Halvälvvätten Pil (som inte var längre än en handflata) vaknade till av allt ståhej, klättrade bland Gormkäfts lockar, ställde sig på tå och tittade upp från hans kaluffs med en sur min.
“Jaha, ska man väcka folk så här tidigt så åtminstone bjud på kaffe… “, Pil synade sällskapet och rynkade på sin runda näsa som tillsammans med hennes smala ög…[Read more]
Hade han slagit i huvudet så illa att hans minne spelade honom ett spratt? Eller var det alkoholen som gav Luka dessa korta minnesluckor. Hur skulle hon ens ha någon aning om vart hans hem var. För det var väl inte hennes hem de talade om? Eller? Kanske det helt enkelt var hon själv som hade fått något i huvudet, eller så hade det hela varit en…[Read more]
Utan att tänka på det tog hon en stor klunk av vinet framför henne, eller den äckliga vin och spritblandningen. Det hela fick henne att grimasera illa. Hon blåste upp sina kinder för att försöka hålla tillbaka en äcklig känsla som kom från hennes mage så att det brände i halsen. Ett tag såg hon ner i bordet för att kunna andan. Till slut svald…[Read more]
Blodet, leran och all smuts som hon hade på sina kläder fick henne att rynka på näsan. Äcklad av sin egna lort. Enda sedan barnsben hade Nenya alltid funnit att människans orenlighet var nästan olidlig. Många gånger hade hon fått en utskällning av sina föräldrar när hon kommenterat adelfamiljernas lort och stank när de var på tillställningar…[Read more]
Hennes fråga fick honom att inse att han uppenbarligen reflekterade dessa tankar tydligt i sitt minspel. Han skakade bara på huvudet, ville inte erkänna att han blivit så spänd av blotta insikten att stjärnorna som han följt i hela sitt liv hela tiden kanske hade försökt säga honom andra saker än de han trott sig ha hört. Men det fanns ju en chans…[Read more]
Wim blev ganska lättad över att Nhedenim kom och försökte lugna ner situationen. Han hade varit mer nyfiken än stridslysten när han såg hur Luka såg ut, men det faktum att Luka så uppenbart inte bara kunde erkänna att han hade blivit ertappad hade gjort Wim irriterad. Wim tog ett steg tillbaka, men höll kvar handen på dolken. Han skulle mins…[Read more]
Hon såg tyst på honom utan att besvara frågan. Vid det här laget hade han nog förstått att hon inte var av den pratsamma typen. Men även om hon hade velat ge honom ett svar, vad skulle hon ha svarat – ja? Nej? Det var långt ifrån så enkelt. Hon drog sig tillbaka in i skuggorna i cellen och vände sig mot väggen.
Dörren längst bort i den mörka kor…[Read more]
Livvakt och rådgivare? Hon betvivlade det starkt. Mannen såg snarare ut som typen som agerade i det dolda, inte någon som skulle ställa sig mellan Saskia och ett svärd om det skulle behövas… men råd hade han säkerligen. Hon betraktade under tystnad mannen när han gick fram till Saskia och lutade sig in alldeles för nära henne för att det skulle va…[Read more]
Korpen är obrydd om viskningarna. Hade aldrig egentligen brytt sig om vad andra tyckte om honom och på sätt och vis roar det honom. Han kostar på hovdamen en kort blick, det glimmar till i hans ögon, en farlig glimt men mer än så blir det inte. Hon var ofarlig, han visste kanske ohälsosamt mycket om dem som rörde sig i kretsen kring Saskia,…[Read more]
Caspian beställde honungsöl och en av köttgrytorna, medan han vagt lyssnade på vad de andra sade. Även han hade prövats i Caras Idhrenin, liksom alla paladiner, men det hade visat sig att han inte var ämnad att bli magiker och här var han nu.
‘Som ni säger har de en tendens att vara allt för fulla av sig själv för att informera de lägre i ran…[Read more]
<p style=”text-align: left;”>’Ja, man kan tolka stjärnorna på många vis. Många ägnar sina liv till att tolka Erethils ord.’ förklarade hon, men skakade av sig den kommentaren.</p>
‘Du verkar lite spänd?’ undrade hon, lite bekymrat kanske.
Det var härligt att få respons på hans lilla självironiska skämt, det var inte ofta folk förstod sig på hans ironi. Men de hade nog väckt lite för mycket uppmärksamhet där han flinade vagt, men försökte i övrigt se ursäktande ut åt de andra gästerna.
Han himlade lätt med ögonen åt Vesíva efteråt; vilka tråkmånsar var det som han ville säga.
“J…[Read more]
Konung Sandor verkade nöjd med förslagen, och resten av kvällen gick åt förberedelser och instruerande bland befälet, liksom dagen efter tills belägringsmaskinerna var redo för användning. Så kom dagen då planen skulle verkställas. Denna dag liksom de andra var regnig och grå, utan minsta sol i sikt. Belägringsmaskinerna och den stora majorit…[Read more]
Völvan gav dem ett litet kryptiskt leende.
‘Ni är säkra på er sak, det är bra.’ sa hon lätt, och gick tillsammans med dem på huvudgatan som var täckt i stenplattor. På var sida om dem fanns olika byggnader, och runt omkring staden olika tempel men längst ned på huvudgatan i mitten av staden stod det största templet av dem alla. Den imponerande…[Read more]
Nhedenim hade lyssnat på ordväxlingen mellan främlingen och Wim, för att sucka lätt då Vindálfr slog följe med Wim. Denna diskussion höll på att eskalera bortom räddning, så han bestämde sig för att ingripa. Han reste sig relativt smidigt för att vara en så gammal man, och vandrade fram till sällskapet för att lägga en lugnande hand på dvärgens a…[Read more]
”Det beror väl på vart du bor,” svarade han undrande som om han inte förstod vad Vinga syftade på. Hon kanske inte hade något hem, tänkte han, men det vore väl inte så konstigt eftersom att hon sagt att hon var på rymmen, eller hur vad det nu? På resande fot? Hans irritation var som bortblåst så fort hon bytte ämne.
Kantiga former stack upp…[Read more]
Döden. Hon var väl medveten om att det var det som var straffet för ett sådant förräderi som hon hade gjort. Det var trots allt att välja fel drottning och att sätta hela landet i ett spel på liv och död. Kanske det var tur att denne Fëani inte var allt för inriktad på ett maktspel. Åtminstone inte nu. Fast vem visste vad som kunde ske om något…[Read more]
Skrattet tyckte smitta, men hon hade hört att det var något som det gjorde. Åtminstone såg han lite gladare ut. Och det var väl alltid bra? Hans ironiska kommentar fick henne att skratta, lite hårt så att hon höll handen för sin mun. Det lät lite för högt och ett par av gästerna hade vänt sig om för att se vem den ohövliga personen var.
”Vem vet?…[Read more]