Kaiyo såg på Zaria med en blandning av misstänksamhet och en gnagande oro som började växa inom honom. Hennes ord och rörelser var kantade av en tveksamhet som han hade svårt att avgöra om det var på grund av okunskap eller något annat, något farligare. Hennes försäkran om att det inte blödde ekade tomt i hans öron, särskilt med tanke på hur hå…[Read more]
Nasrin visste att allt hon sagt var sant, och någon baktanke med det hela hade hon inte… att hon skulle undkomma ett miserabelt öde var bara en bieffekt. Det var sant att hennes sanna drivkraft var egoistisk snarare än en äkta längtan efter att skona folket, men förändrade inte något annat. Stadigt mötte hon hans blick, även om hon tvekade när…[Read more]
Ett kort, varmt skratt undslapp Zaahl när han såg Nasrins förvåning över att såret numera var ett ärr. Det ömmade fortfarande dock, något som fick det att rycka lite i musklerna när hon vidrörde den blekröda ytan. Hans sort hade bra läkekött, det var ett som var säkert, men helt omänskliga var de inte.
Skrattet dog ut och tystnaden kröp…[Read more]
Rätterna serverades en efter en, kompletterat med goda drycker från det enorma alviska riket. Atmosfären var trevlig, något av en kontrast till de allvarliga samtalsämnen de hade. På samma vis kunde det vara svårt att tänka att de för bara några timmar sedan så gott som varit på flykt, och nu här i elitens kärna i en av de finaste restaurangern…[Read more]
Fredryl sträcker på sig och tittar efter drottningen och sträcker ut armen i ett erbjudande till Gerda, han tittar ned på Gerda med ett snett leende medans de börjar gå “Ers nåd bestämmer så klart vart mötet bör ske detta är erat land och jag är en gäst det enda jag menade med mina tidigare ord är att hemligheten är sådan att den till en början…[Read more]
Nasrin höjde på ögonbrynen av förvåning då han slöt handen om hennes. Ljuset blev svagare men hon kunde ana leendet på hans läppar. Skulle hon använda magi? Hennes blick gick ned till smycket i handen då Zaahl började ta bort förbandet. Hon hade aldrig backat från en utmaning eller lidit av dåligt självförtroende. Beslutsamheten syntes i hennes…[Read more]
Gera betraktade Fredryl med en lätt höjning av sitt ena ögonbryn när han nämnde hennes namn. Hans ord var artiga, men hans blick hade en eld som antydde att han inte var en man att tas lätt på. Hon log svagt, nästan roat, när Ranghildr gjorde sin anmärkning om hennes titel och nickade långsamt.
‘Fröken Gerda, minsann,’ sa hon lågt för sig sj…[Read more]
Ett roat leende fanns på Ranghildrs läppar över det etikett som fanns där hos den främmade mannen, och hur han kallade Gerda för fröken. Aldrig hade hon hört det förr på sin kusin. Som nästan alltid hade varit så gammal och fylld av mysterium. När hon lät blicken vandra mot hans ögon noterade hon elden, även om hon inte riktigt var så säker på ord…[Read more]
Det var inte utan lite stolthet som Zaahl såg blåmärket blekna till en gul nyans och läka av magin som flödat från soltopasen. Magi som han använt. Det kändes som att kliva närmare sina förfäder och få kontakt med andarna, som om de viskade hans namn i vinden utanför. Han föreställde sig att de uttryckte sig med samma stolthet som han känt—att ä…[Read more]
Nasrin lyssnade på hans ord, blicken uppmärksamt fäst vid hans ansikte, men då han nämnde att någon skjutit honom slog hon ned blicken och bet sig i kinden för att inte göra en grimas som skulle avslöja hennes skuld. Hennes blick flackade till hans ben där det förband som männen bundit fortfarande satt kvar. Visste han att det var hon som skadesk…[Read more]
Zaahl kunde inte dölja sitt dömande missnöje över faktumet att människokvinnor, i alla fall i deras del av världen, tvingades lämna allt bakom sig när de ingick äktenskap. Det var urbota löjligt och ofattbart. Han fann sig själv sökandes efter tecken på att hon själv skulle vara gift, men utan lycka. Nasrin tycktes dessutom ha mycket frihet, vilke…[Read more]
Det var först när han såg ned till smycket som hon insåg att hon hållit hans blick under tiden hon talat. Och i tystnaden däremellan. Hon rättade till sig där hon satt och även hennes blick sjönk till smycket i hennes hand. Hans tystnad fick henne att snegla åt hans håll, undrandes om hon kanske frågat om något hon inte borde. När han slutligen…[Read more]
Zaahl mjuknade en aning, om än inte helt då rynkan låg kvar mellan hans mörka ögonbryn. Hon hade alltså fått den av sin mor? Fler och fler frågor väcktes kring denna kvinna—frågor han fann sig vilja ha svar på. Blicken vandrade inte till smycket, utan vilade på hennes ansikte för att sedan se in i hennes ögon, som om han kunde få svar genom att b…[Read more]
Zaahls reaktion var allt som behövdes för att den hisnande känslan av triumf skulle spira genom kroppen. Det var förhastat, men hon kunde inte hjälpa sig själv från leendet som spreds på hennes läppar. För Nasrin var hans reaktion ett kvitto på att den lilla ädelstenen hade ett stort värde och det blev för henne synonymt att historierna v…[Read more]
Zaahl sneglade ner på Nasrin som satt sig bredvid honom. Det gick knappt att se i mörkret, men ändå uppfattade han den skiftande stämningen utan att behöva se varje detalj av hennes ansiktsuttryck. Det hade kunnat vara bäcksvart och han hade ändå kunnat se en sorts melankoli tränga sig fram. Vad hon än hade för problem, gissningsvis med sina fa…[Read more]
Nasrin fnös åt hans låga ord, men det var för att dölja ett kort skratt och det lilla leende som dröjde sig kvar på hennes läppar. Att han ens kunde säga en sådan sak efter vad som precis hänt. Hon strök lätt över den ömmande punkten på halsen men sänkte snart handen och lyfte blicken till honom igen då han kastade tillbaka vattenskinnet. Ho…[Read more]
Flinet bara växte och Zaahl tog något ivrigt emot vattenskinnet. Han drog ur korken och höjde mynningen mot läpparna.
“Jag saknar redan när du handmatade mig,” sade han lågt innan han lyfte påsen för att tömma klunk efter klunk, tills det bara var en liten skvätt kvar. Blicken låg hela tiden på henne, studerande hennes profil och ansiktsdrag…[Read more]
Nasrin visste inte vad som väntade när han väl blivit fri och hade fortfarande ett hårt grepp om dolken. Inte för att hon trodde det skulle hjälpa särskilt mycket, men det gav henne en form av trygghet. Men vad hon än väntat sig så hade hon inte tänkt sig att han skulle börja klä av sig och för ett ögonblick såg hon förvirrad ut innan hon plötsl…[Read more]
Under andra omständigheter hade Zaahl möjligtvis klagat lite inombords när hennes närhet försvann, ersättandes av vinden som ryckte tag i hans lösa, vackert broderade klädnad. Nu var han dock bara lättad av att Nasrin lyssnade på honom och hivade sig ur sadeln. Det var det mest förnuftiga hon gjort under dessa dagar som gått. Zaahl följde efte…[Read more]
Nasrin var endast fokuserad på att driva kamelen framåt, bort från stormen och mot skyddet av klipporna, och hon ignorerade Zaahls ord även om hon hörde honom. Hon förstod inte varför han skulle börja med det där igen. Som för att understryka att hon inte lyssnade ropade hon uppmanande åt kamelen att öka takten. Även om hon visste att det var lönl…[Read more]