Caspian såg lite förvirrat på henne då hon nästan satte maten i halsen. Hade han sagt något dumt? Att känna sig fånig var inte något han uppskattade, då det fick hans kinder att hetta till något. Kunde han gjort bort sig? Men hur? Han hade bara antagit det naturliga. Vad annat skulle hon göra i Garnisonen om hon inte var en soldat, eller ledar…[Read more]

Aenya genomgick ganska långt en liknande tankeprocess då hon betraktade honom. Brodern som alltid fått lite speciell behandling, så var det kanske med småbröder, hon hade inte behövt befatta sig så mycket med det då hon gett sig av hemifrån så tidigt hon kunnat för att gå med i armén. Ändå var det på något vis svårt att begripa hur olika de var.…[Read more]

Stadsalv?! Nä nu… Bains rynka mellan ögonbrynen blev allt djupare då han stirrade stint på Ala’el. Han tog inte emot sitt öknamn vidare bra alls, men trots att han började tappa humöret höll han sig i skinnet och förblev tyst. Han förstod att inget gott skulle komma av att bete sig illa.

Orden hade träffat ruskigt bra. Bain hade föga intre…[Read more]

Ala’el gav Bain en hastig blick över axeln, som om han inte riktigt förstod problemet med att de hade en halvdags march framför sig.
‘Bäst att finna sig i det, stadsalv, världen kretsar inte kring dig trots allt.’ fnös han, med en viss ton av nedlåtande i sin röst då han gav Bain det kallenamnet. Som om han inte riktigt kunde se likheten med denn…[Read more]

När Noáin blev medveten av Edda’s närvaro gestikulerade han först mot henne sedan mot pallen framför sig. Stämman han talade i var lugn och ledande, rösten var nästan hypnotisk. Det lät som han talade i två toner samtidigt, som om han hade två röster.

”kom in och stäng svängdörren bakom dig, sätt dig ner”

Till skillnad för dvärgiska slagord so…[Read more]

Edda följde honom med blicken då han gick in. Hennes läppar var spända, men ögonbrynen förvetet höjda. Tyst tittade hon in i rummet då Noáin hade ryggen till. Hon hade aldrig sett detta rum förut och var ytterst nyfiken på att se vad som dolde sig bakom den tunga dörren. Hennes gröna ögon flackade från ena detaljen till den andra och det var in…[Read more]

Nelia

Hon hade inte märkt av hans mer betraktande blick när hon klätt av honom. Varför skulle hon? Hon var bara en alv, en av många lägre stående i staden. Det var inte så att vissa män, framförallt de unga rekryterna och soldaterna i garnisonen, inte kunde roa sig med såna som henne men det var aldrig att de fann någon av dem vackra eller egent…[Read more]

Dörren öppnades som vanligt, Noáin nickade vänligt mot den tjänstgörande dvärginnan innan han gick förbi utan att egentligen lägga någon notis om henne. Han klev över tröskeln till runsmedjan och in i den kala hallen av vit sten, spiraltrappan i mitten av rummet var det enda som fanns där förutom vackra målningar föreställande ättlingar till d…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Bain snörpte en aning på munnen och tycktes försöka undvika mannen som steg innanför hans personliga sfär. Han sköt in hakan för att skapa distans mellan deras ansikten, men fötterna stod fast mot marken. Försöket att lätta upp stämningen hade misslyckats fatalt. Bain svarade inte på mannens fråga utan bara tittade ogillande på honom, mötandes…[Read more]

Ett ljud nådde Eddas öron. Ljudet av fotsteg långt borta ekade i stegrande grad in i den väldiga hallen vilken hon var placerad längst in i. Hon rynkade först på näsan, ovillig att faktiskt tro på att det skulle hända minsta lilla under hennes förfärligt tråkiga pass. Hon hade inte sett röken av en endaste dvärg på säkert… åtta timmar.

Men de a…[Read more]

Han kunde inte neka att han betraktat henne lite nyfiket och beundrande på samma gång medan hon klädde av honom. Ja hon verkade verkligen veta vad hon gjorde, van att hantera rustning. Det var inte något man kunde säga om många damer där hemma. Och alver var ju väldigt vackra, det hade han alltid tyckt. Sällan man såg en på nära håll i Karm, ändå…[Read more]

Mannen såg på honom allvarsamt, som om han inte uppskattade mannens sätt att prata och förlöjliga situationen.
‘Du vet mycket väl vad jag menar.’ sa han och tog några steg fram, närmare Bain, nästan obekvämt nära.
‘Vi är mitt i ett krig, många av krigarna är nervösa. Vi vill inte ha någon olycka, eller hur?’ frågade han och såg mannen skarpt i ö…[Read more]

Nelia

Hon stod mellan hans ben, framför honom där han satt på stolen för att hjälpa honom att få av den tunga ringbrynjan. Hon drog den av honom och kände tyngden, hon la den ner på golvet omsorgsfullt. Hon spred ut den så man kunde se dess form. I garnisonen fanns det ställ som hon skulle hängt upp den på för att ringarna inte skulle rosta…[Read more]

Noáin’s oroliga drömmar väckte honom ur sin tunga sömn, hans huvud bultade försiktigt av en känsla han inte riktigt förstod. Något var fel, han visste det och inget skulle kunna förklara det som nu började gå upp för honom. En förminnelse, ett tillstånd vissa skulle kunna betrakta som magi. Detta var helt otänkbart för dom flesta dvärgar då dom in…[Read more]

Det tog ju längre än förväntat, men där var hon till sist. På något vis hade de bestämt sig för att hon skulle hjälpa till men det var väl hennes täckmantel där. Än verkade ingen ha ifrågasatt det i alla fall, så han fick ju vara lite nöjd med sig själv. Och visst var hon väl lägre i rang så knappast skadade det att hon hjälpte till, men sa…[Read more]

Skogarna var sig lika även om precis allt kändes annorlunda. Det var en märklig känsla att vara tillbaka i sitt hemland. Numera var han som en total främling trots att hans tysta fotsteg gått där många gånger förut. Hjärtat slets mellan två världar, ty känslan av att inte vara välkommen var påträngande stark och han hade inte kallat Nela’thaë…[Read more]

Nelia

Hon kände hur han la handen på hennes axel. Garnisonsmästaren skulle vara ursinnig om hon inte återvände till sin tjänst snart. Samtidigt var han ingen i rang jämfört med herr Astor. Och mat lockade, det skulle alla Gudar veta. Hon hade inte ätit något sedan innan gryningen och med allt tal och tanke på mat kände hon hur hon hade ont i…[Read more]

När han nämnde konst var hon nästan på väg att snubbla över sina steg i förvåning innan hon utbrast i skratt. Av allt han kunnat nämna var verkligen inte det där något hon ens kunnat gissa på. Hon skrattade så pass mycket att hon behövde lägga sin arm om magen då den började krampa men tillslut lyckades hon äntligen sansa sig. Det var verkligen…[Read more]

Faram hade åter igen inte behövt säga någonting. Då han lade ner Naira bland höet på flaket var hennes ögon fortfarande slutna och hennes kropp slapp. Hon hade ingen som helst energi till att prata eller ens röra sig något mer. Det enda livstecknet hon gav ifrån sig var svaga andetag, knappt märkbara om man inte letade efter dem. Även hennes sinne…[Read more]