Post has published by Amdir
Viewing 6 posts - 141 through 146 (of 146 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Bodil nickade, allvarlig för stunden när hon svarade Arand. “Vandrande döda känns som fel ord. Åter igen levande som vägrar efterlivet, eller något som vägrar dö helt.” Hon var säkert onödigt noga med semantiken, men det lät märkligt att kalla något för en vandrande död. “De är inte själlösa, de har känslor, hämtar njutning från andras smärta, de har begär, en agenda.” Hon skrattade till då och skakade lätt på huvudet. “Det är vad jag läste mig till som barn, det kan vara helt fel. Jag har aldrig haft olyckan att träffa på en.” Hon behöll sitt leende och vände blicken till Maeve.

    “Du bör inte misstaga hans beteende för feghet. Oavsett om han verkligen är vald av Ran eller om det är en fantasi så tror han på det och den sortens övertygelse är styrka. Han dränkte sig själv, han gav sitt liv till havet och borde ha dött men ännu lever han, det har övertygat mer än bara några få här om hans prat om Ren, vilket bara ytterligare stärker hans egna övertygelse.” Hon övergav sitt leende sedan och lutade sig mot en av de stora stenarna nära dem, hennes händer knutna bakom hennes huvud, vilket kanske var den tydligaste uppvisningen hon kunde göra att hon inte kände sig hotad i situationen.

    “Jag beundrar dig Maeve, med undantag för vissa detaljer i din lilla blodörnskampanj, och vill inte gärna att du dör här. Om du inte skärper din inställning däremot är jag rädd för att det är just vad som kommer att hända. Det är inte svaghet att använda sig av sitt folk när man själv inte kan eller av någon anledning inte vill, det är inte smutsgöra att husera en gäst, det är en ära. Turin är allt hans folk säger att han är och kanske mer och underskattar du honom på grund av förutfattade meningar riskerar du att han överlistar dig i er holmgång.”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Arand nickade lite allvarsamt åt Bodils förklaring om de döda, men han skulle nog lämna detaljerna åt sin egen expertis om han kom i närkontakt med dem.
    ‘Jag ska se vad jag kan göra, mot rätt betalning så klart.’ lovade han Bodil, och menade det. Oavsett om han var där för Maeves skull kunde han inte lämna sitt kall, och fanns det tydliga uppdrag här för honom som kunde hjälpa vanligt folk från en hemsk död skulle han hjälpa. Lite bekymrat studerade han Maeve sedan.

    ‘En holmgång.’ konstaterade han lite torrt, som om han fann hela upplägget befängt.
    ‘Men, kanske det är ett bättre alternativ än att låta tusentals dö för politiska åsikter och familjedispyter. Vad bryr sig vanligt folk egentligen om vem som sitter på tronen?’ frågade han och såg från Maeve till Bodil, och tillbaka. Men planen om att Maeve skulle komma nära honom och få en chans att vinna i strid verkade sina ut om Turin vägrade möta henne – inte något de hade räknat med. Men det var väl många faktorer de inte räknat med i deras oplanerade plan. Att ta sig dit, och döda Turin, det lät enkelt nog. I praktiken hade det visat sig svårare än tänkt.
    ‘Men vad han gjorde mot din bror var mer än förkastligt. Ett sådant otroligt potential, bortkastat på grund av meningslöst hat.’ Arand verkade pratglad då, men han hade ju varit där med Maeve. Hans blick landade på Bodil.
    ‘Förklara för en okunnig söderlänning, hur en stor man som er stora ledare kan låta andra hugga en minderårig yngling i ryggen, snarare än att möta sina fiender ansikte mot ansikte? Är det inte det ni stoltserar med här, i norr? Den som är starkast är den man följer?’ han skakade på huvudet, som om han inte riktigt förstod denna märkliga kultur.
    ‘Maeve har väl mer orsak än någon att utmana Turin på en duell, att neka henne är väl ett brott mot era traditioner? Det låter som feghet i mina öron.’ han viftade med handen, som om han fann det hela förkastligt, vilket han ju nog gjorde.

    ‘Men, om nu Turin nu så fegt ska vänta med att låta Maeve möta honom i rättvis strid eller rättegång för mordet på hennes bror kan vi väl passa på att äta lite och samtala vidare? Jag är hungrig.’ förkunnade han.

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Maeve lyssnade under tystnad på både Bodil och Arand, kanske med ett sinne kluvet av olika känslor och minnen. Den andra kvinnans ord var förstås sådana hon borde hörsamma, men Arands ord gjorde det svårt att hålla huvudet kallt. Så hon sade inget alls på en lång stund, innan hon med en liten suck sköt minnesbilderna ifrån sig och lät axlarna sjunka en aning när hon lät den begynnande vreden dö ut. Hennes blick hade fastnat på monsterjägaren, kanske i ett försök att centrera sig själv.

    ”Om vår värd behagar”, började hon lite sarkastiskt innan hon vände blicken mot Bodil igen. ”Jag själv är inte särskilt hungrig, men jag skulle inte ha något emot att fukta strupen. Du kommer nog aldrig lyckas övertala mig om att Turin Hrafn skulle vara en man värd att följa, men du känner hans folk bättre än jag. Jag vore dum om jag inte lyssnade till dina råd”, fortsatte hon lite mer allvarsamt. Trots allt fanns det sanning i Bodils ord. Hon hade inte råd att underskatta Turin. Han hade lyckats vända mer än en jarl mot hennes far och hur han än hade gjort det så litade de så blint på honom att de blundade för allt det ohederliga han gjort sedan dagen Kettil dött och hon nästan dräpts i sin egen säng.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Bodil lyssnade intresserat på allt Arand hade att säga. Hennes glädje falnade när han nämnde mordet på Maeves bror Kettil, någonting som inte pratade om mycket i de här trakterna. Det var ingen hemlighet, men det var något många hade åsikter om, inte bara just Kettils död, utan metoden, lönnmord. Bodil kunde inte veta säkert hur mycket av den strategin som var Turin och hur mycket av den som var Hillevi, men ingen av dem verkade förlora någon sömn på grund av det. Hon valde att inte kommentera det däremot, mycket av respekt för Maeve då hon inte verkar kommentera det själv. “Självklart ska du få mat, herr monsterjägare. Mina män lär ha påbörjat dagens storkok.”

    Hon såg sedan mot Maeve för att svara på det hon sa om Turin. “Han var inte det till en början.” Hon gestikulerade i riktningen mot deras boning här i staden och började gå i den riktningen, förväntande att de skulle följa efter. “Många anslöt sig inte till Turin för att det var Turin, så som jag fått höra det. Det var missnöje bland vissa med er familj, bland andra en uppfattning om att försvagande allianser med sämre folk var på väg, många fruktade slutet på vårt folk och kultur inte snart men efter någon generation under ert styre… sedan såklart så som med allt annat spelade propaganda, uppvisningar av styrka och stora tal mycket roll.” Hon blev tyst en kort stund.

    “Han har egentligen inte varit mycket till ledare. Många tal hävdar man har skrivits av Hillevi, vilket såklart kan vara ett rykte som hon själv spridit, men det är också hon som styrt mycket när han inte varit i sina sinnes fulla bruk. Det har dock förändrats. Sedan hans födsel på nytt under Ran, efter hans drunkning så har han blivit betydligt skarpare och uppskattas på ett annat sätt av sitt folk. Sedan, för att nästan låta lite tjatig, så har dina senaste aktiviteter drivit några i famnen på honom, mitt folk bland annat. Vi förlorade en hel del kära från andra byar till din vrede. Innan det försökte vi vara neutrala och sköta vårt.”

    Efter en stund anlände de till långhuset. Hon stannade upp och vände sig till dem. “Och oroa er inte. Jag äger mitt folks respekt och så länge ni är mina gäster, kommer de inte skada er. Försök undvik att vara provokativa dock.”

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Arand lyssnade på Bodils förklaringar om Turin, inget som direkt övertygade honom – men han hade ju en butter och personlig inställning från början och skulle knappast vara den som skulle se Turins goda sidor även om de visades framför hans näsa. Istället gav han ifrån sig ett buttert hummande, som betydde att det var dags för mat och dryck. Vad annat kunde de göra medan de väntade? Så de rörde sig på Bodils nåd till en av hallarna i staden där sådant kunde åtnjutas eller genomlidas – beroende på hur kräsen man var.

    Snart satt de vid ett långbord, Arand och Maeve bredvid varandra och Bodil mittemot dem. Lite öl och köttig mat fick de serverad, och åt en stund i tystnad med något tryckande stämning omkring dem innan Arand såg på Maeve.
    ‘Så, vad tror du?’ undrade han. ‘Ska vi försöka övertala Bodil om att du och jag ska dräpa lite draugrer medan vi väntar på att Turin ska ta tummen ur och möta eller neka dig?’

  • Rollspelare
    Member since: 31/07/2018

    Bodils ord om hur hennes handlingar drivit flera i famnen på Turin skavde en aning, för hon visste ju att det var sant, men likväl hade hon inte kunnat hindra sig själv. Det var inte lönt att skylla på någon annan, för även om hon stått under annat inflytande än sitt eget under större delen av färden till Ranheim så var det ingen som tvingat henne till något, snarare hade tendenserna redan funnits där och bara matats lite extra. Hennes handlingar hade uppmuntrats och hon hade varit döv för allt annat.

     

    Väl i Bodils sal så satt hon tyst en lång stund, så nära Arand som hon vågade utan att göra det uppenbart att de var mer än bara bekanta. Hon hade petat lite i maten, men stopet med öl som hon fått drack hon ifrån då och då medan Arand och Bodil åt. Först när Arand bröt tystnaden med ett förslag om att få dräpa drauger medan hon väntade så var det som att hon vaknade ur sina tankar och då gjorde hon det med ett litet skratt. Det fick några i salen att stirra lite extra argt, men hon verkade inte ha noterat det.

    ”Vi kan försöka, men jag tror inte att hon skulle gå med på det. Dessutom vore det oturligt för mig om jag själv skulle hinna bli dräpt av en sån gengångare innan jag fått en chans att möta Turin. Vad säger du, Bodil Ek?” Svarade hon lite roat och vände blicken mot jarlen.

Viewing 6 posts - 141 through 146 (of 146 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.