? Hon himlade med ögonen och öppnade munnen för att säga något mer på det där underliga språket, men den här gången förekom hon sig själv och stängde den igen. Den här mannen skulle bli hennes död. Utan ett ljud sköt hon försiktigt igen den tunga dörren till deras cell, stod stilla ett ögonblick och såg ner genom korridoren bort mot…[Read more]
Tanken att Nenya hade en mästare gick emot de föreställningar Davant hade om världen så han förstod först inte vad Nenya menade. Han hade helt underkastat sig idén att Nenya varit den drivande kraften bakom detta möte och tanken på att det fanns något mer klarnade inte för Davant förrns han hörde en röst från utsidan vagnen. Även om rösten blev n…[Read more]
tänkte lägga till för egen del att 1 = fummel viket innebär till hjältens/monstrets nackdel 🙂