Jorunn granskade utmanande kvinnan framför dem, och placerade händerna på var sida om midjan. Tänkte denna… person.. inte presentera sig så tänkte hon minsann inte heller det.

“Ja, och visa vår värdighet!” tillade hon när Turin pratade, för hon hade inte glömt bort björnen och vargen som Ursa sagt att de skulle möta. Att hon kom ihåg det kände…[Read more]

Saskia Belsante
Hans tunga mot den känsliga huden på hennes hals skickade vågor av rysningar genom hennes kropp. Det var skönt och hon suckade nöjt, la sin fria hand på hans nacke och borrade in fingrarna i hans flottiga hår. Ett kvävt och förvånat ljud undslapp henne när han pressade upp henne mot den kalla kalkstenen och pressade sin hand runt…[Read more]

Han kände inget personligt för kungen, kungen var simpelt bara en person som han genom blodsband var förpliktad att följa andra ledare här i världen. Enligt honom själv kanske inte alltid de bästa eller främsta ledarna men han hade lärt sig att hålla tyst om det, man ville inte hamna på någon lista eller bli föremål för utrensningar. D…[Read more]

Vindálfr fick anstränga sig för att inte ge efter till impulsen att se sig omkring. Han hade inte märkt något själv, men litade på att Mästare Nhedenim inte skulle säga att de var bevakade utan goda skäl. Skulle de vara avlyssnade eller senare förföljda så skulle de nog kunna hantera det.

Han lyssnade till Wims ord och reagerade över att kal…[Read more]

Wim satte sig ner på stolen som Vindálfr visade honom. Båda männen hade uppenbarligen roats i någon utsträckning, eftersom de båda log. Kanske de inte var så tråkiga som de först hade verkat, vilken oändlig tur! Men varför skulle de vara bevakade, som den här Nhedenim misstänkte? Kanske det hade nåt att göra med de där värdefulla föremålen som de…[Read more]

En völva kom fram till dem, utan att hälsa på dem gick hon rakt på sak och frågade om de var där för att visa respekt för gudarna. Bra så, inget onödigt tjafs eller småprat, utan direkt på ärendet. Turin hade minsann talat med völvor förr, men nu var de ungefär så nära gudarna som en dödlig människa kunde komma. Hur som helst hade de kommit hit…[Read more]

Maeve kastade en snabb blick mot mannen från Märhen när han talade om att ha sett staden inifrån. Han verkade kanske mer medgörlig än vad den där Nicholaus varit, men det var fortfarande smärtsamt uppenbart att han delade ogillandet av den Karmanska kungen. Skulle det skada att i varje fall låtsas? Särskilt när man stod inför en gemensam fi…[Read more]

Draumrheim låg på toppen av ett ensamt berg, och desto längre upp de besteg berget längs med dess farliga stigar kunde de se det mäktiga landskapet omkring dem. I alla håll och riktningar fanns berg som sträckte sig upp och ned efter varandra i höglandet. Bergen och dalarna var fyllda med dimma och vattenånga från vattenfallen som rann ned längs…[Read more]

Caspian drog ett djupt andetag, som för att lugna ned sig själv. Faktum var att han var både frustrerad och rastlös på situationen i Hannadon som gällde hans position. Trots allt var det besvärligt att känna sig oförmögen att nå sitt fulla potential, och ett sådant här uppdrag som kunde låta honom komma bort från både pressen av sin eget hus oc…[Read more]

Alvinnan nickade lite åt hans ord.
‘Det var inge min mening att inkräkta.’ sa hon med ett lättsamt leende.
‘Så, var ligger era intressen?’ undrade hon istället lite nyfiket och glatt. Hon hade så klart fått en liten uppfattning om honom, men än så länge hade han visat sig vara ganska reserverad gällande sig själv.

Nhedenim hade precis tänkt svarat Vindálfr då de blev avbrutna av den entusiastiske mannen som uppenbarligen var från Barastar. Gamlingen tycktes till skillnad från dvärgen inte ha några problem att förstå accenten, men samtidigt kunde han inte hindra ett leende att växa fram på hans läppar under skägget. Trots allt var det sällan någon med såd…[Read more]

Konung Sandor ögnade som hastigast Maeve och Aetas Saelorian, och lyssnade vagt till deras diskussion samtidigt som han nickade över vad den unga befälhavaren hade att säga. Det var saker han hört förr, och för att vara helt ärlig utmattade det honom till en grad som började gränsa till bottenlös frustration.

‘Så, befälhavare Vasilij, du…[Read more]

Då hon fått klartecken av Maeve började hon sitt arbete, medan hon sjöng på det gamla språket. Hennes melankoliska och överjordiska melodier vävdes ihop med kraften inom henne, som hon överförde in i bläcket och i hennes blod. Elden fladdrade något, och det var som om stämningen ändrades i rummet. Som om gudarna själva närvarade och betraktade…[Read more]

Diedrich Korp (Korpen)

Med en uppväxt där andra haft kontroll över dig så var det kanske inte så konstigt? De var båda från helt skiljda världar men samtidigt fanns det stora likheter dem emellan. Däremot så hade Saskia växt upp utan att sakna något medan Korpen inte haft något.. alls. Ingen kärlek, ingen trygghet, inget tak över huvudet och of…[Read more]

Skjórinn
Timmar senare låg hon och sov. Inte i ett tält som de andra, utan hennes sovplats utgjordes av en rotvälta. Den var varm och vindtät. En liten eld brann och hon sov i skenet av de svaga lågorna. Hennes kropp var insvept i varma filtar och fällar. Plötsligt störs hennes tunga sömn av ett mjukt andetag. Hennes sinnen var så pass skärpta at…[Read more]

Saskia Belsante
Kontroll var något som de båda två tycktes föredra. Han kunde utan tvekan kontrollera någon genom rädsla och hennes verktyg för att kontrollera någon var annorlunda. Som hon befarat hugger han tag i hennes hand och hon förväntade sig smärta. Det ömmade om hans grepp runt hennes handled, men han tillät henne dessutom fortsätta rör…[Read more]

Kvinnan som nu var härskarinna i Iserion ryggar tillbaka från honom och den reaktionen får honom att flina till och ta ett steg in mot henne för att återigen hålla avståndet mellan dem på samma längd som han valt. Alltid på hans villkor, precis så som han ville ha det, alltid ville ha det. Kontroll, ett ord som genomsyrade nästan allt Korpen…[Read more]

Saskia Belsante
När en gestalt lösgjorde sig ur skuggorna tog hennes hjärta ett extra skutt. Hon ryggade tillbaka i ren förvåning och vände sin blick snabbt mot mannen. När hon såg vem det var så andades hon ut länge. Luften pyste mellan hennes läppar. Korpen. Hade han stanna kvar här? Eller var det för hennes skull han dykt upp igen? Hursomhelst.…[Read more]

Hans ord fick ett plötsligt skratt att lämna hennes läppar, ett helt uppriktigt sådant och inte alls helt otrevligt att lyssna på nu när det faktiskt verkade genuint. Han hade helt klart ingen slags takt eller känsla för finess och hon fann det underhållande efter så lång tid av lismande att hon helt enkelt inte kunde hjälpa sig själv. Att…[Read more]

Hon var uppriktigt förvånad över det plötsliga mötet, men hon kunde inte påstå att det var ovälkommet. De senaste dagarna hade varit ytterst långtråkiga och hon hade fortfarande inte hört några nyheter om sin syster eller vart hon kunde tänkas befinna sig, så när Vesvía bett om att få träffa henne så hade hon hoppat på möjligheten till li…[Read more]