Ithia hade somnat som en stock efter att de kom fram, och faktum var ju att trots hon var en paladin med krigsträning hade hon innan detta rätt lite resevana. Att vara så länge på resande fot, och borta från en sängs bekvämlighet, hade tärt på henne. Och det var inte förrän hon tagit av sig sin utrustning, tvättat sig och sjunkit ihop i sängen i sitt rum som hon insett hur trött hon var.

Knackningen fick henne att rycka till ur sin sömn, och först förstod hon inte var hon var. Hennes ljusa ögon såg sig omkring vilt.
‘J-a-…?‘ hennes röst var skrovlig efter sömnen och hon harklade sig, för att snabbt vira sig om i sitt täcke. Hade hon försovit sig?
‘Är allt som det ska?’ frågade hon, och tassade på sina bara fötter till dörren och öppnade den för att kika på Kheezai. Hennes långa ljusa hår var ett enda virrvarr och hennes vanliga ståtliga uppenbarelse var nu i ganska komisk kontrast till hennes virriga hår och yrvakna uppseende.

Ithia var fortfarande för sömndrucken för att förstå vad som stod på, för att sedan inse att de hade kommit överens om en kort vila innan de skulle gå vidare.
‘Åh, Ethirion ja…’ sa hon och såg sig omkring, som för att få ett bättre grepp om saker.
‘Vad är klockan?’ undrade hon, förvirrat för att se på Kheezai igen. Hade hon sovit ett helt dygn? Hon skakade på huvudet åt det hela.
‘Låt mig bara göra mig i ordning så kan vi ge oss av sedan!’ sa hon och vände sig om i en storm av ljust hår in i sitt rum igen och lämnade Kheezai där vid dörröppningen. Hon slängde täcket på sängen och började dra fram rena plagg ur sin packning som det inte var någon ordning på, och några ögonblick senare var hennes plagg utspridda över hela golvet i ett enda kaos. Hon drog på sig en vit linneskjorta som var skrynklig som bara vad, och ett par bruna resebyxor, för att stoppa skjortan in i dem.
‘Förbannelse vad mitt hår ser ut!’ klagade hon då hon såg sig i spegeln i rummet och började försöka ta sig genom knutarna och trasslet med fingrarna.

Några minuter senare hade Ithia gett upp med sitt hår och hade lagt upp det i en slarvig knut, och snarare än att ta på sig sin rustning och allt som det innebar drog hon på sig en rock, och fäste sitt svärdsbälte runt midjan och svärdet där i. Det hade kanske varit bättre att ha något mindre ornamenterat svärd för att hålla låg profil, men det fick duga.
‘Så, ska vi gå?’ undrade hon och steg in i Kheezais rum för att se henne stå där och oroa sig. Att Kheezai var ängslig var uppenbart, så hon gick fram och la en hand försiktigt på hennes axel.
‘Det kommer gå bra.’ lovade hon.

Figuren förstod att hans uppsyn var ett som ofta väckte antingen skräck eller misstro, vilket gjorde att han förstod bådas reaktion vid hans närmande.

“Min mening var inte att avskräcka er. Ni väckte mitt intresse, då få nya ansikten kommer in ur den där dörren.”

Han visade öppet sina händer, för att visa att han inte var beväpnad.

“Mitt namn är Wreax Situros. Jag är handelsman från Me’erisia, och Ethirion är en av mina främsta handelskontakter i denna stad på andra sidan världen. Jag känner att jag hade tur att ni gick in här… Ni hade annars fått läta länge för att hitta honom.”

“Jag är på väg mot det hållet för att hälsa på innan jag lämnar Celeras. Om ni kommer med mig så hittar ni den ni söker efter…”

Wreax hade ett milt leende “…Och om det får er att känna er säkrare kan vi be om att stadsgardet går med oss. Säkerhetsmästaren Ziao Char är jag väl bekant med här.”

Ithia betraktade mannen skarpt, och försökte avgöra om hon skulle kunna lita på honom eller inte. Att blanda in säkerhetsmästaren var inget hon såg som en positiv sak, trots allt ville Kheezai hålla låg profil. Innan hon tog till orda begrundade hon Kheezais viskningar, och det var sant att denne man framför den hade drag som kunde tolkas som något relaterat till en mörkeralv. Men Kheezai var så klart experten i den frågan, och hon litade på Kheezais omdöme.

‘Inget behov för att blanda in utomstående.’ påpekade Ithia. ‘Så länge vi kan hålla oss till respektabla gator.’
‘Min vän här blev rekommenderad att söka upp Ethirion då vi anlände till staden.’ förkunnade hon.
‘Om det du säger är sant, får du mer än gärna visa vägen till honom, och i sådana fall tackar vi dig för din assitans.’ påpekade hon. Vad annars skulle de göra? Det var ju inte som om de behövde följa in honom i någon skum gränd.

Wreax lyssnade väldigt noggrant för all information han kunde snappa upp i det vad personerna hade att säga. En lång resa bakom, Ithia och Kessie… Vilket var förmodligen ett smeknamn. Wreax tänker för sig själv: Intressant val, att inte uppge dennes riktiga namn. Smeknamn var vanliga att använda sinsemellan folk, och folk gillar att presentera sig själva med smeknamn. Men denna situation var annorlunda. Det kan ligga något bakom detta. Men han fortsätter snabbt med att besvara dessa individers frågor.

“Ja hörni, för lite bakgrund så har jag arbetat för det mesta inom export och import av råvaror och sällsynta varor. Me’erisia har varor som man inte kan få tag på annanstans. Och då det gäller Celeras handelsmän, men också andra individer bland de rika här i staden som denne Ethirion, kommer de alla till mig då de vill diskutera dessa unika varor.”

Personer av olika raser verkade gå förbi utan att lägga speciell uppmärksamhet till gruppen av tre, där även andra än lokalbefolkningen som spenderat en längre tid i staden blivit vana i att olika folk går förbi i det vardagliga flödet av staden. Wreax märkte dock att dessa nya bekantskaper betedde sig på ett sätt som åtskilde dem från omgivningen. Ithia var synligt fascinerad vid åsynen av nya slags ansikten, medan denne Kessie hade starka reaktioner som hon med stor möda försökte strida för att hålla inne – speciellt mot mörkeralver som gick emot. Detta väckte hans nyfikenhet, men han lät bli att nämna något om saken.

“Och ja, i utbyte så brukar jag däremot föra varor hem till Antrophelia som vi inte har tillgång till. Dessa kan vara lite vad som helst – staden är ju trots allt på havsbottnet.”

Wreax såg ner efter att ha delat med sig sin egen, väl-censurerade berättelse om sin bakgrund.

“Men jag ska vara ärlig med er också, och säga att jag inte vet mycket om denna Ethirion på en personlig nivå. Våra diskussioner har främst cirkulerat kring affärsärenden.”

“Men ifall ni har hört att Ethirion kan hjälpa er så skulle det inte förvåna mig att han kunde. Ni har kommit till Celeras, och få i Celeras har ett rykte för att vara hjälpsamma i denna stafettkarneval av för att nå toppen i handel.”

Det var en helt annan atmosfär på denna sida av floden. Renare, lugnare, bredare gator, större villor och gardet hade finare uniformer. Medan de promenerade nickade Ithia vid passliga tillfällen till det Wreax berättade, och hummade lite för sig själv gällande vad som kunde vänta.
‘Det låter som en utmanande vardag för er, herr Wreax.’ kommenterade hon då han förklarade handeln och allt vad det innebar.
‘Jag har bara hört rykten om Antrophelia däremot, kanske är det en plats jag kan besöka en dag.’ men det kändes inte särskilt troligt. Hennes plikter var i Karm, och tydligen på ett äventyr till Celeras.
‘All hjälp ni kan bistå är vi tacksamma för, herr Wreax.’ tillade hon, och gav honom ett behagligt leende för att sedan se på Kheezai lite uppmuntrande.
‘Jag är säker på att Ethirion kan hjälpa oss.’ sa hon med värme och försökte överföra sin egen entusiasm och säkerhet till Kheezai så hon skulle känna sig mer trygg.