I en ren reflex slog den äldre kvinnan upp sin hand för att ta tag i Aillis och hon såg hur några droppar föll ner på hennes andra hand. Hastigt drog hon den handen upp mot näsan och luktade på dropparna och sedan nickade hon mot flickan. Ett litet, nästan varmt leende syntes på hennes läppar och hon nickade åt henne att fortsätta samtidigt so…[Read more]

Förvirrad över… var det värme och omtanke som människorna visade henne? Tanken förvirrade henne och gjorde henne nästan obekväm. Det var en känsla som hon sällan upplevde. Allt för sällan. Det påminde henne om hennes son och… hon tystnade sina tankar när Blánaid ställde hennes fråga. Istället lät hon de rubin röda ögonen möta kvinnans.

“Al…[Read more]

Kammarjungfrun var en av de få som inte verkade rädd för henne, i varje fall visade hon det inte, men hon tog sig heller inga friheter som skulle antyda en brist på respekt. Det var ett gott tecken, ty trots att hon valt att härska med fruktan till en början så var det inte så hon ville att saker skulle förbli. Det var alltid bättre att vinna sit…[Read more]

I normala fall skulle hon antagligen ha varit nöjd över att ha lyckats med att skada Ayperos på viset hon gjort, men liksom ett rovdjur inte stannar upp för att nöjas åt sitt verk så gjorde inte heller hon det. Tanken hade bara varit att döda, men när hennes yxor stoppades mitt i sina svepande hugg så fylldes hon först bara av förvåning,…[Read more]

Även om leendet i de flesta fall skulle lugna tjänaren verkade det göra en motsatt effekt och med en enkel nick försvann tjänaren iväg i korridoren.

Några få minuter passerade och ett par enkla knackningar mot dörren hördes och snart därefter öppnades dörren och en ung kvinna steg in. Rakryggad, nickade hon ödmjukt och respektfullt mot drottning…[Read more]

Nyfiken, som alltid, kastade ho en blick mot kartorna som Xharin nämnde. Fast hon fick inte riktigt någon tid att se vad det var för något. För de försvann, den ena ner för packningen, ett par andra i klädnaden. Hon rynkade lite irriterat på pannan för att inte inse att han redan hade börjat röra sig mot utgången. Det var inte förrän hon h…[Read more]

Oväntat hade ljuset lagt all sin uppmärksamhet åt Nenya. För hon hade riktat in sig på att distrahera, men att hon trots det skulle ha sin fulla uppmärksamhet åt Ayperos. De första slagen var hårda mot denna kvinnliga gestalt, men hon kunde inte riktigt klara av att  hålla kvar sin styrka. Ljuset brände mot hennes hud och det kändes som om hela…[Read more]

Under tiden som Ranghildr skar bort pälsen och skinnet på en av gnagarna sneglade hon mot den okända kvinnan och Ragnar. Hade hon gjort fel? Hade hennes moderliga instinkter gått för långt och gjort henne blind? Att hon var irriterad på sig själv märktes, för hennes rörelser blev mer aggresiva och klumpiga. Ta in en främling, i hennes, i deras sit…[Read more]

Kanske var det tur att Ayperos plötsligt verkade talför, ty hans ord var provocerande nog för att få henne att fokusera på enbart honom. Om han hade varit tyst hade hon kanske givit sig på Arand i blodsruset, men än så länge var det bara den mörka figuren framför henne som gällde.

Hans klor var vassa och mer än en gång träffade de henne nu nä…[Read more]

Avbrottet hade kanske varit oönskat om det inte var för att det påminde henne om middagen med Vesvía, något som hon nästan hade glömt.

”Ah, perfekt”, sade hon istället med ett litet leende medan hon gjorde en avfärdande gest med ena handen åt Tipums håll delvis för att indikera till tjänarinnan att hon skulle ignorera honom, men också för att få…[Read more]

Det var ingen dröm. Lättnaden sköljde över Sera och hon kunde inte rå för att sucka tungt när hon svingade av sig hästen och gav tyglarna åt en stallpojke som sprang för att välkomna dem. Inte ens ett leende eller nickning åt pojkvasken. Hon öppnade dörren och slog några guldmynt mot disken till värdshusvärden.

“Två stop av det starkaste ni har,…[Read more]

Skrattet klingade av och tystnade när de båda avbröts av knackningar. Inte distinkta, utan hastiga, som om personen som knackade övervägde om det var ett smart drag att störa drottningen bakom dörren. Som om personen i fråga hade trott att ju snabbare han knackade – ju snabbare var det över. Dåraktigt. Tipum tog ett par steg mot dörren för att öp…[Read more]

Forma en linje. Om vi flyr dör de andra. Orden fick hennes leende att bli till ett större flin. Det fanns inget vackert med det breda leendet. Fast det var väl svårt att finna någon elegans alls i kvinnan. De läderröda vingarna, huggtänderna och de elektriska blåa ögonen som fick de flesta att frysa till i rörelserna. Det var inte heller som…[Read more]

Det fanns inte mycket mer att nicka lätt åt det som sades mellan dem. Fast vad var bättre? Den hemska tystnaden som trängde in dem i var sitt hörn och fick tankarna att löpa amok. Fanns det någonting som hon någonsin gjorde rätt? Hon gnuggade sig i sina ögon, som om det skulle få bort tankarna som gnagde inom henne. Det var nästan som om hon före…[Read more]

Osammanhängande frågor, åtminstone allt för fort för Tillie att förstå. Dessutom hade hon ju nästan sprungit rakt in i henne. Det var som en stor vägg. En kort blick uppåt, de bärnstensfärgade ögonen glimmade i solens sken, lite som ett rovdjur. Lång var främlingen, men inte en vägg som inte gick att klättra över. Utseendet förvirrade henne,…[Read more]

Egentligen hade det varit ett simpelt förslag. Något som kom in i hennes tankar och inte riktigt var menat att lämna munnen i ord. Fast å andra sidan? Han verkade inte allt för upprörd över hennes förslag dock. Till och med fanns det ett busigt leende, kanske han hade gjort detta förr? Åtminstone gick det snabbt nog som om hon skulle tro att det h…[Read more]

Det plötsliga ljuset hade bländat henne liksom det bländat Arand och hon hade instinktivt höjt en hand för ögonen. Hon hörde en kvinnas röst komma från ljuset och trots att hon försökte så kunde hon inte utröna vad som sades. Istället kände hon en hand sluta sig om hennes ena arm för att dra henne till sig. För en kort sekund var hon redo att hug…[Read more]

Hans skratt och fråga om det var formen hon menade fick också henne att skratta, men där hans skratt var hest och rått så var hennes klingande vackert, även om det fanns en uppenbar ton av något mörkt däri.

”Nej inte formen, den vet jag hur den ser ut. Jag menar rent… Biologiskt”, sade hon med ett höjt ögonbryn och ett litet, snett flin över…[Read more]

Ett, två. Längre hann hon inte räkna förrän hennes vildsvin for framåt mot vildkaninerna. Ett litet skrik hördes när ena kaninen hamnade på vildsvinets ena bete. Mat. Äntligen hade de lyckats. Det hade gått en ganska lång tid utan mat och både hon och hennes vildsvin, Pollen, hade magar som protesterade. Båda var rätt trötta på gräs och regnvat…[Read more]