Asgeir skrattade lite åt Ylva, kanske glad han med över att det inte verkade finnas så mycket spänning mellan dem. Åtminstone inte negativ sådan. Så han nickade.
‘Visst, visst, för en som lever i en smedja dagarna i ända har du väl bränt bort all din känsel.’ retades han, för att haja till lite över hennes andra kommentar. Vad brukade hon g…[Read more]

Ayperos sneglade på Nenya, ett svagt tankfullt leende över hennes uttryck och sätt. Kanske antog han, eller kände, att det låg mer där under ytan. Men han valde att inte lägga sig i denna diskussion så mycket, utan höll sig utanför och observerade. Detta var något för dessa tre lösa relationer att sammanfoga, och hur han än vände och vred på de…[Read more]

Kanske i ett försök att hitta styrkan att fortsätta denna charad så såg hon som hastigast på Ayperos, mötte hans blick med sin, ty även om han dolde sitt rätta jag så kunde hon fortfarande känna det uråldriga däri, styrkan som han besatt och som han, och Nenya, valt att dela med henne. Hon insöp det för ett ögonblick, lät det stärka henne, in…[Read more]

Kungafamiljen dansade minst lika mycket som de andra gästerna. Både på borden och på golvet. Det sjöngs, skrålades och det var sådant kaos att hon inte visste vad hon skulle göra riktigt.
Hon försökte hålla sig lite ur vägen, hålla sig på sin kant. Hon ville inte ha allt för mycket uppmärksamhet för när drycken flödade for också vettet ut oc…[Read more]

Under dansande lyckades Torbjörn att knuffa till Aurelia. Hans blick spärrades upp – nästan lite förfärat som om han hade gått in i en värdefull vas som var på vippen att ramla i golvet. Lite skräckslaget nästan rörde han vid hennes kläder.

“Förlåt mig! Jag såg dig inte där bakom… Gick allt bra?” frågade han. Av någon anledning tycktes…[Read more]

Aurelia

Det var ett främmande land, främmande seder och mer än en gång hade hon ångrat att hon kommit hit. Men vart skulle hon annars ha tagit vägen?
Livet ovanför havsytan var inte alls som hon väntat sig och det första som chockat henne var kylan. Snö kallades det och det var magiskt vackert som det var fruktansvärt. Det var så isande kall…[Read more]

Lite förvånat såg hon ner på sin syster när han slog armarna omkring honom, för att sedan le lite lätt för sig själv och lägga armarna omkring henne med ett varmt leende. Han klappade henne på ryggen, för att få henne att släppa. Trots allt hade de inte hela dagen på sig. Till slut hade han fått på sig en lite finare tunika och ett par rena mör…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Stilla hade de gått vägen som ledde tillbaka in mot staden. Snön knarrade under deras stövlar och det var så kallt att det ibland smärtade att dra riktigt djupa andetag. Eller så kanske det var ett revben som tagit sig en törn i kampen mot Ragnhildr? Drottningen hade trots allt gett henne ett par rejäla sparkar när hon legat…[Read more]

Eirik hade inte förväntat sig att någon skulle varit ute i mörkret och kylan så pass sent. Han var själv endast där för att spaningsrundan tagit mer tid än beräknat, i slutändan hade dock inget av vikt visat sig. Först övervägde Eirik att bara rätt ut undvika dem, de kunde trots allt vara ett par som letade efter lite tid för sig själva, men när…[Read more]

Ylva

Hon såg på honom då han synade henne från topp till tå. Hon la huvudet lite på sned och skrattade lätt då han skämtsamt rörde henne över näsan. ” hmmm shhh… det är en hemlighet. ” svarade hon honom och skrattade lätt.
Efter ett ögonblicks tveksamhet så passade hon på att slå armarna om honom och ge honom en varm kram.
De var nära varandra…[Read more]

Det var inte ofta han lyckades överraska henne så, och det gjorde verkligen Torbjörn nöjd. Han suckade nöjt till och nickade. Begrundade sitt egna verk. Vanligtvis var sådant alldeles för delikat för hans fingrar – mer något som han svor över. Och det hade han också gjort. Men de gånger som Ylva inte var i smedjan, var väldigt sent på natten nä…[Read more]

Ylva

Hon ryckte till och gav honom en lätt mördande blick när han slog henne över huvudet men så skrattade hon sedan och kliade sig lite i det våta, ruffsiga håret. Hon skakade sedan ut lockarna något och mötte hans blick då han höll upp halsbandet.
Det var flera år sedan hon fått en sådan vacker present från någon och han log brett, mäkta st…[Read more]

Samma roande leende fanns på hans läppar som när hon var mindre. Han höll upp den nära hennes ansikte för att sedan visa en tom handflata för att lite lätt slå till hennes huvud. När hon sedan valde den andra handen höll han upp den likaså, för att sedan avslöja en svartläder rem som hade vackra silverbitar kring sig, de såg nästan ut som e…[Read more]

Ylva

Hon kunde se att hennes ord inte föll i god jord men hon höll god min och sa inget mer om saken. Hon log bara åt sina egna ord och honom och såg hur han tog några steg ifrån henne tillbaka till sina kläder som hängde över en stol. Så såg hon hur han höll fram sina händer och hon kunde inte dölja sin överraskade min. Hon såg frågande på hon…[Read more]

Åt hennes ord smalnade hans ögon något. Inte direkt det han hade lust att höra, men han försökte att lugna sig själv och inte tänka så mycket på det. För att le lite snett åt hennes ord kring klänningen för att sedan röra sig emot hans stora pälsjacka för att dra ut något och gömma den i sin stora hand.

“Det saknas något, menar jag bara.” på…[Read more]

Ylva

Hon försökte dra åt sig sin hand men han höll den och hon vände blicken till honom. Det var inte första gången han hade den där minen och den kom alltid när han ville säga något viktigt, något..som en förmaning. Och han gjorde henne inte besviken den här gången heller. ” Men nu är jag det inte Torbjörn. Och du måste sluta behandla mig som…[Read more]

Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.

“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.

“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]

Ylva

Hon vände något på sig då han sa hennes namn. Hon såg att han klivit ur karet och virat tyget om sin kropp. De var inte direkt rädda att visa sig nakna för varandra, att bo så många under ett och samma tak gjorde det trots allt svårt att undvika. Men de försökte ändå.  Hon log snett mot honom då han talade och la huvudet lite på sned.

” Jag…[Read more]

Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad  ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]

Ylva

Hon såg att han vände blicken till henne. Men han sa inget på en stund och när han väl talade tog han upp tråden om kvinnorna. Det var Torbjörn det, att tala allvar kunde han aldrig göra. Skrika, gorma eller ge uppläxningar det var mer hans melodi.
Men att möta henne på samma våglängd var för honom alltid för svårt.
Hon sa själv ingenting…[Read more]