Manfred var medveten om Moiras kyla bredvid sig, och uppskattade den i tystnad medan han funderade. Kanske kunde han göra något med fjädrarna? Fötterna ville han inte särskilt förändra, även om simhuden säkerligen hjälpte…

Nån drog i honom och han blinkade några innan han insåg att det var Moira. “Vad…?” Sade han konfundersamt, tankarna for…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta och plötsligt hade hon åter glömt sina sorger och laster, liksom tanken på att han inte skulle tycka om henne längre på grund av det som skett. Nej, allt var plötsligt bra igen, i varje fall för en liten stund. En tillräckligt lång stund för att hon skulle känna sig nöjd med livet såsom det var just då, tillräckl…[Read more]

“Berätta det bara inte för någon, speciellt inte mig. Det är inte nyttigt att ha rätt för ofta.” Sade Manfred med saklig röst, även om han smålog lite samtidigt. “Det är inte bra för egot.” Trodde han, i alla fall. Någon vis person hade säkerligen sagt något liknande någon gång, och om de inte hade gjort det så hade Korp sagt det nu.

Han klämde…[Read more]

Vad skulle hon göra? Det var den enda och första tanken som for igenom hennes huvud när Vinga såg hur vargen hoppade på Lukas ben. Det dova morrandet. Lite irriterad över att bli väckt när hon äntligen hade kunnat sova. Inte kunde hon sitta där och se på. Ett skrik kom från hennes läppar medan hon kastade sig mot vargen. Ett hårt grepp, fast d…[Read more]

“Oh stå förtjusande” Hon skrattade. “Vi hade inga havsfolk i mitt land bara dem som levde i hamnarna. ” Hon lutade sig tillbaka och smuttade på sitt vin och studerade Xharinyon. “Skulle ni vilja följa med mig på min resa?” Hon suckade lätt.”Jag brukade ha mina drakar som sällskap men de for iväg. “Hon log. “Jag skulle bli väldigt glad om du ville…[Read more]

Han hade förstås rätt. Allt för ofta lät hon sig själv upptas av tankar på vad som skulle kunna hända, särskilt efter det som skett i Thel Shaen. Hon fastnade alldeles för lätt i tankar om hämnd, om vad som skett och vad som skulle ske snarare än att skjuta upp det till morgondagen och njuta av tiden hon hade nu, i denna stund med Manfred.

”D…[Read more]

Hon var inte särskilt glad över hur kvällen artat sig, och hon var inte helt säker på vad hon tyckte om att Yazfein så nonchalant avslöjat sig själv både för Sera och denna prästinna, inte bara för hans skull utan också för hennes. Det fanns trots allt en anledning till varför de hållit sitt förhållande hemligt, och även om hon var ganska säker p…[Read more]

Innan Sera yttrade något gjorde hon en gest mot värden som satte ner en flaska vin. Hon rynkade näsan något, karmansk vin var inget hon tyckte för. Sedan såg hon sitt släktsemblem på vinflaskan och nickade nöjt. Ett vin från hennes folk. Bra kvalité, annat kunde det inte vara. Värden hade satt fram två glas, ett framför Araniél och ett framför Se…[Read more]

Att Manfred numera skulle kunna ses som någon som flytt från Caras Idhrenin och säkerligen skulle få sådana som han själv efter sig… nå, det var faktiskt något som han reflekterade över en hel del. Det var en potentiella fara för dem båda. Å andra sidan så vägrade han leva i skräck. Han ämnade helt passa på att leva deras liv tillsammans full…[Read more]

Åt hans förslag om att hon var tvungen att röja upp, grimaserade hon illa och gjorde en gest mot rummet och röran i sig. Nästan lite upprört. Skulle detta inte vara ordning? Hon var medveten om vad som låg i alla högar. Papper. Kontrakt… Och mer papper.

”Det är inte stökigt här… Jag vet minsann vart jag har…” började Vésiva försvara sig själv, äv…[Read more]

Hon var inte riktigt beredd på hans sätt att dra in henne i rummet, så kanske stapplade hon lite medan hon i sin förvåning försökte hänga med åt det håll han styrde henne. Hennes hjärta hoppade kanske över några extra slag när han tryckte upp henne mot dörren och kysste henne och hon kunde inte låta bli att känna sig sådär löjligt varm i hel…[Read more]

Att mannen framför henne inte blev sur gjorde Vésiva lättad. Det var inte första gången hon skulle ha förolämpat en främling. Men… om de inte ville att man skulle le brett eller skratta åt dem, varför grimaserade de då så illa? Hon skakade på huvudet åt sina egna tankar för att sedan lyssna med nyfikenhet och glimrande ögon till hans svar. Efter…[Read more]

Att inte se nyfikenheten i de isblåa ögonen var nästan omöjligt. De nästan lyste om dem. Hostattacken verkade inte beröra mörkeralven allt för mycket. Ingen mat på bordet, så knappast kvävdes hon och inte var hon väl sjuk? Alver tenderade inte att få sjukdom lika lätt som dessa dödliga kryp omkring henne. Fast… Dödliga var väl de också. Odödlig…[Read more]

En del av henne ville skratta åt hans ord, så naiva som de nu var, men det fanns en uppriktighet i dem som, trots att de kanske inte stämde, fick henne att känna sig… Glad. Var det så han såg på henne? Trots att han inte kände henne så var det så han hade en bild av henne, och kanske också hade haft om hennes bror en gång i tiden, och en gång i…[Read more]

Ett flertals sekunder höll Ziyaté kvar sin blick på vinet. Det kändes som minuter och hon kunde känna bådas blickar på henne. Fast hon verkade ha svårt att släppa sina tankar och stillhet. Tills hon försiktigt fuktade sina läppar igen med sin smala tunga, utan att se upp sa hon.

“Jag kunde inte mörda dig heller och jag har inte din fars blod i…[Read more]

Dörren framför henne glider tyst upp en liten bit innan den öppnas precis så mycket att hon kan komma in genom dörren. Men en hand skjuter ut för att snabbt ta tag om hennes krage, dra in henne i rummet, rakt in i hans famn och kyss medan dörren glider igen bakom henne. Mjukt trycker han henne möt dörren medan han kysser Maeve ömt, efter några lån…[Read more]

Yazfein

Han var som en mörkskugga snett bakom mannen, klädd i mörkt lila kläder som nästan skiftade till svart beroende på hur ljuset föll. Leony’s röst verkade lite uppretad och det roade honom lite men samtidigt gav det honom en anledning att skynda på denna lilla frågestund. Så med lätta steg klev han fram bakom mannen, släppte magin som do…[Read more]

Yazfein har med en hand om Maeves följt efter prästinnan mot värdshuset men mitt i ett steg så har hans form ändrats till den mänskliga rådgivare som allt som oftast var vid Leony’s sida. Det fanns inte så mycket för honom att säga och inte svarade han på de små gliringar han fått om hur en spion borde uppträda och inte uppträda. Ibland var en…[Read more]