Under tiden som alven talade fortsatte Ziyaté att trumma lätt med sina smala fingrar mot den robusta träytan. Hon lyssnade på orden med ett svagt leende. Koordinater, himlakropps position och forskning. Nog lät det som högalver och all deras forskning. När hon nämnde skogarna i söder, rynkade hon på ögonbrynen. Vilken skog menade hon… Älvskogen? D…[Read more]

”Nej… Men de borde fånga upp er när som…” Innan Vésiva hann säga något mer hade Atlen och säcken omslutits av något nät som drog upp dem mot ytan.

–

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss som sprang upp på sina ben som man kunde tro när som helst kunde gå itu då den stora magen vällde över byxkanten. När han sprang skumpade romfl…[Read more]

Spjutfisken skvalpade där den låg, ankrad, och väntade på att fiska upp något stort. Kai, som stod som kapten på Spjutfisken, en slugen, pervers, och av den kriminella släktet av de me’er som landkrabborna åtagit sig att åtnjuta lite förskummelser, stod och såg ut över vattnet och ropade på Toss som skulle gett Kai något att bita i i väntan på de…[Read more]

Moiras tyngd mot hans sida var betryggande, även om vaktens ord fick Korps ögonbryn att höjas för ett ögonblick. Det kändes som att ärren bultade till. Tanken på eld var… otrevlig. Allt mer så, efter skadan. Medan han visste om att det var en skräck som hade sitt ursprung i den traumatiska skadan han genomlidigt så var den inte mindre påtaglig f…[Read more]

Pappret kastades på golvet, lite som i en reflex sopade hon det åt ett hörn med sin fot. Handen rörde hon kring  den kalla metallens yta. Så len med den röda rosens törnar som  var en vacker kontrast. Till slut kom hon fram till nyckeln. Hon verkade inte ens höra Atlens viskningar för sig själv, utan var slukad av presenten. Hon vred nyckeln och…[Read more]

Det var mycket pratande, goda råd till Sera. Inte vara barsk, hon? Kanske hon skulle se sig själv i spegeln innan hon slängde ut sig sådant. Fast hon log bara milt, lite forcerat, för att nicka uppmuntrande till henne att fortsätta. När de talade om vad hon hade sett. Bilden hon målade upp var inte trevlig, men å andra sidan, var det något at…[Read more]

Skrattet och vad Rheon svarade henne fick Sera att andas ut hastigt i ett skratt. För att dölja sitt breda leende och hindra sig själv från att skratta mer, lade hon en hand över sin mun och näsa. Var det en ömhet som fanns i hans blick? Hennes kinder hettades till lite och fick en röd färg. Förbannade kyla. För det var i vart fall inte kronprinse…[Read more]

 Vi? Ziyaté höjde förvånat på ögonbrynet åt sin son. Sedan när innefattade dem ett vi? Ett tag funderade hon vad haken med allt skulle kunna vara. För det verkade för enkelt. Nog hade han säkert någon fånig tanke om att han skulle kunna rädda Isra ifrån mörkret. Tanken var lite roande. Ibland var hans son naiv, men det var väl någon styrka. Åtm…[Read more]

Samtidigt som Luka försökte bända loss odjuret från hennes arm, vevade hon med den. Fast kanske det var en dum tanke? Hon slutade sina rörelser för att sedan försöka se situationen i ett annat ljus. Kniven i ögat var en ny detalj. Kniven! Hon greppade tag med sin andra hand omkring skaftet och drog ut den för att sedan med ett skrik svinga de…[Read more]

”Ibland kan främlingar överraska. Fast, å andra sidan är man inte främlingar längre om man vet varandras namn. Eller vad säger du Xh… Xharin?” frågade hon med ett brett leende, åtminstone blev hon rätt så nöjd över uttalet på smeknamnet. Hon nickade lätt åt det och tog ännu ett par skedar av maten som värmde henne gott.

Blomställnin…[Read more]

Så här nära kunde hon se hans nya ärr. Ett till? Vad hade hänt? Hon hade velat ställa alla frågor till honom, men det kom inget från hennes mun. Hon gapade efter luft ett tag innan hon stängde den för att följa Atlens blick mot de två suspekta me’er. Det fanns en tid för allt. Och nu var inte tid för denna. Det skulle komma mer tid. Det skulle…[Read more]

Vakter helt uppenbart, men de verkade inte leta efter dem, snarare tycktes de förvånade över att finna någon där. Perfekt, tänkte hon och lutade sig in mer mot Manfred, armen i hans och fortfarande med det där behagliga leendet över läpparna.

Vaktens ord väckte dock hennes intresse, det lät som hennes kusin, om det nu inte fanns flera eldmagiker…[Read more]

Hon andades den bekanta doften när han höll henne nära och för en stund slöt hon ögonen och njöt av hans närhet, hon skulle sakna den. Det var länge sedan hon känt så för någon man, kanske aldrig, men det visste hon inte om hon skulle våga säga till honom, visste inte riktigt om hon skulle våga erkänna det ens för sig själv. Orden var för stor…[Read more]

Moira fick ett uppskattande leende och en nick som svar. Korp uppskattade det. Han kände sig bättre med henne kring sig. Det var lättare att bete sig mänskligt, på något vis. Det var så enkelt för honom att glida in i den excentriska magikern som han faktiskt var.

Mycket riktigt så var det vakter som kom runt kröken, klädda i den klassiska…[Read more]

Han ser lite road ut men hans hand lämnar aldrig hennes kind medan han ser henne i ögonen. Värmen från hennes kropp är så skild från eldens värmen men så mycket mer värmande. Han ler lite snett och nickar innan han håller henne intill sig igen hårt.

“Intressant, berätta mer käraste Maeve. Vad är det för uppgift du blivit erlagd?” Han vi…[Read more]

Yazfein sitter väldigt nära Maeve av ren instinkt just nu, en hand på hennes lår under border, blicken mer på folket i rummet än på någon av dem vid deras bord. Men ändå är han väldigt uppmärksam på det som sägs, lyssnar och tar in allt som sägs där, att Ayperos var ett hot var mer än uppenbart. Vad han än tyckte om det så hade prästinnan en poäng…[Read more]

Hon såg ned i sitt vinglas och snurrade runt innehållet däri medan hon funderade på Izotars ord. Ja vad skulle hända nu? Hon hade ingen aning, hade aldrig trott att hennes far skulle komma tillbaka med annat än mord i sinnet, och att dessutom ha sin farmor där på samma gång… Det var inget hon trott skulle hända, inte på det här viset i alla fall.…[Read more]

Det fanns väl en viss sanning i vad Isra sa och något inom Ziyaté ville inte riktigt medge det. Bråk var onödigt, men… vad fanns det annars för möjlighet? Izotar hade inte ens svarat på något hon sagt. Hon kastade en blick mot Izotar och ett svagt drömmande leende fanns på hennes läppar när hon tänkte på hans små händer, leendet som lyste lika kla…[Read more]

Hon kastade en hastig blick mot fågeln som flög upp i luften, snurrade ett varv och sen åter landade vid dem och lät sådär underligt som svanar gör. Hon förstod förstås ingenting, men Manfred upplyste henne utan att hon behövde fråga.

Som svar på hans fråga så skakade hon på huvudet.

”Jag tror det är bäst att jag stannar. Hinner de få syn på…[Read more]