Det var uppenbart att Vesvía hade något på hjärtat, något som hon uppenbart visste skulle sätta henne i onåd hos Isra, tystnaden som fanns mellan dem var nog för att bekräfta det. Den var spänd, olycksbådande nästan, och utan att tänka på det så hade Isra börjat plocka bort kronbladen från en stor, gul blomma som växte intill platsen där de st…[Read more]

På något sätt kändes det rätt att stå där. Rätt att säga vad som hade funnits på hennes tankar. Kanske skulle till och med vara uppfriskande för drottningen? Hon kunde knappt tro att det var många som vågade påpeka vad de egentligen tyckte och tänkte för drottningen. Inte för att hon själv riktigt… förstod vart hon fann mod. Att hennes ben höll…[Read more]

Vesvías ord fick henne att rynka på ögonbrynen en aning. Oärlighet? Hon hyste förstås inga tvivel om att många, om inte de flesta, av hennes undersåtar dolde mer för henne än vad de kanske själva trodde skulle vara uppenbart, men det var ovanligt att någon kom för att erkänna något sådant, kanske var det till och med något som aldrig hade sket…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésivas läppar. Det han sa var väl viss sanning i, men trots det roade det henne. Vacker, onåbar stad och dessa rykten att man inte kom tillbaka för. Sjömän som gick på grund och förgicks till havs. Alla dessa rykten som spreds, som om det skulle vara dem. Hon suckade åt det hela och skakade på huvudet.

”…[Read more]

Samtidigt som den äldre kvinnan reste sig upp, lät hon sin ena hand få bort smutsen från sina knän. Inte för det var allt för mycket från dessa välputsade salar – inte som hennes egna högkvarter där det inte var lika rent och organiserat. Sen hade hon inte heller alla dessa tjänare eller makt. När drottningen kom lite närmare henne, kunde ho…[Read more]

Sättet han var oförstående, det fick henne att ge till ännu ett skrockande och hon kunde inte rå för att finna denne man… drake…? Intressant och roande. Hon undrade lite stilla för sig själv hur han kunde vara så omedvetande om sådana enkla saker. Eller kanske var det hon som överanalysera? Hennes äldre bror brukade säga att kvinnor hade en…[Read more]

Besvikelsen nästan sken igenom denne Davants ögon när hon sa att hon inte var någon speciell. Det nästan roade henne. Vad hade han hoppats på? Kanske hon egentligen skulle få mer vinning av att säga vem hon egentligen var? Hans fråga fick henne att le inombords. Det var rationellt, logiskt. Han försökte att få information så att han själv inte s…[Read more]

Maeve kastade en snabb blick mot mannen från Märhen när han talade om att ha sett staden inifrån. Han verkade kanske mer medgörlig än vad den där Nicholaus varit, men det var fortfarande smärtsamt uppenbart att han delade ogillandet av den Karmanska kungen. Skulle det skada att i varje fall låtsas? Särskilt när man stod inför en gemensam fi…[Read more]

Hans ord fick ett plötsligt skratt att lämna hennes läppar, ett helt uppriktigt sådant och inte alls helt otrevligt att lyssna på nu när det faktiskt verkade genuint. Han hade helt klart ingen slags takt eller känsla för finess och hon fann det underhållande efter så lång tid av lismande att hon helt enkelt inte kunde hjälpa sig själv. Att…[Read more]

Hon var uppriktigt förvånad över det plötsliga mötet, men hon kunde inte påstå att det var ovälkommet. De senaste dagarna hade varit ytterst långtråkiga och hon hade fortfarande inte hört några nyheter om sin syster eller vart hon kunde tänkas befinna sig, så när Vesvía bett om att få träffa henne så hade hon hoppat på möjligheten till li…[Read more]

Kanske om hon hade lagt mer tid på att lära sig om Karms andra adelsfamiljer hade hon vetat vem denne Davant av Le’Brond var. Fast det verkade inte finnas något minne där. Fast, å andra sidan var det hennes bror som kunde sådant – inte hon. Strid och jakt hade alltid varit till hennes intressen. Att läsa innebar att vara still för länge. Hon…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, ett mörkt men genuint skratt. Om han hade sagt det till någon annan kvinna än henne, hade de tagit illa upp. För henne själv, var det snarare bättre att vara lite tyngre. Det visade att det fanns muskler och massa nog att kunna försvara sig mot någon best. Mänsklig, eller ej.

”Du har inte umgåtts mycket med…[Read more]

Frun. Tilltalet roade Nenya, det var sällan någon hade använt det tilltalet åtminstone på länge. Nenya Saelorians,  hade trots allt inte varit på många av adelns tillställningar – speciellt inte under det senaste året. I för sig hade alltid adelsfamiljen hållit sig för sig själva, på grund av deras sjukdom. Fast Nenya skulle snarare se det so…[Read more]

Pratet i bakgrunden var som ett diffust bakgrundsbrus, men en röst var lite högre än de andra, eller kanske var det för att hennes fråga var riktad mot Aetas. Lite förvånad var hon, trots allt hade många valt att inte tala eller beblanda sig med henne eller hennes make efter att de hade visat deras sanning. En rädsla antog Aetas. Rädslan mot de so…[Read more]

Att samtalet innan hade gjort honom obekväm var inte svårt att se, även om Vésiva inte kunde förstå varför. Vad var ålder – om inte mer karaktär och visdom? Fast det var inte första gången någon på land tog illa upp. Det var förvirrande, men hon var inte där för att undersöka sådant, eller förolämpa någon.

”Och vilka rykten har du hört?” frå…[Read more]

Tystnaden lades mellan dem, kanske behövde de båda lite rum för att tänka. Åtminstone var det något som Vinga själv behövde. Märkligt nog fann hon nästan den nya situationen att inte vara den som flög, skrämmande. Eller kanske snarare tanken att hon inte var den som var i kontroll. Det dröjde ett par timmar innan hon yttrade sig.

”Tack……[Read more]

Hon kikade på föremålen som völvan lade fram på golvet bredvid dem och undrade plötsligt vad det var hon gått med på. Inte för att hon hade något vidare val, men hon undrade om det inte var mer smärta som hon precis tackat ja till. Hon drog ett något skälvande andetag och nickade.

”Jag är redo”, svarade hon tyst, men utan tvekan. Om det hä…[Read more]

Det var uppenbart att kvinnan som satt på sin häst intill dem var nervös, att sändebudet från Märhen var avvaktande och inte alls nöjd med att vara där, och att kungen i det hela inte alls var nöjd med situationen. Hon själv kunde inte riktigt förstå osämjan mellan parterna, ty de slogs ju alla för samma sak, men hon hade också förstått att d…[Read more]