Forma en linje. Om vi flyr dör de andra. Orden fick hennes leende att bli till ett större flin. Det fanns inget vackert med det breda leendet. Fast det var väl svårt att finna någon elegans alls i kvinnan. De läderröda vingarna, huggtänderna och de elektriska blåa ögonen som fick de flesta att frysa till i rörelserna. Det var inte heller som…[Read more]

Det fanns inte mycket mer att nicka lätt åt det som sades mellan dem. Fast vad var bättre? Den hemska tystnaden som trängde in dem i var sitt hörn och fick tankarna att löpa amok. Fanns det någonting som hon någonsin gjorde rätt? Hon gnuggade sig i sina ögon, som om det skulle få bort tankarna som gnagde inom henne. Det var nästan som om hon före…[Read more]

Osammanhängande frågor, åtminstone allt för fort för Tillie att förstå. Dessutom hade hon ju nästan sprungit rakt in i henne. Det var som en stor vägg. En kort blick uppåt, de bärnstensfärgade ögonen glimmade i solens sken, lite som ett rovdjur. Lång var främlingen, men inte en vägg som inte gick att klättra över. Utseendet förvirrade henne,…[Read more]

Egentligen hade det varit ett simpelt förslag. Något som kom in i hennes tankar och inte riktigt var menat att lämna munnen i ord. Fast å andra sidan? Han verkade inte allt för upprörd över hennes förslag dock. Till och med fanns det ett busigt leende, kanske han hade gjort detta förr? Åtminstone gick det snabbt nog som om hon skulle tro att det h…[Read more]

Det plötsliga ljuset hade bländat henne liksom det bländat Arand och hon hade instinktivt höjt en hand för ögonen. Hon hörde en kvinnas röst komma från ljuset och trots att hon försökte så kunde hon inte utröna vad som sades. Istället kände hon en hand sluta sig om hennes ena arm för att dra henne till sig. För en kort sekund var hon redo att hug…[Read more]

Hans skratt och fråga om det var formen hon menade fick också henne att skratta, men där hans skratt var hest och rått så var hennes klingande vackert, även om det fanns en uppenbar ton av något mörkt däri.

”Nej inte formen, den vet jag hur den ser ut. Jag menar rent… Biologiskt”, sade hon med ett höjt ögonbryn och ett litet, snett flin över…[Read more]

Ett, två. Längre hann hon inte räkna förrän hennes vildsvin for framåt mot vildkaninerna. Ett litet skrik hördes när ena kaninen hamnade på vildsvinets ena bete. Mat. Äntligen hade de lyckats. Det hade gått en ganska lång tid utan mat och både hon och hennes vildsvin, Pollen, hade magar som protesterade. Båda var rätt trötta på gräs och regnvat…[Read more]

Rynkandet på näsan och den uppenbara sättet hon inte tyckte om idén att vara en av hans skapelser. Det fick Tipum att le och nicka lite gillande. Hennes fråga fick honom att skratta, hest igen och han gjorde en gest mot sig själv med ännu ett hest skratt. Som om frågan i sig roade honom. Mänsklig? Kalla en demon mänsklig? Bara tanken var en dum id…[Read more]

Vilket sätt att måla upp sitt yrke på. För efter alla de orden, var han väl trots allt en tjuv? Inte för att Camthalion var någon som skulle döma honom. En gång i tiden, absolut. Men efter alla hans egna räder, kunde han knappast förbanna denne man. Barastar, så klart. Barbarer och dess storlek. Hans ena öga svepte hastigt över hans kropp och and…[Read more]

Tipums sista mening fick henne att rynka på näsa, men hon tog inte pennan från pappret utan fortsatte att skriva till dess att hon var nöjd med sin invit. Det var ett enkelt förslag, men kanske var det enkelheten i det hela som skulle locka Ayperos till hennes land. Hon misstänkte att det inte fanns någon anledning till att spinna in lögner…[Read more]

Det nöjda sättet och hur enkelt hon författade brevet efter den knuffen. Det var inte svårt att se vart hennes tankar hade gått, att kunna utnyttja svagheten eller kanske utbyta den? Göra henne till hans svaghet. Tanken var lockande och intressant. Farligt, så klart. Men vad var inte farligt när man väl hade inviterat den osmakliga blodsuga…[Read more]

Sättet som hon uttalade hennes namn fick henne att rysa. Visste främlingen vem hon var? Tanken oroade henne och det var både lättat och oroligt som hon kastade en blick åt Ragnar när han steg in. För hon visste att han hade rätt. Denna kvinna kunde vara ute efter henne, efter dem. Även om hon såg så vilsen och frusen ut. Ranghidr skulle precis för…[Read more]

Innan Djan skulle ätit upp alla bär, stoppade hon hastigt in några i sin egna mun. De var på gränsen till goda, den torkade smaken… åtminstone var det en sötma som skulle ge dem lite energi. Hon lade sig lite mer bekvämt och lät sin klarblåa blick se upp i mot himmelen. Alla de vackra stjärnorna som glimrade där uppe. Hon hummade lätt åt vad…[Read more]

Hennes flin bestod när han bekräftade för henne att det var en kvinna det rörde sig om och hon underströk det genom att humma lite nöjt för sig själv.

”Så pass? Ni råkar inte veta mer om detta rykte? Om han har sådana svagheter så vore jag dum att inte utnyttja det”, sade hon nöjt innan hon åter sträckte sig efter fjäderpennan, dopp…[Read more]

Döden berörde inte Isra? Tanken fick honom att skrocka till, det var uppebart för en som Tipum att det inte var fallet. Hon trivdes allt för bra i hennes roll som drottning. Kanske mer än vad hon trott från början. Tanken roade den lilla demonen, för det var knappast något hon ville från början. Tipum hade sett hennes tankar och minnen. När de avs…[Read more]

Det var något med denne Fim som hon släppt in. Något som fick Ranghildr att känna en rysning längst sin ryggrad. Hon skakade på huvudet för att få skakat av sig den. Hon harklade sig något, som för att få bort tystnaden och göra sin röst redo. Fast hennes blick var fäst på hennes händer där hon lade ut sina kläder för att torka dem. Sedan vände h…[Read more]

Fortfarande lite avvaktande höll Ranghildr ett fast grepp om sitt spjut. Inte helt säker på om hon skulle låta henne komma in. Däremot såg hon vilse ut. Så kanske det stämde trots allt. Lite irriterad över att blicken drogs mot hennes mage lade hon sina armar i kors vilandes över den putande magen.

“Trevligt att råkas, Fim” sa hon till slut med e…[Read more]

Djans retandes fick henne att le. Hon strök en hand hand genom sitt långa svarta hår för att följa hans sätt och lägga sig lite mer bekvämt tillrätta. Vad fanns det mer att göra? Inte äta i alla fall. Hon suckade djupt åt det hela.

Hur kunde han vara så lugn över det? Hon rotade runt i sin väska lite mer och fann till slut lite torkade bär oc…[Read more]

En hastig blick ner mot röran som hon hade gjort, och för att göra det ännu värre råkade hon slå till sakerna med sin fot när hon reste sig upp för att nå flaskan som Luka sträckte mot henne. Ett litet klirrande hördes och hon försökte att dölja det med ett harklande. Hon kliade sig lite nervöst i håret.

“Jag menade inte att förstöra… Kan…[Read more]