Wim kunde inte dölja sin entusiasm över att äntligen, på riktigt, få en chans se Tharmad med egna ögon. Det här hade han ju drömt om hela livet! Fast männen som han såg framför sig motsvarade minsann inte hans uppfattning om en äventyrsexpedition, den ena var en liten man som var säkert en full fot kortare än han själv, visserligen såg han ut att…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Aine
Hon betraktade paladinen, för henne var han likt en öppen bok. Hon läste honom lätt, vid det här laget var hon van vid att andras känslor föll över henne som regn. Hon log och harklade sig besvärat. Poängen var att avsluta de affärer man hade. Att man hade chansen att säga farväl till nära och kära, om man hade några. Det var tämligen välkän…[Read more]

Vindálfr lyssnade till Mästare Nhedenims plan. Det var inte riktigt vad han hade hoppats på men han hade inget bättre förslag själv. Dessutom var det inte som om han hade något val, stora rikedomar växte inte på träd, och nu hade han en ypperlig chans som han inte kunde förslösa.

Vindálfr flinade till slut, och sade. ”Kör i vind Mästare Nhedeni…[Read more]

Davant hade lyckats få på sig sin högra stövel och fasade inför den vänstra då vagnen bromsade till. Han hann inte så mycket som att tänka innan hårda slag mot vagnens utsida fick honom och rycka till och med en hast hans vänstra ben motsatte sig direkt började han kravla sig mot dörren. Känslan av små knivhugg letade sig upp från benet och Davan…[Read more]

Wim hade suttit otaliga kvällar och lyssnat på när de äldre berättade legender om Tharmad. Han var som besatt av idén om att en gång ta sig till Tharmad och utforska det forna landet. Hans egen far, Adal, hade slutligen tröttnat på Wims alla funderingar och frågor om Tharmad och kläckt ur sig att “du får aldrig veta mera om Tharmad om inte…”…[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]

Den mörka figuren satt ihopsjunken i ett mörkt hörn inne i värdshuset, endast tillräckligt nära för att kunna tjuvlyssna. Han satt gömd under en stor mantel, luvans tappra försök att dölja de långa hornen och öronen kunde nog vem som helst genomskåda, om man bara tittade efter. Men i dunklet var få drag urskiljbara och förhoppningsvi…[Read more]

Konungen gav Aetas Saelorian en tacksam nickning över hennes kommentar, och en diskussion mellan Sandor och hans rådgivare fortsatte gällande eventuella planer och stadens olika styrkor och svagheter. Vad som tycktes som det säkraste valet var att bombardera staden med projektiler för att få ett hål i muren. Men faktum var att det kändes motbjud…[Read more]

Nhedenim betraktade dvärgen, som om han analyserade hela hans karaktär baserat på reaktionerna han nu gav ifrån sig över hans förslag. Givetvis var det ett vågat förslag, men allting hade en lösning.
‘Jag hoppades att du, mäster Vindálfr, redan skulle ha lyckats samlat på dig en skara äventyrslystna individer för det pådrag du hade annonserat om.…[Read more]

Saryenna nickade lätt åt hans ord, och gjorde en liten grimas.
‘Ja, en tid. Men det passade inte mig. Men vi gör vår plikt. Ett tag agerade jag som gränsvakt, hade du kommit hit några år sedan kanske det hade varit jag som tagit emot dig.’ sa hon med ett litet skratt.
‘Men jag stannade bara så länge jag behövdes. Mitt hjärta ligger i konsten oc…[Read more]

Hästarnas hovar slog hårt mot marken i följd av hjulen som gav ifrån sig ett nästan klagande, eller gnällande ljud. Efter det kom stanken. Stanken som fick den unga damen att rynka på sin känsliga näsa. Ett snett leende kom på hennes rosenröda läppar, lite road över människan som ras. De såg sig som världens herre, men för henne var det som bosk…[Read more]

Det dröjde inte länge förrän han ångrade allt. Att ta sig upp och ned i de massiva träden var för honom en ansträngning utan dess like och hur alverna kunde vara så opåverkade av dessa fysiska utmaningar begrep han sig inte på. Oavsett hur vackra och eleganta alla deras gångar, broar och trappor som knöt ihop staden var så hade han svårt att upp…[Read more]

Mästare Nhedenims målsättning kom som en chock för Vindálfr, han reste sig sakta i upprätt position innan han aningen vårdslöst satte sig på stolen bakom honom. Bredbent, lutandes åt ena sidan med armbågen på armstödet och sakta pillandes i sitt yviga skägg betraktade han nu trollkarlen. Hans tidigare upphetsning var helt bortblåst och med sin va…[Read more]

Det fanns en liten glimt i Nhedenims blå ögon då han böjde sig fram för att betrakta kartan – eller kanske var det bara reflektionerna från elden i värdshuset och den lilla glöden i pipan? Ett litet rökmoln lämnade hans läppar då han tog pipan från munnen. Han hummade lite för sig själv medan han studerade kartan och lyssnade på dvärgens ord, v…[Read more]

Alvinnan lyssnade på hans ord, och lite nyfiket gav hon honom en liten nickning.
‘Tack för erbjudandet, jag ska tänka på det.’ sa hon artigt. Trots allt menade man så gott som utan undantag det man lovade bland alverna, och hon hade ingen orsak att tro att han skulle yttra tomma ord för henne heller.
‘Kom.’ sa hon, och de tog sig ned i stade…[Read more]

Han stod där bit ifrån de andra kall och tyst, Märehns härar hade anlänt till Loradon under natten efter ha ridit dagar i streck utan annan vila en den som de fick i sadeln. Insikten av att Kung Sandor trots allt hade tagi med sig sina vampyrer till Loradon och behandlade de likt ärade rådgivare hade varit mer än Märehns herrar hade kunde svälja.…[Read more]

Vindálfr nickade förstående när Mästare Nhedenim berättade om sin egen drivkraft, han var  självvälbekant med hur det var att drivas av ett högre syfte och ville hjälpa trollkarlen.

Han tog till orda. ”Jag förstår absolut, och naturligtvis vore det bästa om vi båda kunde färdas till Tharmad och komma tillbaka med vad vi söker. Här, låt mig först…[Read more]