Det var inte utan lite stolthet som Zaahl såg blåmärket blekna till en gul nyans och läka av magin som flödat från soltopasen. Magi som han använt. Det kändes som att kliva närmare sina förfäder och få kontakt med andarna, som om de viskade hans namn i vinden utanför. Han föreställde sig att de uttryckte sig med samma stolthet som han känt—att ä…[Read more]

Nasrin lyssnade på hans ord, blicken uppmärksamt fäst vid hans ansikte, men då han nämnde att någon skjutit honom slog hon ned blicken och bet sig i kinden för att inte göra en grimas som skulle avslöja hennes skuld. Hennes blick flackade till hans ben där det förband som männen bundit fortfarande satt kvar. Visste han att det var hon som skadesk…[Read more]

Zaahl kunde inte dölja sitt dömande missnöje över faktumet att människokvinnor, i alla fall i deras del av världen, tvingades lämna allt bakom sig när de ingick äktenskap. Det var urbota löjligt och ofattbart. Han fann sig själv sökandes efter tecken på att hon själv skulle vara gift, men utan lycka. Nasrin tycktes dessutom ha mycket frihet, vilke…[Read more]

Det var först när han såg ned till smycket som hon insåg att hon hållit hans blick under tiden hon talat. Och i tystnaden däremellan. Hon rättade till sig där hon satt och även hennes blick sjönk till smycket i hennes hand. Hans tystnad fick henne att snegla åt hans håll, undrandes om hon kanske frågat om något hon inte borde. När han slutligen…[Read more]

Zaahl mjuknade en aning, om än inte helt då rynkan låg kvar mellan hans mörka ögonbryn. Hon hade alltså fått den av sin mor? Fler och fler frågor väcktes kring denna kvinna—frågor han fann sig vilja ha svar på. Blicken vandrade inte till smycket, utan vilade på hennes ansikte för att sedan se in i hennes ögon, som om han kunde få svar genom att b…[Read more]

Zaahls reaktion var allt som behövdes för att den hisnande känslan av triumf skulle spira genom kroppen. Det var förhastat, men hon kunde inte hjälpa sig själv från leendet som spreds på hennes läppar. För Nasrin var hans reaktion ett kvitto på att den lilla ädelstenen hade ett stort värde och det blev för henne synonymt att historierna v…[Read more]

Zaahl sneglade ner på Nasrin som satt sig bredvid honom. Det gick knappt att se i mörkret, men ändå uppfattade han den skiftande stämningen utan att behöva se varje detalj av hennes ansiktsuttryck. Det hade kunnat vara bäcksvart och han hade ändå kunnat se en sorts melankoli tränga sig fram. Vad hon än hade för problem, gissningsvis med sina fa…[Read more]

Nasrin fnös åt hans låga ord, men det var för att dölja ett kort skratt och det lilla leende som dröjde sig kvar på hennes läppar. Att han ens kunde säga en sådan sak efter vad som precis hänt. Hon strök lätt över den ömmande punkten på halsen men sänkte snart handen och lyfte blicken till honom igen då han kastade tillbaka vattenskinnet. Ho…[Read more]

Flinet bara växte och Zaahl tog något ivrigt emot vattenskinnet. Han drog ur korken och höjde mynningen mot läpparna.

“Jag saknar redan när du handmatade mig,” sade han lågt innan han lyfte påsen för att tömma klunk efter klunk, tills det bara var en liten skvätt kvar. Blicken låg hela tiden på henne, studerande hennes profil och ansiktsdrag…[Read more]

Nasrin visste inte vad som väntade när han väl blivit fri och hade fortfarande ett hårt grepp om dolken. Inte för att hon trodde det skulle hjälpa särskilt mycket, men det gav henne en form av trygghet. Men vad hon än väntat sig så hade hon inte tänkt sig att han skulle börja klä av sig och för ett ögonblick såg hon förvirrad ut innan hon plötsl…[Read more]

Under andra omständigheter hade Zaahl möjligtvis klagat lite inombords när hennes närhet försvann, ersättandes av vinden som ryckte tag i hans lösa, vackert broderade klädnad. Nu var han dock bara lättad av att Nasrin lyssnade på honom och hivade sig ur sadeln. Det var det mest förnuftiga hon gjort under dessa dagar som gått. Zaahl följde efte…[Read more]

Nasrin var endast fokuserad på att driva kamelen framåt, bort från stormen och mot skyddet av klipporna, och hon ignorerade Zaahls ord även om hon hörde honom. Hon förstod inte varför han skulle börja med det där igen. Som för att understryka att hon inte lyssnade ropade hon uppmanande åt kamelen att öka takten. Även om hon visste att det var lönl…[Read more]

När de kom runt en sanddyn spärrades Zaahls ögon upp. Det gick inte att låta bli, trots sanden som irriterade hornhinnan.

“Sahira Ruhainur…” viskade han för sig själv när han såg monstret till vägg resa sig upp mot skyarna, högre än vad som borde vara möjligt, och bredare därtill. Hans gyllenbruna hy dränerades av färg innan han svalde torrt o…[Read more]

Nasrin följde honom med blicken då han hoppade upp på kamelen, redo att göra detsamma så det kunde komma iväg. Men hans ord fick henne att tveka och även om hennes ansikte var dolt av sjalen sa hennes ögon tillräckligt av vad hon tyckte om hans kommentar då hon sköt honom en ilsken blick. Hon övervägde om hon skulle stanna på marken, men hon visst…[Read more]

Zaahl bara stirrade på henne först. Han ögonbryn var tätt sammandragna och de gyllene ögonen tycktes tända till trots tröttheten som låg likt ett bevis kring dem. Halsen var fortfarande torr, ögonen blinkade mot vinden som då och då skickade upp sand redan nu och hela kroppen skrek efter energi—men ändå vällde en irritation upp över nonchalans…[Read more]

Nasrin fortsatte sammanbitet att knyta sjalen över hans näsa och mun trots de hårda orden. De hade inte något val än att försöka hitta skydd. Hennes blick flackade mot horisonten. De hårda vindarna hade piskat upp sand och damm som närmade sig över dynerna. Redan nu ven sanden runt deras fötter och vindarna var hårda. Ingenting man ville vista…[Read more]

Zaahl hade förvisso sett ut som att han bara försökte överleva varje steg han tog under deras resa—blicken var mestadels ihålig och tankarna tycktes flyta iväg till bättre tider—men han lyssnade på allt de andra sade mellan sig. Varje litet ord. Nasrin avslöjade något som skulle komma att ändra hela Zaahls strategi. Det tycktes vara så att hennes…[Read more]

Aslögs närvaro fick håret att resa sig på Maeves armar, men det var mer än bara hennes uppenbara tillstånd som väckte fruktan hos henne, det var också det faktum att hon riskerade att avslöja deras redan så knaggliga lögn om att de inte kommit till Ranheim tillsammans… Lyckligtvis var Bodil och hennes män en liten bit bort, så de kanske inte hö…[Read more]

Irritationen som precis runnit av henne kom krypande tillbaka och hennes ögon smalnades av då han avfärdade hennes fråga. Hans arrogans och envishet retade henne till den grad att hon kramade hårt om vattenskinnet, och föreställde sig hur det istället var hans hals som hon kramade luften ur. Varför kunde han inte bara göra som hon ville? Att han d…[Read more]

Ylva

Hon såg på Villi då han tog hennes händer i sina. Hon studerade hans ansikte närmare innan blicken vandrade ner till hans händer som kupade hennes. Värmen spred sig från hans händer till hennes och vandrade upp längs armarna. Hon kunde inte låta bli att le förundrat över det hela och hennes ansikte sken upp som ett barn som just fått den fin…[Read more]