”Ja.. nej”. Han fäste ingen vikt vid den förändrade stämningen i rummet. En brödsmula ramlade ut medan han pratade vilket han inte heller lade märke till.

”Jag tar inte illa upp. Jag växte upp i slummen och minns inte mycket, förutom att jag brukade låtsas att min far var en salamander, i alla fall tills den dag jag lärde mig vad en salamander e…[Read more]

Atlens ögon spärrades upp med viss panik som snabbt bubblade upp över den ärriga ytan av hans anlete medans han snabbt separerades från Vésiva. Han fick hejda sig själv för att inte släppa säcken och vilt försöka ta sig ur den fångenskap han kastats in i, istället grep han hårdare om säcken och verkade lika spänd såsom en fiolsträng som ho…[Read more]

Engill föll in bredvid sin nya guide medans han lyssnade, fortfarande försiktig med att hålla ett avstånd stort nog så att han skulle ha tid att reagera om alven plötsligt blev aggressiv. Det var inget han längre förväntade sig men det lönar sig alltid att vara försiktig innan det oväntade skedde istället för efter. Medans hon svarade på En…[Read more]

Han hade sagt för mycket, men det visade hon inte honom. Istället nickade hon bara och bugade sig för honom som brukligt var.

”Jag tackar er, vi skall ge oss av så snart vi bara kan”, sade hon med ett mjukt leende menat att lätta hans hjärta och få honom att känna sig mer säker på att inget av det han sagt skulle kunna försätta honom i trubbel…[Read more]

Det var väl egentligen inte så underligt, ingen av dem hade sett honom anlända till palatset och ingen hade heller hört något om att deras härskarinna skulle ha bjudit in honom. Ingen av männen verkade dock känna igen honom, de var alla utbytta och även om någon gammal vakt skulle finnas kvar att minnas mörkeralven från Thalias tid så skulle han t…[Read more]

“Hon ska ha setts inte långt härifrån, längst bukten, där hon förmodas ha något tillhåll tillsammans med sina anhängare…” Plötsligt rynkade vakt kaptenen på ögonbrynen, som att han insett att han möjligtvis hade sagt för mycket. Han hostade till, en aningen besvärat, och gjorde en skyndsam gest. “Det är viktigt att ni ger er av så fort ni kan,…[Read more]

“…Så skulle man kunna sätta ord på det. Man skulle även kunna spekulera varsamt om ifall han funnit något han ej kan ta sig ifrån utan måste fortsatt dokumentera det som sker. Nog är det ett alternativ jag helst skulle önska vore sant. Men, jag får självfallet förbereda mig på det värsta.” 

En skakig hand omfamnar hennes haka och alven tycks sj…[Read more]

Izotar drog ett lågt väsande andetag och reste sig långsamt, lättad över att Lloths hat och ilska hade försvunnit och avtagit även om spåren av smärta fortfarande kunde synas på hans ansikte. Han gav vakterna där inne en ilsken blick, de hade alltid behandlat honom så här i Me’erisia och givetvis hade ingenting ändrats under åren.

‘Hon ä…[Read more]

‘En drake?’ undrade Arthion, lite förvirrat och på gränsen till vördnadsfullt. Han, däremot, hade sett drakar, och de såg inte ut som Luka. Men sen igen hade han ju inte sett denna Luka i någon annan skepnad än den han var i nu.
‘Inga föräldrar?’ undrade han, men skakade på huvudet.
‘Förlåt mig, det var oartigt att fråga.’ sa han och böjde huvudet…[Read more]

Han följde efter in i matsalen och efter att ha mött blickarna hos de som inte undvek honom så fick han lust att vända på klacken och gå därifrån. Men han satte sig ned och tog för sig trots att han kände sig lite illa till mods. Svaret han fick gav honom något frånvarande i blicken då han försökte pussla ihop hur man kunde forma träd med hjälp…[Read more]

Hon hade varit tvungen att täcka för sina ögon med ena armen för att inte bländas av det starka ljuset, och när hon sänkte den igen så var det Lloths blick som mötte hennes. Det var som eld, och för en kort sekund undrade Isra om hon hade gjort fel, om hon valt fel, men en enda blick mot Izotar där han låg på golvet påminde henne om hennes mor oc…[Read more]

Izotar hade varit för påverkad av Lloths attack på hans sinne för att hinna försvara sig mot Ziyatés plötsliga attack. Han skulle precis sträcka sig efter hennes vapen medan deras blickar möttes. Men då boken plötsligt kastades i elden fylldes istället rummet av bländade ljus då de mörka skuggorna flammade som eld. Lloths ögon brann i hennes…[Read more]

Mörkret som omvälvde dem var inte otrevligt, men när spindeldemonen uppenbarade sig så kunde Isra inte hjälpa att hon rynkade på näsan i avsmak. Lloth. Tänk om hon bara hade låtit bli hennes mor, om hon hade låtit Thalia vara ifred, då kanske saker hade varit annorlunda, men nu var det som en vägg stod mellan henne och demonen och det enda som sk…[Read more]

Rösten fick henne att rysa, på ett angenämt men även obehagligt sätt. Det var svårt att inte fascineras av den vackra skepnad som skuggorna vävt samman.  Hon hade inte hört spindeldemonens röst på sekler. Silkeslen, som det vackraste sammet…  Alla löften som hon viskat. Styrkan, makten och närheten som Lloth hade gett henne. Från att inte haft nå…[Read more]

Izotar vände blicken mot Ziyaté, och innan han hann säga något för att stoppa henne kände han bokens influens fylla rummet. Hans ansikte blev en grimas av smärta, och han föll på knä på golvet. Det tjöt i hans öron, ett högt ringande som blockerade allt annat ljud omkring honom och fyllde hans kropp och huvud med smärta. Skuggorna i rummet blev st…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord, det var inte alls vad hon menat, men Ziyatés ord hade väl dragit med henne ned i illusionen av att hon trodde sig odödlig och oövervinnerlig. Hon visste att det var den direkta motsatsen, men det var samtidigt dumt att visa det utåt, att se svag ut inför sitt folk var inget som någon härskare borde tillåta s…[Read more]

Blodet var överallt. Tungt, mörkt, blött och kladdigt. Han kunde inte se vem av dem eller vad det kom ifrån. Det luktade som gamla mynt. Besten hade äntligen slutat kämpa och förhoppningsvis dött. Luka sträckte sig efter kniven men fann den inte, men såg ganska omedelbart att Vinga hade den. Lika bra det, hon verkade veta bättre hur man försvarade…[Read more]

“Sov som en stock.” Xharinyon tänkte nog inte tala om sina sömn problem denna natt, så han ljög helt enkelt. Den gamle trollkarlen nickade. “Tack.” sade han och hög in på hennes rester.
Så sant de skulle kunna behöva mer proviant, kanske en häst? Fast det lät han henne bestämma, själv föredrog han att gå.
“Helt rätt, vi lär behöva mer proviant.” h…[Read more]

Hon log glatt. “Ja tack, vad med er?” Hon sköt sin frukost tallrik mot honom. “Vill ni ha lite. ” Hon smuttade på sitt vatten och lutade sig tillbaka. “Vi behöver lite förnödenheter innan vi beger oss iväg. ” Hon lade huvudet lätt på sned. “Jag såg på min karta att vad som är närmast är Älvskogen bortom bergen. ” Hon log lätt och drack mer av sitt vatten.