Ljudet av något eller någon som slets i bitar utanför gick inte att missta. Vinga verkade mumla något, men han kunde inte höra vad. Det var svårt att avgöra men hon verkade inte alls lika skrämd som han själv kände sig. Han ville inte släppa odjuret med blicken, orolig att den skulle röra sig om ögonkontakten bröts. Kanske kunde han skifta skepna…[Read more]

Det var ju snällt av henne att inte skratta åt honom tänkte han lite små surt, han såg nog att hon var på väg att göra det. Kanske för det inte gjort honom så mycket nu. Snabbt vart den sura minen ett litet roat leende.
“Ni kunde ha varnat mig” påpekade han med viss munterhet. “Men visst, jag behövde bli varm.. och det där värmde verkligen.” J…[Read more]

Befäl. Det där leendet som såg ut som ett skevt flin var tillbaka och just då tycktes hon inte höra det som drottningen sade till de andra, istället for hennes tankar iväg till den potentiella räden, på slaget, på allt som hörde till. Kanske kunde hon till och med hinna plundra lite, om nu inte Sandor eller Leony uttryckligen förbjöd det, men, om…[Read more]

Han harklade sig och satte nästan vinet i halsen. Han hade inte väntat sig detta häller; denna unga dam var full av överraskningar minsann.
“Intressant, råkar vara en ganska hyfsad trollkarl själv. Vore intressant att få vet vad du kan, lady Isolde. Men här är inte platsen för att visa upp det.” Han sade detta låg nästan viskande och han lät gan…[Read more]

Jag kommer inte kunna tå bakom något som bestämts över mitt huvud ”Säger hon kallt till Leony vid hennes ord. Du kommer att vara ansvarig ” Säger hon utan att vika. Det fanns inte en chans att hon tänkte stå bakom det här men hon insåg att vad hon än sa skulle det itne hjälpa. Däremot tänkte hon inte hålla sin hand över det som beslutades här i da…[Read more]

Sylmir’s blick återfinner sitt fokus när det flackar från mörkeralvens bägare till de små ryckningarna som svar på det något obehagliga frö hon sått. Man kan nästan se hur hennes tankar väcks till liv bakom de annars stoiska, isblå ögonen. Hon blinkar långsamt mot Ziyaté och måste manuellt tygla sin nyfikenhet som rebellerade likt en otämjd hin…[Read more]

“Tackar. Jag förstår.” En lättnadens suck undslapp honom när alven tillät honom att fortsätta in, att han bemöttes med en kylig inställning var inget han ville göra sig lustig över eller ens ville lägga någon vikt vid alls, och gömde dokumentet igen. Just nu var han mer än något annat glad att förseglingen inte behövts brytas innan den nått sitt…[Read more]

Han vrider sig lite och är märkbart obekväm när hans lilla synd dras in i ljuset för alla att se. Fruktansvärt nog kändes det på något sätt bra att han inte var den enda som sökte en klippa i livets alla stormar… även om hennes klippa luktar något förfärligt.

Han tar några steg framåt, skjuter undan några papper och sätter sig med en djup su…[Read more]

Fräsandet och det irriterande lätet från Luka gjorde att Vinga förstod att han var förolämpad av vad han sa. Varför? Det var inte som om hon var allt för seriös. Vem visste vad folk egentligen hade för bekantskaper, speciellt främlingar? Hon svor tyst, verkade inte finna sin yxa. Vart hade hon lagt den? Ett svagt minne av att hon lade yxan på gr…[Read more]

Reaktionen fick Vésiva att le lite ursäktande, fast hennes gråblåa ögon glimmade av att hon tyckte det var roande. Det var för det mesta alltid reaktionen, tårar, hostattacker, till och med hade folk spottat ut det direkt. Hon själv hade förstås härdat sin strupe i år nu och hälsade den brännande känslan som en gammal kär vän. Den höll henne varm…[Read more]

Arthion gick fram mot främlingen, och i bakgrunden kunde man höra ljudet av bågar som spändes ifall Luka skulle försöka något underligt. Alven gav dokumentet en snabb blick, och nickade sedan. På det allmänna språket sa han.

‘Enbart för att du inte är en människa, och på grund av detta dokument, kan jag eskortera dig vidare’ informerade h…[Read more]

Den skakande handen nyper tag i hans olivgröna näsrygg samtidigt som han låter ett lågmält stön lämna hans mun. Han blundar för en stund och samlar sina tankar som hotar med att svämma över hans röriga sinne. Ordning och reda, hans eviga mantra.

Han öppnar ögonen igen och tittar på Vésiva med blidare ögon, såsom han ofta gör när han ännu en g…[Read more]

Att personer han mötte ogärna välkomnade andra än sitt eget folkslag var för honom inget nytt, det var så på många ställen. Det ställde dock sällan till med problem för hans del, i alla fall hittills. Men att han inte tillhörde “fel” folkslag, det hade han aldrig varit med om förut. Han var inte en människa, nej. Behövde man vara det? Eller men…[Read more]

Äntligen! Nog var det alltid skönt att se den långa och stora skepnaden av Atlen torna upp mot henne. Men idag kändes det ännu mer lugnare. Hon hade klurat länge, och få skulle tänka att det var något galet med två personer med en säck. Åtminstone inte två från handelsgillet. Planen var ju inget fel med! Hon hade till och med frågat hur den kungli…[Read more]

Han hade många jobb som guppade i havet av minnen som han samlat på sig under åren… Men få hade så stor betydelse som detta. Det ovanliga, mörka anletet fyllde hans sinne och han grimaserade när oron gjorde sig påmind igen. Om mörkeralverna kunde kliva över lik för att få hem prinsessan, vad skulle de göra när de fick reda på att hon försvunnit f…[Read more]

Isolde skrattade till innan hon smuttade på sitt vin. “Du låter precis som min älskade morfar”. Hennes leende försvann. “Jag vet att han inte är död, han har bara försvunnit”. Hon log igen. “Han var eller är en mäktig trollkarl”. Hon skrattade till. “Han lärde mig att bemästra min magi.”.

Hon såg på honom med glittrande ögon och drack mer av…[Read more]

Hon snurrade sitt vinglas mellan fingrarna medan Izotar talade. Så det var som hon misstänkt, han hade trott att hon blivit så förvrängd av Lloth att hon mördat sin egen mor, och i sanning var det ju just det som hänt hennes bror. Han hade varit svagare än henne, för mån om att passa in någonstans, för lockad av känslan av makt, kunskap och…[Read more]