Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Innan hon ens hinner knacka så hörs tysta steg på insidan av den bastanta trädörren och bara någon sekund senare glider den upp på tysta gångjärn. Rummet innanför ligger i dunkel och det kala, sparsamt möblerade rummet är endast upplyst av ett enkelt ljus som står på ett bord i dess mitt. Rummet han fått tilldelat av Saskia, palatsets härs…[Read more]

Luka var så öppen med allt vad han var och inte skygg alls, om inte i sällskap med något farligt men även då var det ovanligt och Yama verkade ju inte det minsta farlig för Luka. Så här satt han glatt, småberusad, och pratade på som om de hade känt varandra sedan barnsben. Yamas tankar var rätt där med; Det verkade så gott som omöjligt att v…[Read more]

Dexter satte sig bekvämt till rätta på stolen efter han kastat mynten åt dvärgen vilket snart följdes av ett muntert; “Aye, aye!” då dvärgen frågat honom om en ny flaska skulle ställas på bordet då det hade varit en plan som alltid följde med honom; Bjuda andra men inte glömma sig själv. Fanns ju en anledning till att han kastat mer än ett mynt tr…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Under vanliga omständigheter skulle han mentala försvar vara oerhört starkt som ett resultat av hans långa år av träning i Dar Zakhar. Hans mentala försvar testades hos mörkeralverna för att se till att han skulle kunna strida mot magiker av olika slag, vilket han gjorde tillsammans med skuggdansare.

Men Wreax hade upplevt en lång, utmattand…[Read more]

Saskia Belsante
Hon var en känslig varelse, i alla fall socialt. Sånt som andra inte skulle märka, det uppfattade hon. Saskia märkte den korta förändringen i hans sinne. Saskia trodde inget annat än att han inte önskade något krig med alverna. Därför reste hon sig upp och med lätt haltande steg trippade hon till dörren och knuffade igen den, ko…[Read more]

Tura såg sig om när alla snart lämnade de två ensamma. Hon varken kunde eller försökte dölja sin förvåning när det slutligen bara var de två kvar. Visst att han var en gång en krigare, men hur länge sedan var det inte han befann sig i strid? Hon var obeväpnad, men inte osannolikt förmögen att ta hans liv nu, innan krigarna kunde ta sig tillbaka ti…[Read more]

Nesta fortsatte att gå, med lättare och lättare steg, mer och mer medveten om sin omgivning – men helt ovetande om vad som hände i träden ovan dem.

När han nämnde lägret och de andra hajade hon till lite. Hon förnam känslan av de första mardrömslika nätterna i tältet och såg framför sig den rödhåriga. Hon hade fått känslan av att hon hade en hel…[Read more]

Viktor hade redan vetat att hans uppmaning skulle gå hem hos paladinen. Allt man kunde formulera som ett tecken från deras falska gud svalde de villigt. Hans hand vilade fortfarande mot sin väns axel, som för att lugna den andres nerver. Den långa smala mannen med sina små råttögon verkade inte alls trivas i den stora folkmassan.

“Jag tror det…[Read more]

Att hjälpa andra – en av de noblaste dygderna. Utan att han själv märkte det växte ett leende långsamt över hans ansikte allt medan Luka talade om sin syn på världen och sitt kall att hjälpa andra. Det var som att solen långsamt gick upp efter en kall natt och tinade frosten i gräset. Han humade instämmande och nickade uppmuntrande då och då.

Det…[Read more]

Diedrich Korp ”Korpen”

Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]