Klaus hälsade glatt på alla brinker som kom upp till honom och snart nog kände han hur Naróf indikerade mot Eddy. Många andra nuddade även de hans sinne, men innan deras resor var färdiga och han kunde planera sin rutt hade han gott om tid att fokusera på det som var närmast. Trots allt var ingenting viktigare än varje individ han träffade.…[Read more]

Ambrosina höll om sin mor så längre som det tilläts och log under tiden. När de var färdiga sträckte hon sig igen och det lät från henne som om varje led knakade till, vilket fick henne att skratta till från hur behagligt det kändes. När hon sträckte sig blev det tydligt hur lång och smal hon var, en oproportionerlig syn som var lätt att glöm…[Read more]

Hon hade inte kunnat hoppats på ett bättre svar från sin vän. Elbereth sa ingenting mer om saken under resten av kvällen, utan försökte så gott det gick att bara roa sig i sin väns sällskap och mingla med de som kommit för att fira hennes tillfrisknad. Kvällen fortsatte utan konstigheter och slutade med att hon även berättade för Alethir om hen…[Read more]

Hon log åt kommentaren om livet de levde i Harvadar, det gjorde henne alltid glad att ha fel om saker hon hade negativa fördomar om. Ja varför skulle de inte leva goda liv, bara för att livet var enklare och annorlunda från alverna? Hon följde sin vän med blicken när hon sökte sig till någonting att äta och tålmodigt väntade på stämningen at…[Read more]

Ambrosina låg i kratern och stirrade upp i skyn. Hon hade dragit jord, grenar och stenar över sig och andades i takt med naturen, vilket var utmanande, då den var så allvarligt skadad som den var. I hennes sinne flyttade stjärnorna ovan henne på sig, även om himmelns dagsljus gjorde dem osynliga för blotta ögat. Kanske var hon galen, hon hade stä…[Read more]

Elbereth log åt sin vän. “Jag mår bra nu, du behöver inte försöka muntra upp mig. Att däremot berätta hur mycket sämre andra har haft det än mig är kanske inte den bästa strategin för att få mig att må bättre dock.” Hon flinade till och skakade sitt huvud. “Det finns så mycket vårt folk skulle kunna göra för världen. Vi har sådana talanger blan…[Read more]

“Vi ska hitta Tharûks hammare.” Svarade hon muntert och log åt sin nya vän. Hon lade märke till förvirringen som vätten visade, även om hon var duktig på att maskera det. Kanske var det de skarpa ögonen hon blivit välsignad genom sin nya magi, men hon kunde absolut observera vissa detaljer bättre än hon tidigare kunnat.

“Jag blöder lite magi oc…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Elbereth insåg i just den stunden att hennes vän kanske inte ens hade vetat om att Elbereth varit sjuk, inte ens nu flera år in i sjukdomen och hennes nyliga tillfrisknad. “Käraste,” Började hon och klev nära nog för att kunna hålla en öm hand mot sin väns kind, men med tillräckligt avstånd för att Ninurith inte skulle behöva böja huvudet för kr…[Read more]

Gwyn smällde sig på pannan och skrattade till när vätten förtydligade vad hon menade. “Det var DET du menade! Jag trodde du bara ville skryta om ditt smycke. Nu går allting ihop!” Hon flinade till och skakade lätt på huvudet. “Jag kommer såklart inte följa med, jag är på tok för upptagen, men jag beundrar ert arbete. Ni gör säkert en hel del got…[Read more]

Gwyn ryckte tillbaka lite från hur nära Llwyds smycke kom hennes ansikte, men så snart överraskningen hade lagt sig kunde hon inte annat än att beundra smycket och kom lite närmare det igen för att få en bättre titt. Hon tänkte inte så mycket på märket, hon kände igen det, men knappt, och fastnade istället på hur välgjort allting var. Nästan som…[Read more]

Gwyn förvånades över att plötsligt stå inför något annat än en dvärg, som dessutom talade till henne. “Uhm,” Hon såg sig omkring och skrattade till sedan. “Tack vätte, men det är faktiskt inte konst. Vem kan dock avgöra i dagens kulturella klimat, eller hur?” Hon flinade till och gav henne en lekfull stöt mot axeln med baksidan av sin hand för…[Read more]

Hon log åt sin vän och när hon gick ned på huk och samtidigt avslöjade sitt röriga hår förde Elbereth sina händer över rufset och gjorde ett ytligt försök att borsta till det värsta med sina fingrar genom att stryka det medhårs. Det var såklart långt från tillräckligt, men en liten skillnad hade det hunnit göra innan Ninurith reste sig igen. Ho…[Read more]

Elbereth höjde blicken när hon plötsligt tvärs över rummet såg ett bekant ansikte och leendet blev oavsiktligt betydligt mer betonat. Hon var genuint tacksam för varje person här, men Ninurith var en väldigt gammal vän som hon inte såg närapå så ofta som hon hade önskat. Dels för att Elbereth ofta då var upptagen med politik, men också eftersom a…[Read more]

“GWYN!” Hörde man smedmästaren ropa när hammaren föll en gång till. “GWYN!” Igen. Ropet kunde höras utåt in i staden, överröstade inte den melodi som hammaren och elden sjung när malmen träffades och än en gång var han tvungen att vända sig bort för att inte få skägget sitt bränt bort. Lågorna från när hammaren hennes träffade malmen fyll…[Read more]

Battista såg överraskat till sidan när Elmyer smällde in i båten och knappt lyckades ta tag i kanonluckan. Varför hade kvinnan inte tagit repet upp till båtens höjd? Garanterat distraherad igen. Men Battista hade inte tid att bli frustrerad, utan var nu tvungen att handla snabbt. Föll Elmyer i vattnet skulle de aldrig klara av att rädda henne, oc…[Read more]