• Aenya såg från de två parterna, ett visst allvar där även om hon kände sig lite road samtidigt över Bains inställning till hela situationen. Han hade åtminstone tagit ett steg i rätt riktning, hoppas han inte skulle ha attityd mot Agaroth bara.
      ‘Låt oss få det gjort!’ sa hon för att avsluta konversationen, trots allt hade de inte hela dagen att öd…[Read more]

    • “Är det verkligen en fråga du vill ha svar på?” frågade mörkeralven åt hennes retsamma fråga om det var något som han hade gjort innan. Förstås kunde han dra en lögn om det hela. En som skulle få henne att må bra. Det var inte direkt som om han hann långt innan hon fortsatte att tala och åt hennes svar nickade han lite lätt för att stänga sin v…[Read more]

    • Bastian hälsade artigt på den unga Ellie, som en riktig gentleman. Han sneglade mot sin kusin som gick fram till de andra ur följet, granskade honom med varsam blick.
      “Eskort” skrattade Edric varmt. “Det förklarar svärdet. Ni är fullständigt säkra här inne, det kan jag försäkra er. Precis som min käre kusin omger jag mig bara med de bästa vakte…[Read more]

    • Ögonen spärrades upp när Agaroth slog honom på ryggen. Hastigt rörde han sin arm dit och om han inte hade hindrat sig i sista sekund hade han förmodligen kastat henne över sin axel så att hon hamnat på bordet. Försiktigt gav han henne ett litet leende, som inte riktigt nådde upp till ögonen. Fanns det ens någon glädje mer? Allt kändes som ett…[Read more]

    • Hur han kunde hålla sin mask uppe och behålla den kylan mellan dem var förundransvärd eller så var hon inte alls attraktiv för honom. Lite frustrerande var det allt då hon hade hoppats på en annan reaktion till det hela som hade gett henne en väg att nässla sig närmare honom. Han behöll dock muren lika stark som innan och vek sig inte ens för en…[Read more]

    • När hon satte sig över honom drog han hastigt efter andan, märkbart suspekt och spänd. Han litade inte på henne för en sekund. Hon var precis så klipsk som han hade misstänkt, verkligen en kvinna med huvudet på skaft. Visserligen brukade kvinnor ha det – till skillnad från många män som han stött på. Men Anazi, eller vad hon nu hette, var fa…[Read more]

    • Han var svår att komma nära inpå, även hans väggar var tjocka som hennes och även om han inte än avvisat hennes försök hade han inte heller fallit för dem vilket indikerade ännu  mer på att hon satt på farlig vatten. Hon var smartare än vad många trodde, hade låtsas vara trögtänkt inför män och lytt deras order med sådan precision att hon näs…[Read more]

    • Bastian försökte att titta upp i Izanas ansikte, men misslyckades fatalt när hon lutade sig framåt. Hon visste precis vad hon höll på med. Han tänkte dock inte låta sig knäckas. Ville hon fortsätta på det här spåret skulle han inte backa – inte förrän Bern slog ihjäl honom i alla fall.
      Han sneglade upp i hennes ögon, såg rakt igenom hennes cha…[Read more]

    • Blicken till Vinga var riktad framåt mot horisonten. Ständig vaksam på vad som kunde ske, då och då lät den svepa över resten av omgivningen. Stjärnor, det hade hon inte riktigt till övers för. Inte längre. I sin barndom hade Sloan och hon räknat stjärnorna och försökt lista ut vem av hennes förfader som var vilken stjärna. Förstås var det…[Read more]

    • Sloan , en grå figur med kortklippt skägg, satt på sin egna häst. Trots sitt fall in i alkoholismens tryggande vagga efter att Vinga gett sig av från Kaelred hade sin slanka och rakryggade fysik kvar där han satt klädd i en mörkgrå tabard ovanpå sina plagg. Det en gång bruna håret var axellångt, och även om han inte såg så farlig ut på det yttre…[Read more]

    • Dammet från trupperna fyllde luften såväl som ljudet av hovklapper, taktfulla fotsteg och en marschsång som dragit igång. Mörkret hade infallit och planen var att marschera en bra sträcka bort från staden innan de slog läger. En bit över hundra man gick längs med grusvägen i prydliga led. Det var en salig blandning av ryttare, fotsoldater…[Read more]

    • Bodil Ek böjde sig i en bugning åt Turin innan hon vände sig mot Maeve igen och hade ett brett leende på läpparna, kanske en gnutta beundran som råkade göra sig synligt, även om den grundade sig i en mörk uppskattning för de längder Maeve hade visat sig redo att gå för sin tro och sitt folk, men också för sig själv. Det var en häftig känsla f…[Read more]

    • “Förlita dig inte på mina ögon broder. Jag kommer behöva uträtta ärenden under vår vandring, och speja för mer än bara vår resa. Det är nog bra om du ger order till gruppen härdanefter” Även om Asgeirs ord tydligt var ämnade som beröm bildade de ändå en tyngd inom Eirik. Broderns sätt att prata, att vara, var så mycket mer lättsamt än hans.…[Read more]

    • Visst hon hade redan koll på vem han var nu men det kändes ändå gott att höra honom erkänna det, lite som om han själv slog spiken i sin egna kista. Han hade varit hal att få tag på och nu satt hon ensam här med honom och hade faktiskt chansen att dra sitt svärd och genomborra hans hjärta, se hur gnistan sakta lämnade han charmiga ögon. Frågan…[Read more]

    • Ett lättsamt skratt lämnade Bastian. “Du hade nog inte behövt ta med dig svärdet. Vi är väl skyddade inne i borgen, och Edric har många vakter.” Ja, de var bara där för middag och husrum även om han i hemlighet beundrade henne för att ta sitt arbete på allvar. Eller ja, arbetet hon låtsades ha. När de satte sig i vagnen sneglade han misstänksamt…[Read more]

    • Pengabristen hade fått Vinga att verkligen njuta av den öl som hon hade. Ännu fanns nästan halva ölen kvar och hon tog ännu en klunk för att begrunda orden som Verena sa. Nå, nu vore det ju nästan oförskämt att tacka nej till erbjudandet. Alverna var seg och långlivande. Ännu fanns det tid för dem. Att Verena slog på hennes sko, verkade den fo…[Read more]

    • Verena såg ner i bordet, pillandes på sitt stop och drog lite på ena mungipan. Hon hade inget emot att Vinga skrattade åt henne. Det var bara bra att någon kunde skratta gott trots allt som hänt. Verena var inte världens mest dystra person hon heller, men när minnena av vad som hänt spelades upp kunde hon inte låta bli att försjunka i tankar.

      “…[Read more]

    • Vid Bastians viskning verkade det som om han var lättad över de ord som sagts. Mannen var lojal och han stod på flera pelare samtidigt, vän, tjänare, fader och krigare, det fanns mycket hos Bern som inte ögat alltid kunde se och det var alltid svårt att navigera i detta vatten för honom, speciellt då en ny pjäs slängts in i det hela, en pjäs som k…[Read more]

    • En djup bekymmersrynka bildades mellan Bastians ögonbryn då Bern drog honom åt sidan. Han sneglade mot tältet som stängdes av den unga kvinnan för att sedan se tillbaka på Bern som började tala. Han stod rakryggad men tydligt bekymrad. Orden som sades var uppenbart inte chockerande att höra, då även Bastian lyckats lägga ihop pusselbitar…[Read more]

    • Att Izana var frustrerad över Berns handling gick inte att missa, inte heller allas stirrande ögon på henne och hennes förbannade märke. Många hade hört vad som pågick och många nyfikna blickar hade samlats för att få sig en uppvisning de sent skulle glömma. Bern var känd för sin duglighet med svärdet och han hade bevisat sig själv otaliga gånger…[Read more]

    • Load More
    A password will be emailed to you.