Vindálf såg på när vakterna förde bort främlingen och därefter ned på sin skadade arm. ”Fördömt!” tänkte han. Brynjan måste ha glidit nedför armen när han lyft upp huvan. Nu gällde det bara att stoppa blodflödet och se till att brynjan inte kom i kontakt med hans sår.

Han nickade menande mot Wim med huvudet i riktining mot bordet där Nhedenim…[Read more]

Beslutsamt fortsatte hunden mot gallergrinden med de två individerna. Såg de trötta, ivriga händerna sträckas ut för att motta nycklarna. Plötsligt dras händerna bort ifrån grinden och Kiel dras bort av alven.

Hörde hur hon viskade frågorna.

Såg undrande på den andra individen, men lade till slut nycklarna långsamt ner på golvet utanför galler…[Read more]

Sättet som uppmärksamheten vände till henne, skrämde den unga flickan. Knappt fyllt tolv år. Hon höll ett stadigt grepp om sin sjal och backade inte undan. Även om kvinnan framför henne var lite för nära… och luktade märkligt. Sött och mörkt på samma gång. Det var nästan som det fick henne att må illa.

“Jag… Jag är Zamira” sa hon, med en rö…[Read more]

Hovarnas slog mot sanden fyllde hennes ögon och en hel del sand virvlade upp i hennes ena öga och skavde. Fast det var de minsta hon behövde oroa sig över nu. Det var sällan hon kände rädsla. Döden var något hon var allt för välkänt med. Det var inte ett slut, det var en början. Åtminstone för de flesta. Inte hon. Trots det verkade mannen, samla…[Read more]

Det sista var inte något som Vésiva hade tänkt på. Hon kastade en orolig blick omkring sig. Ett värdshus som förr var väldigt fullt med folk, tycktes vara nästan tomt nu. Det bådade sällan gott.  I för sig var regn alltid något välkomnat för värdhus och dryck. Affärer brukade blomma i regn.

“Äsch! Vad som sker, sker!” utbrast hon, lite mindre…[Read more]

Ursäkter slingrade sig ur Davants mun som en orm. Ord på ord. Kanske det fanns någon sanning i dem som han spottade ur sig. En osäkerhet som inte klädde mannen. Hade hon missbedömt honom? De elektriskt blåa ögonen betraktade mannen framför sig med ett svagt leende och huvudet på snedden. Det långa mörka håret kittlade hennes ena arm. Tyst satt ho…[Read more]

Alfred fann sig stå med tjuvens rock i sin händer, ägaren själv hade dock gett sig av i beundransvärd hastighet. Med sina ögon riktade mot den flyende tjuven lyfte han rocken och vilade den mot sin mage. Alfred klämde med andra handen emot för att känna efter om han kunde hitta sin penningpung. Mycket riktigt så låg den där, och han fiskade upp…[Read more]

Tipums lilla, tysta, kraxande skratt fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon dolde det inte, för liksom demonen tycktes hon något road av Vesvías förfrågan. Var det för att hon var rädd för att träffa henne ensam igen, eller fanns det en annan anledning till varför hon ställde frågan såsom hon gjorde?

”Er make är också inbjuden…[Read more]

“Vänta” sa hon långsamt med blicken fastnaglad på varelsen utanför fängelsegallret. Sättet den rörde sig, hur den höll huvudet och de målmedvetna stegen – någonting var fel. Nycklarna som skramlade mellan de grova tänderna och ögonen som glimmade i mörkret. Det varma i den bruna blicken var borta. En kall kåre drog längs hennes rygg och hon ville…[Read more]

Frukosten passerade relativt smärtfritt utan några direkta samtal och lämnade mätta magar. Han själv var ingen expert på matlagning i sig och hade följt hennes instruktioner och tagit kitteln från elden när hon ansett att gröten var färdig, därefter slevat henne en portion och väntat på att hon skulle äta sitt innan han lånade hennes skål och…[Read more]

Skjórinn
När gröten kokat upp till en tillfredsställande konsistens gjorde hon tecken åt honom att lyfta kitteln av elden. Hon höll fram sin skål för att låta honom sleva upp gröt åt henne. Såhär på resande fot tappade korngröt sin charm och varje morgon fick man lov tvinga ner det. Ibland piffade hon upp gröten med salt och torkade bär. Me…[Read more]

Hon kunde höra någon ropa hennes namn, en varning, men hon hade inte tid att vända sig om för att se efter vem det var som ropade. Fienden var otalig och de pressade ständigt närmre. Hon nedgjorde en bara för att mötas av två nya motståndare och snart nog fick hon också dra sin andra yxa för att hålla fienden på avstånd. De föll som flugor fram…[Read more]

Ayperos betraktade händelserna framför porten. Uppenbarligen hade han uppskattat dessa människors behov av att offra sig själv för det allmännas bästa – eller kanske det bara var stridshetsen som pressade dem framåt? Han såg hur Nenya närmade sig den Kaldrländska ledaren samlade sina krigare, samtidigt som han betraktade mannen som ledde kava…[Read more]

Obsidiah
Hon ler mot honom till svar om liknelsen. Obsidiah kan inte dölja sin förvirring eller osäkerhet kring det. Det hela känns bara konstigt. Eller gör han sig dum på egen bekostnad? Säkert det senare. Oavsett verkar hon inte känna sig manad att berätta och det finns inte mycket han kan göra åt det. Att han nu berättat sin historia kä…[Read more]

Han möttes av en spänd blick när han väl tog till syne den han försökt prata till och han kravlade sig instinktivt ett steg tillbaka, attans rackarrns fy och fä det var ju Silke. En loska saliv tog sig i all hast mot det smutsiga golvet i ett halvdant försök att hålla sin avsmak tillbaka. Han och hon må vara från samma gille men han var inte di…[Read more]

Aine
Som många andra magiker hade Aine en smak för dramatiska plagg. Hon bar en klädsel som inte såg ut att vara gjord med någon praktikalitet alls i åtanke. Klänningens tyg var vitt och verkade nästan glimmra när ljuset föll rätt. Men inte ens hamnens smuts verkade fastna på tyget. Klänningen hade långa, vida ärmar vars fållar släpade mot mar…[Read more]

(ledsen för sent svar, lite ny på forumet så har missat notifikationerna av nån anledning,  passar även på att be om ursäkt för min lilla misstolkning av silke)

Han försätter med sitt spelande, men höll ett skärpt öga på händelsen.

Knappt han han komma in på nästa refräng, förrän han såg händelseförloppet.

Hon skrek  och folket runtomkring p…[Read more]

Smällen av dörren fick den unga kvinnan att rycka till. Hon skämdes först att hon var där och hoppades innerligt att hon inte hade hört hennes förbannelse. Sedan hörde hon hennes ord och det förvirrade henne. Lite förvånat ställde hon sig åt sidan och det var ett litet krig inom henne om hon skulle se vad främligen höll på med. Kanske var hon…[Read more]

Zaria lät Obsidiah tala och processa det som hon hade sagt. Även om det var två enkla ord. Var det ord som vägde mycket. Speciellt inte ett ämne som brukade diskuteras vid första mötet mellan två främlingar. Det var inte svårt att se hur han inte helt kunde tro på det hon hade sagt. Trots hennes tatueringar som vittnade om mörkmagi. Fast å andr…[Read more]