Blanka valde att utmana sin tur och antog att något viktigt affärsärende hade ryckt bort ägaren av rummet, så hon hade tid att fortsätta söka igenom det. Eftersom den boende hade tränat skrift, borde det finnas bläck i rummet, någonting hon visste vart hon kunde sälja det vidare. Så hon sökte igenom lådorna och passade på att trycka ner lite allt…[Read more]
Familjen Carpelan, en högt uppsatt adelsfamilj i Karm med ett arv som kommer vara generationer. En familj så rik att deras barnbarn nog aldrig skulle behöva oroa sig för pengar, hur slösaktiga de än valde att vara. Åtminstone det var vad som sades om dem på Hannadons gatuhörn, men för alla dessa rykten var det få som vågade sig på att råna dem. Ri…[Read more]
“Ter’ath. Ett betydligt mer passande namn än Koda.” Hon flinade lite blygsamt. Agaroth log sedan åt deras befälhavare och hennes bror, bugade lätt med huvudet åt dem båda och höll det böjt när brodern lämnade tältet. Hon lade först nu märket till tillståndet Aenya var i och lite kvickt placerade hon handen på sitt hjärta som för att uttrycka en…[Read more]
Ranheim var stort, men hur mycket Bodil än försökte gick det inte att komma undan från idioter. Det kunde tyckas vara ett mycket litet problem att ha, men när det var ett dagligt problem slutade det vara så litet, åtminstone för henne. Hon hade ägnat sitt liv till att släpa ut hennes klan ur smutsen och fyllefesterna och depressionen som den gamla…[Read more]
Agaroth log brett när hon förstod att hon inte gjort någonting otrevligt och rätade sig för att kunna möta deras blick med hennes egna som skymdes till stor del av den stora hatten. Hon vilade staven sin över axeln sin och gav brodern en enkel nickning, hon hade redan bugat, det fick likaväl gälla dem båda. Hon viftade bort lite av hennes ru…[Read more]
Agaroth vred och vände sig i sin bädd, gnällande tyst för sig själv. Fåglarna, ekorrarna och de andra djuren i tältet började oroligt klättra över skogsalven i ett försök att väcka den större varelsen från dess oroliga dröm, och snart nog hände just det och hon studsade upp till sittande ställning, svettig och andfådd. Vad i hela världen var det?…[Read more]
“Konst.” Han svarade enkelt på hennes fråga och log för sig själv. “Fick jag göra precis vad jag ville hade jag nog lämnat slagfältet, politiken och ödets bördor och utövat min konst.” Han såg mot henne och mötte hennes ögon av nyfikenhet för vad hon skulle tänka. Han ljög inte, det var vad han helst skulle göra. Han kunde också utöva sin konst n…[Read more]
Tezcatlipoca nickade åt hennes svar, det var ett vettigt sådant. Inte det mest spännande, men helt rimligt, för så många av dem gick i sina fäders fotspår, eller enligt fädernas önskemål. Det var nästan tråkigt hur vanlig historia det var. Men hon hade verkligen tagit till sig av uppdraget, och det fick han beundra. “Inte det mest pålitliga ur…[Read more]
Han studerade henne när hon pratade och ryckte sedan till när Veigo plötsligt avbröt henne med ett angrepp. Han log brett nog att det var synligt på ögonen och skakade lätt på huvudet, för att sedan kliva fram och klappa honom på axeln. “Du och dina projekt,” Han lutade sig lite åt sidan för att ta sig en andra titt på kvinnan. “Anazi? Ovan…[Read more]
Tezcatlipoca torkade sitt svärd när slaget var avslutat, vandrande genom det brinnande lägret studerande de fallna, samtidigt som styrkorna hans börjat samla in de överlevande. De gamla, allvarligt skadade och trotsiga avrättades, för att avlasta vårdgivarna och förenkla både fångtransporten och minska deras behov väl fängslade. Han förstod att…[Read more]
Tezcatlipoca hade i sin ungdom spenderat mycket av sin tid att valla boskap, det var någonting rofyllt med aktiviteten, att förekomma sina djur och styra dem dit man ville ha dem genom förståelse, inte våld. Det var därför med belåtenhet som han tillsammans med sina trupper klättrade upp ur de fornåldriga tunnelsystem som smugglare, upprorsma…[Read more]
Toku hade inte fel. Okaji hade varit skeptisk till att de skulle få gå även om han var en man vid sitt ord, just för att hon utgjorde ett sådant hot på så många sätt, och trots att hon förväntade sig bli förrådd av honom i sammanhanget så var hon ett hjärtslag bort från utbrott när vakterna separerade på henne och Toku. Känslan var som knivar i h…[Read more]
Vred lätt på huvudet men vände snart tillbaka igen efter Salts fråga. Vad spelade det för roll om hon kunde se henne eller inte? Det lär inte som att hon var på väg att skada henne. Hon svarade dock inte ens, och Salt påbörjade sin grej. Hon förstod inte först vad kvinnan gjorde, men gradvis började hon lista ut det och hon kunde faktiskt int…[Read more]
Nog hade hon fått henne att prata allt. Det gjorde nästan lite ont i örat att höra allt snack, men med målet i sikte gjordes allting mer uthärdligt. Repet var vidrigt, men hennes tänder var vassa nog att hon ganska snabbt kunde orsaka ganska märkvärdig skada på det. Hon valde att vara tyst hellre än svara på massa frågor för att få det att gå sna…[Read more]
Okaji stod tyst under resten av ceremonin, till och med när de stod så nära kejsaren att hon kunde känna doften hans, hon stod tyst och i den stunden tyglade sig från att angripa honom. Det hade inte tjänat henne någonting, men att se honom så nära, och så till synes oberörd av hennes avslöjande höll en stark låga vid liv inom henne. Hon hade i pr…[Read more]
Nästan hundra starka hade lämnat Köldhem efter konungens bortgång och drottningen självmant slog följe till riket efter. De hundra gick inte till krig dock, inte till krig mot någonting dödligt åtminstone; ilskan riktades inte mot dvärgarna i väst som förrått kungafamiljen, och inte heller mot syd där vildarna i sanden slukat den ena räden efter d…[Read more]
Okaji vägde alla hennes alternativ mot varandra, men oavsett vinkel kunde hon inte på något sätt trotsa kejsarens order och samtidigt vara säker på att Toku inte tog skada. Att hon själv skulle komma levande ut ur palatset var osannolikt, än mindre staden just nu. De hade män i närheten av byggnaden, men det fanns inget sätt hon skulle kunna sign…[Read more]
Okaji såg sig om när hennes farbror klev in i rummet och började tala. Omkring dem var vakterna redo att kliva in och göra sina blodiga jobb, medvetna eller ej om exakt vad det skulle innebära. Okaji hade aldrig haft det svårt att döda för att skydda sig själv och än mindre svårt att döda för att försvara Toku, men i den här stunden kände Okaji et…[Read more]
Hej vänner!
Lite annorlunda tråd det här, men då jag brinner för rollspelande och har sysslat med textbaserat rollspel i tjugo år så tänkte jag att det skulle vara kul att skapa lite av en guide till rollspelande i text. Jag tänkte att det skulle vara kul att tillsammans utforska textspelens värld och bygga ett slags kollektivt dokument som samla…[Read more]
“Ta den tid du behöver,” Började hon enkelt och nickade. Om hon kände sorg eller annat för Audgisil visade hon det inte. “Det gör mig ingenting att stängas in. Asarna är mitt sällskap, å må de vara så även för dig i denna stund. Jag är din fiende, men önskar du mina råd är jag tillgänglig.”
Hon hade ingen avsikt att göra motstånd om hon in…[Read more]