Allt kändes så bekant, men ändå inte. Som att kliva in i ett gammalt minne. Sängen som Maeve nu låg i som en gång varit hennes. Där hon suttit och lyssnat på grälen ifrån Sif och Ejvald, eller skratten. Hon vände sig om för att försöka finna något åt sin dotters strupe och öppnade de skåp som fanns där. Inte allt för mycket fanns, men längst in…[Read more]

Faegrim lyssnade och gav Tussie en liten frågande blick över alla märkligheter. Han var ju inte den som kunde så mycket om magi, hans enda insikt i magi var det skydd som fanns om hans hemland Brinke som rådet skötte. Vad visste han om alla dessa stora ting som Kathryn talade om?

“Okej, sanna namn, låter… logiskt.” sa Faegrim i ett försök…[Read more]

“Jaga ner vårt sort? Om det är vad ni tänker göra kanske jag inte borde släppa iväg er alls?” Armar och händer läggs mjukt om hennes midja för att dra henne lite mer mot honom. Men han håller inte speciellt länge eller hårt innan armarna släpper taget långsamt. Nå han hade inte mycket emot att bli kallad hennes just nu. Även om det var lite drygt…[Read more]

Mannen var starkare och snabbare än Yazfein hade först trott vilket irriterade honom något men det hindrade inte att han låste klinga med monsterjägaren. Hade hans kropp inte instinktivt haft minnet från träning och erfarenheter hade mannen lätt haft omkull honom på ren styrka. Men med en stadig hållning och följsamhet kunde han styra kraften bo…[Read more]

Monsterjägaren, för det var uppenbarligen vad mannen var, växlade fokus snabbt från bytet Tova till den oväntade överraskningen som ruvat i skuggorna. Han skrek till i ilskao ch fövåning över at bli träffad av magiska blixtar och ljus, men kanske var det reflexerna djupt inrotade som räddade honom med en magisk sköld som sprakade till någon milli…[Read more]

“Mitt hem.” Hon höll avståndet och vandrade fram och tillbaka medan hon höll blicken sin låst på kvinnan hon hade hämtat. “Där jag återhämtar mig.” Hon trampade lite visande mot det mjuka golvet innan hon insåg att det kanske var för mörkt för kvinnan. Hon höjde handen sin och små dammpartiklar höjdes mot skyn från handen hennes och ett grönt sk…[Read more]

Joij var en som avvaktade nu, lyssnade till vad han hade att berätta. Ständig strid i den egna kroppen och att avväpna henne själv var inte lätt. Försökte hon bryta ner alla dörrar istället för att öppna dem? Kunde det ens stämma, hennes lilla kropp var väl inte tillräckligt för att ha sönder någon dörr förrän hon visade en annan sida. Nej, Fi…[Read more]

Meoa verkade som försöka lyssna på det som hon kläcker ur sig. Hon visste ärligt inte om hon skulle anse någon av hennes sort som vän, bekant ja så klart men inte mer än så. Det handlade om att hon behövde ett ständigt flöde av information även om hon själv kunde ta reda på den så var det lättare när man inte alltid behövde dra den ur någon. Så de…[Read more]

Hon blickade på honom, om nu det var att besten insisterade så skulle hon inte säga nej. Hon behövde verkligen just nu att bli ren från allt som de ställt till med. Skulle hon inställa sig till någon från templet, så behövde hon ju se ut likt vanligt och Isla var ju någon som annars var något så när proper trots den annorlunda klädseln som a…[Read more]

Hon visste att hon aldrig skulle förstå det verkliga djupet av sorg och förtvivlan som hennes föräldrar kände inför sin yngsta sons död, hon hade ju själv inga barn, men trots det så förvånade det henne hur oceremoniellt hennes far kastade ifrån sig Turins krossade och blodiga skalle. Kanske hade hon trott att han skulle sätta den på en påle, h…[Read more]

Audgisil skrockade lite muntert åt Maeves reaktion över uppmärksamheten och hans egna lustighet. Skrockade lite åt sin egna fyndighet, men såg passligt allvarsam ut då huvudet sträcktes över. Han släppte taget om Maeve och tog emot huvudet och stirrade sin fiende i de döda ögonen.
“Må du ruttna i Hel och Valhallas portar stängas framför dig,…[Read more]

“Tyst nu, din fåne. Du säger så mycket dumt.” sa Ranghildr bara åt Audgisil, men det fanns något varmt där i hennes blick då hon såg på sin dotter som trots sina skador stod stolt framför dem och folket. Innan hon hann helt falla ner mot marken hade Ranghildr tagit ett steg fram och fångat upp henne i en omfamningen. Ett kort tag stod hon där me…[Read more]

Dastan skrockade något roat över Seras kommentar och log mot henne strax innan hans leende avtog och hans blick åter föll mot halsbandet som vilade mot svärdet. Kort därpå hördes den Alviska befälhavarens röst. “Befälhavare Meren.” Sade han något bekräftande när han hörde hennes röst.

Dastan hade suttit stilla medan Meren talade. Inte orörlig so…[Read more]

Där hon satt i den leriga snön och såg skeppen lägga till i hamnen så var det nästan så hon brast ut i gråt av lättnad, men ropen som skallade kring dem, som ekade mellan husen, höll tårarna tillbaka. Hon var ingen ledare, men hon förstod lika väl som Arand att den rollen givits henne oavsett om hon ville eller inte, och just då, när hon hjälp…[Read more]

Han skrattar lugnt och ser på henne medan han långsamt tvingar tillbaka det mänskliga utseendet hos sig för att snart sitta där som mannen igen. Lutad mot droskansvägg med armarna över ryggstödet bakom sig så gott det går. Blicken släpper henne aldrig medan droskan rullar mot det värdhus han sett ut tidigare. Det är ett roat leende han har och…[Read more]

Hon blickade upp på honom, tänkte över hans ord om ifall han fick erbjuda henne något som ett bad. Hon ser garanterat ut som att hon funderade på saken, längre än hon borde men hon kom att skänka honom ett leende och en nick. -“Om byrackan erbjuder.” Sa hon medan hon lät det som lite hänga så i luften.

Hon märkte tydligt av hur droskan kom…[Read more]

Det var nog ingen som kunde klandra Maeve att utmattningen kom ikapp nu efter allt hon gjort. Den eviga kampen som kommit till sin ände, kampen som börjat länge sedan i Karm och fortsatt dag ut och dag in tills hon stått ansikte mot ansikte med Turin. Hur hon kände kunde Arand inte helt gissa, men han hade också haft lust att sätta sig ned på mar…[Read more]

Det var knappt så att Ranghildr såg leendet som hennes kära make gav henne. Snarare var hennes isblåa blick helt fokuserad på det som fanns framför dem. Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orden i hennes närhet. Inte efter att en dåre gjort det och utan att tvek…[Read more]

“Tre sätt.” började mörkeralven för att hålla tre fingrar uppe medan hon såg på henne med en allvarsam blick. En som sade att detta var strängt affärer och inte någon slags början på vänskap eller annat trams. Sådant som folk dog av, eller skadades för att andra skulle få ut något av det. Inte minst vännen själv. Nej, hon hade sett alla former a…[Read more]