Yaraven tog tillbaka papperet på ren reaktion när hon sträckte över det. Tog in orden på samma sätt men förlät sina tankar virvla runt om det hon sagt och hur hon såg ut när hon gjorde det. Hennes axel var uppenbarligen inte i något bra skick men i samma veva hade hennes ögonbryn sjunkit, därefter hela huvudet.

”Självklart.” Var det första han sv…[Read more]

Obsidiah
Obsidiah har svårt att slita ögonen från kvinnan en bit ifrån. Det finns så mycket att studera som känns främmande och samtidigt otäckt bekant som att de levt nära i ett tidigare liv. Kanske är det mörkret och hans egen ensamhet som drar fram tankarna men det är också något sorgligt över hennes gestalt som gör att han försöka hitta e…[Read more]

Corindra
Stämningsmusik: Olafur Arnald – Land of Nod

Det skramlas med nycklar, klickar till och efter förljer ett par sekunders tryckande tysnad. Det knarrar långsamt och den förstärkta järndörren till källarens fängelse ljuder klagande, öronskärande skarpt mot gångjärnen när dörren dras upp. “Jag sa att jag var oskyldig! Ahh..! vad är det du…[Read more]

Den äldre kvinnan hade kvar blicken på trädet ett litet tag, som om inte hade hört inbjudan för att sedan sänka huvudet i en artig gest. En middag? Hade hon hört rätt? Det var i och för sig oartigt att fråga om hon menade det. Fast å andra sidan var det oartigt att dyka upp oinbjuden. Nå, hellre den senare risken.

“Ni är oerhört givmild, min…[Read more]

Tipums klor som rev mot hennes ben fick henne att blekna en aning, men hon sade inget om det och verkade heller inte på något annat vis reagera på hans plötsliga närvaro. Att han dök upp när han själv fann det passande hade hon för länge sedan vant sig vid. Frågan var bara vad han gjorde här nu, och om hon skulle behöva avsluta detta samtal med V…[Read more]

Allt ljud omkring. Vrål, klingande stål och förfärade skrik. Allt som blandades till en enda röra. Trots det var hennes far röst som en klinga som klöv igenom allt. Vreden var uppenbar, eller det var snarare en sorg som hördes i hans röst. Trots att den inte bröt av utan var kristallklar. Rösten fick henne att rysa. Nog för att hon hade tänkt…[Read more]

Skjórinn
Hon tog emot pappret och studerade de skissade dragen, linjerna bildade ett ansikte. Hon studerade det länge. Trots allt var det skillnad på ett måleri och ett verkligt ansikte. Det tog en stund tills hon översatt pennans linjer till ett ansikte, med former. Det var inget obekant ansikte. “Jag vet vart han är.” svarade hon och räckte ti…[Read more]

Det var inte förrän Isra hade svarat på hennes ord som hon insåg vad hon hade sagt. Tanken fick henne att rysa. Död? Hade hon villigt sagt att hon gav upp allt för Isra? Frågan var om det var en sanning eller ej. I stunden som hon sagt det verkade det självklart och trots hennes tvivel nu. Var det en del av henne som nästan skulle känna sig hedra…[Read more]

Den första kommentaren fick henne att le och rycka lätt på axlarna. Allt för många gånger hade hon funnit sig själv i en omvänd situation. Att någon kände till henne men hon inte kände någon. En situation hon allt för ofta befann sig i och inte var bekväm i. Det fanns ju medel för det så klart. Ett litet leende dök upp på hennes läppar och hon la…[Read more]

Den korta tystnaden fylldes av knastrande från kaktusen som långsamt förstördes i främlingens mun. Själv fann hon inte längre någon glädje i mat. Självklart var det en nödvändighet för att hålla sig vid liv, men inget mer. Maten tycktes svälla i munnen, eller smaka jord. Hon borrade ner sina händer i sanden. Kylan var något hon välkomnande. All…[Read more]

Kiel som stod lutad mot det kalla gallret hade blicken tomt på någon ospecifik fläck på det mörka stenbelagda golvet i korridoren utanför. För en stund försvann hans cellkamrat och allt annat omkring honom medan han funderade på hur han skulle komma ut ur detta. Eller var det dags att bara acceptera sitt öde? Trots allt hade han lurat döden all…[Read more]

Det knaprar för hans tänder, den torkade biten kaktus som har en kombination av både syra och beska men i en oförlåtligt svår sammansättning. Obsidiah tuggar dock växten vant. Van vid hungern och de få knep som finns att ta till i den karga öknen.

Egentligen är det bara tacksamt med sällskapet även när det kommer lika oväntat som den tatuerade…[Read more]

Obsidiah. Namnet sa henne inte mycket. Inte för att det var något hon utgick ifrån att hon hade kunnat det. Det var få som hon kände till och ännu färre som visste vem hon var. Åtminstone gav det henne något att tilltala honom med förutom främling. Namn i sig var mäktiga ting. I fel händer kunde de få katastrofala följder. Fast mannen framför…[Read more]

Pilarna ven genom luften kring  Vasilij vars ögon föll på en av hans unga budbärarna inte mycket mer än pojke som tog en pil i ögat och när han chockat förde upp handen naglade en annan pil fast den mot hans kind innan pilen fortsatte rakt ut genom andra kinden  innan pojken föll av sin häst och landade med ansiktet mot marken där hans kropp d…[Read more]

Kvinnan presenterar sig med ett okänt namn. Koncentrerat rynkar han pannan och betraktar hennes vita tatueringar i ansiktet. Det otäckt igensydda ögat och sättet som hon smyckat sig med saker som kunde liknas vid små ben. Kvinnan vandrar ensam utan häst eller sällskap i öknen mitt i natten, det kanske måste till en galning för en sådan utflykt. H…[Read more]

En kall kår kröp sig ner längs Davants ryggrad och han kände hur lugnet övergav honom. Menade hon verkligen honom? Skulle han ta ner paret Saelorians? Han var knappt en hel man själv och innan han hann hejda sig själv sprutade orden ur honom som en kräkning.

“Ni kan inte seriöst mena mig? Jag är knappt en hel människa, jag har för ljusets skull…[Read more]

Ett litet, litet leende smög sig fram över hennes läppar. Kanske var det något självgott, som om hon på något vis haft rätt i en vadslagning, även om den enda spelaren i just det spelet varit hon. Hon tycktes ha vunnit över Vesvía till sin sida, trots att det hon föreslagit skrämt och oroat henne. Det var bra, mycket bra.

Så hon lät Vesvías h…[Read more]