Det var under tystnad som hon betraktade kvinnan som gick bredvid henne, något förvånad över att hon så öppet medgav att Turin Hrafn varit både virrig och dessutom fattat tvivelaktiga beslut. Det var inte riktigt vad hon väntade sig, de flesta andra av hans anhängare verkade näst intill lika fanatiska som han själv. Än större blev hennes förvåning när en korp flög ned från ingenstans och landade på Bodils handled, och det syntes i hennes blick och viset på vilket hon rynkade fundersamt på ögonbrynen.

”Så varför följer du honom?” Frågade hon efter en stunds tystnad. Hon var genuint nyfiken, ty av Turin hade hon inte fått något svar på varför, hans agerande verkade helt och hållet grundat i en fanatisk övertygelse snarare än hämnd och om till och med hans följare kunde se det, varför följa honom? Vad hade de sett som resten av Kaldrland missat?

Hon ignorerade dock det tveeggade berömmet från jarlens sida, om hennes räder mot byarna som hon genomfört på vägen hit. Delvis för att hon ångrade en del av det hon gjort, men kanske mest för att hon också gillat det.

“Anledningarna är lite olika,” Började Bodil och höll ömt sin panna mot korpens huvud för att visa sin respekt. “För mig handlar det om att möta mitt folks önskan. Frejdal var trogna Kung Iki och de gamla lärorna. De saknar havets vindar, plundringarna och ett liv fritt från omvärldens politik.” Hon ryckte lite på axlarna åt sitt svar och höjde sin hand så att korpen skulle flyga iväg nu när de närmade sig stammens boning. “Ingenting jag bryr mig om personligen, men jag vill att mitt folk ska må bra, och då dina räder har kostat oss släktingar och vänner från andra byar tvingades jag ta ställning till neutralitet eller en allians med Turin Hrafn efter att vår jarl Kåre Birgerson gick bort och Turin knackade på dörren. Svaret blev ganska enkelt.” Hon stannade vid långhuset och lutade sig mot väggen intill trädörren som skulle leda dem in, men stannade kvar utanför och såg mot Maeve med armarna i kors, ett leende på läpparna.

“Vi är inte Kung Hrafns fanatiker, men dåliga beslut eller ren dum otur har lett till att människor vi bryr oss om har förgåtts i det här kriget som era familjer för. Bakom den här dörren finns det de som verkligen inte tycker om dig, som saknar min beundran åt din hängivelse för din sak, men du är inte i någon fara om du inte är allergisk mot arga blickar. Om du önskar kan du spendera resten av tiden i mitt rum, men du är också välkommen att ansluta dig till vårt umgänge. Det skulle nog göra både dig och dem gott att lära känna varandra.” Hon stod däremot kvar, lutande mot byggnaden, för att se om det fanns någonting Maeve ville lätta från hjärtat innan de gick in.

Kanske var det tur att de stannade till innan de klev in i långhuset som Bodil fört henne till, eller så var det lika mycket ett tveeggat svärd, ty även om hon fick en stund att begrunda det som den andra kvinnan sagt så gav det henne också en chans att se något bekant i ögonvrån. Eller rättare sagt någon.

Hon gjorde sitt bästa för att inte visa något utåt, men att det var Arand som gick åt samma håll som hon nyss kommit ifrån var omöjligt för henne att helt ignorera. Inom sig svor hon åt hans dumhet. Hade han blivit påkommen eller hade han klivit rakt in i elden på eget bevåg? Att döma av hans avslappnade hållning och bristen på bojor så var det säkerligen det andra alternativet, och det gjorde henne omåttligt frustrerad. De hade haft en plan, en plan som han nu riskerade att rasera!

Hon knöt nävarna ett par gånger innan hon åter lät axlarna sjunka, tvingade sig själv till att acceptera det hon precis sett och fortsätta framåt. Vad för val hade hon egentligen?

”Om de saknar havets vindar och plundringarna så varför inte lyfta det på tinget? Min far har aldrig varit en oresonlig man och jag vill påminna dig om att det var er ledare, er så kallade kung, som startade detta krig när han mördade min bror. Alla män som har dött därefter har ni honom att tacka för”, svarade hon bistert, hennes hjärta och sinne betydligt tyngre nu än det varit för bara ett ögonblick sedan.

”Till skillnad från min far så är jag inte lika resonlig. Jag kom hit för att ha ihjäl Turin Hrafn, för att hämnas, inte för att lära känna min fiende. Om dina män gillar mig eller inte är oviktigt, men likväl så tackar jag för din uppriktighet och din gästfrihet. Arga blickar eller inte så längtar jag in i värmen, och efter något starkt att dricka. Ni har knappast valt en lättillgänglig plats att gömma er på”, tillade hon med en liten suck innan hon menande såg upp på Bodil som för att säga att hon hade diskuterat saken till sin ände.