“Nå, sedan vi alla tre samt att jag erhåller ett samtycke från andra i akademin så finner jag det ytterst lämpligt att vi börjar att fundera på när vår resa skall påbörjas. Om det var upp till mig så skulle jag be er att packa era väskor, snarast. Kunskap är flytande och glöms bort med varje minut som går… vi har ingen tid att förlora.”…[Read more]

Det var inte vidare svårt att uppmärksamma Mäster Indils inställning till situationen, och det var ändå något som gjorde Sael illa till mods eftersom Indil alltid brukade den mest sansade och artiga bland de äldre i akademin.

Vad Sael kan tänkas vilja? Det var en mycket bra fråga, och han vet ännu inte svaret på den. Sylmir hade dock en väldig…[Read more]

Arthion gav Luka en kort nickning. Hade det varit en människa från det landet som nu stod framför honom skulle han inte varit så nådig, för ett brott mot en alv var ett brott mot hela deras nation. Men han förstod också att Luka själv inte var ansvarig för hans vänners bortgång. För att vara ärlig visste han inte om de var vid liv än eller inte…[Read more]

Det var nu högalvens tur att luta sig framåt för att tala. Det var inte mer än en viskning, men hennes ord var likt gift som droppade ur en bests käft, trots att de blir sagda med en viss ömhet.

”…Om ni insisterar. Gräv bara så djupt som du sedan kan leva med, Mäster Ziyaté. Ni måste ha hört att man skall akta sig för att stirra för länge ner…[Read more]

Fundersamt drog den yngre kvinnan sitt finger åt norr mot Telkar där de var nu. De var en lång bit till Älvskogen, även om hon inte hade allt för mycket emot att resa. Skulle det ta många dagar. Hon knackade till lite på kartan, precis nedanför Solberget på en skog. Harklade sig lite medan hon kliade sig i nacken.

“Det är långt till Älvskogen,…[Read more]

Vinga var inte den som bad om förlåtelse, speciellt när det enbart handlade om ett fåtal känslor. Hon hade dessutom all rätt att vara bitter. Det var han som hade frågat om hennes liv, vad hade han förväntat sig för svar av en legoknekt? En dans på rosor? Kanske hade hennes liv varit det. Om hon inte hade motsatt sin familj. Fast skulle det vara e…[Read more]

Det knakande ljudet fick henne att grimasera. Ett ljud som hon aldrig tyckt om. Om det inte var ett ben till en av hennes fiender under en våldsam behandling av henne. Då kunde det knakande och ljudet av något som brast vara som en längtansfull suck. Ett tecken på att skadan gick igenom.

Många skulle irritera sig på det sneda leendet som alltid…[Read more]

“Det vore väl allt för vulgärt att säga något annat, Mäster Ziyaté? Nog måste man följsamt följa konversationens dans och alla dess regler… annars skulle vi ha kaos. Inte tycker ni om… kaos?”
Det sista ordet hänger kvar i luften tills hon tillämpar ett liknande skratt som mörkeralven och rättar sig till sig i den knakande stolen. Ett annat typ…[Read more]

Hastiga utandningar likt ett skratt for ur Ziyatés läppar och hon placerade sin haka i sin ena hand medan hon lutade sig mot bordet. Den röda blicken konstant betraktande alven framför sig men öronen var på spänn. Om något… av mer oväntat kaliber skulle ske. Det ryckte till i hennes mungipor och hon sträckte sig nonchalant efter sitt glas för…[Read more]

Hennes blick faller ner på Ziyatés hand och avsaknaden av närvaro blir än mer påtaglig. Det var nästan som hon lämnade sin kropp för ett kort ögonblick innan hennes ögon finner mörkeralvens.

”Böcker. Böcker kommer så lätt bort, uppenbarligen.”
Säger hon med ett mycket sparsamt leende medans hennes blick flackar runt i värdshuset, den fas…[Read more]

Leendet var märkligt på högalvens läppar, som om det inte riktigt passade henne. En glimt av det bakom ridån? Fascinerande.  Vad var denne alv för någon. Det fanns något mörkt över henne. Något som Ziyaté inte helt kunde sätta fingret på. Något som väckte henne ur den vanliga tristessen i vardagen.

”Korridorer? Ah… Jag brukar se liv som böcker. F…[Read more]

Jag lyckades. Orden fick henne att le, ett av hennes  bredare leenden. Ett av de leenden hon brukade ha när Maeve hade satt någon på plats. De flesta gångerna som hon egentligen skulle ha klappat till henne eller höjt fingret. Kanske var det att hon såg sig själv i flickan. Det fanns stolthet där i blicken, men hon kunde inte riktigt dölja si…[Read more]

Allt gick för fort för att Toss skulle följa med. Han hade gått ner för trappan och hållt för sina ögon så att han inte skulle vara oartig mot den talande säcken. Och nu låg han där, pladask på marken. På råga till allt gjorde hans käft ont. I ena sekunden hade han sett säckens fötter framför näsan, men sedan hade hon sprungit iväg med samma skju…[Read more]

Feberfrossan som drog genom hennes kropp gjorde det svårt för henne att riktigt uppfatta vad det var som hände. Hon hade sett röken från långhuset och någonstans i det vita hade något annat dykt upp, en bekant form som snart nog fick ett bekant ansikte. Hennes mor. Ett litet leende spred sig som hastigast över hennes läppar.…[Read more]

Han visste inte riktigt vad han skulle svara på det, delvis för att han inte tyckte att han fått frågan besvarad. Luka hade inte den blekaste aning hur hon gjorde det där, och inte heller varför han själv inte kunde göra så. Han satt tyst tills hon fortsatte.

“Dåraktig? Nja, det är väl en smaksak. Varför tycker du det? Höjdrädd?” Luk…[Read more]

”Ärade Marzban, vår heliga drottning Akila Ténir har anlänt”, flämtade den unga officeraren.

“Jo, de har jag märkt”, svarade Zerah barskt. Som om det kunde ha undgått någon. Men under den känslokalla ytan som hon projicerade utåt doldes en strimma av hopp. Och lättnad. Drottning Akila hade faktiskt kommit hit. Till Marzban Zerahs egna slott. Oc…[Read more]

Taunammum är en staty av sten, väckt till liv av magiker från Caras Idhrenin. Statyn är föreställande ett bevingat get-lejon, men har på sina ställen diverse skador; i ansiktet saknas ett öga, svanstippen är delvis borta och större delen av vänster vinge är helt avbruten. Detta har orsakats av allt från oregerliga barn till att sitta i korselden u…[Read more]

Det blå vinet kluckar lätt när ännu ett glas fylls av vin, eller ett medel för lugn och tålamod inför högalvens underliga beteende. Ett brett leende klyver hennes läppar, något som står i kontrast till hennes annars eleganta och känslolösa drag… det var nästan en obehaglig syn när man skymtade en glimt av girighet i hennes blick innan hon snab…[Read more]

Trollkarlen såg lätt förvånad ut, han hade inte väntat sig hennes reaktion. Denne ungdomliga glädje; han önskade han haft kvar om han nu ens haft det från början, som om han kunde minnas det. Han verkade inte bry sig om att hon var väldigt nära honom utan följe bara hennes fingrar utefter kartan.

“På så vis.. och det verkar finnas fler vikar på…[Read more]