Hon kunde inte minnas att hon någonsin sett honom så nervös och så blottad. Inte ens när han avslöjat sitt verkliga jag för henne så hade han visat så mycket som han gjorde nu och det skrämde henne, som så mycket annat som hade med mer komplicerade känslor att göra. Hans ord skrämde henne också, trots att de samtidigt värmde hela hennes väsen. D…[Read more]

Blicken och den plötsliga kylan skrämde Ranghildr och hon var inte riktigt säker på vad hon skulle säga eller om hon ens borde säga något. Kanske hans ilska och kyla var mot henne. Hon visste förstås att hon inte skulle ha ingripit i vad de höll på med men samtidigt kunde hon inte ha gjort något annat när kvinnans skrik på hjälp ekade i hennes…[Read more]

Orden ifrån honom fick henne att som hastigast le, för det var en värme där i hans ord. En oro. Hon drog djupt efter andan och tog upp en en näve av stenar och sand som hon lät rinna ner mellan hennes fingrar medan hon till slut vände blicken mot honom.

“Jag hade inte tänkt ingripa först…” sa hon, hastigt som om det var ett desperat löfte fö…[Read more]

När hon hörde sitt namn tystade den unga kvinnan ett kort ögonblick innan hon snyftade till och nickade lätt. Hon sparkade ännu en sten i vattnet och lät blicken fortfarande vara kvar på dess böljor som började bli lite fler nu när vinden hade blivit allt större.

“Vad gör du här?” frågade hon sedan, som om hon inte riktigt ville ha honom där och…[Read more]

Som om hon fann hans ord roande skrockade Ziyaté till och korsade istället sina armar. Han skulle nog se den skimrande magiska ringen på hennes finger. Den som gjorde att hon var bunden till Lloth, för hennes svek och skulle inte svika henne mer. Den nästan sliskiga kärleken och lojaliteten för Lloth som svämmade inom henne när hon hade andra ta…[Read more]

Det var inte förrän sent på kvällen som Ejvald skulle se Ranghildr igen. Fast det var något på hennes sätt som kändes undvikande som om hon inte riktigt ville möta Ejvald eller någon av de andra på skeppet. En liten suck sjönk hon ner på en av stenarna vid stranden och såg ut mot havet. Där hon hoppades vara ensam.

I eldens sken skulle han nog…[Read more]

“På samma sätt som du inte kommer få mig att ändra min åsikt!” utbrast hon, arg och ilsket. Hennes temperament var alltid något som ibland hade skrämt barnen, inte för att sönerna brukade gå på hennes nerver på samma sätt som hennes dotter gjorde. Hon drog ett andetag för att lugna sig och borrade in sina isblåa ögon i hans.

“Jag vill göra det h…[Read more]

“Alla gör vi misstag, och ni dödliga har en tendens att söka efter en trygghet. Det kanske de kan ge dig här” sa Ziyaté och på hennes läppar fanns nästan ett medlidande leende. Inte för att hon skulle förnedra sig själv genom att visa något mer än en kort sekunds medlidande.

Hon skakade på sin kropp, lite obekväm med allt det sorgsna och ta…[Read more]

Ranghildr hade varit ute och samtalat med Eirik en stund och precis tagit sig in i salen igen. Fast det som hon nu såg fick en rysning att krypa sig längst ryggraden. Den isblåa blicken var fokuserad på något som nästan liknade ett skal av hennes Kettil. För trots allt gick det inte att mistta att det var en skepnad av hennes döda son.

U…[Read more]

En liten grimars gjorde Ranghildr över hans rufsande, det skulle betyda att hon var tvungen att få bort de tovor han skapade senare ikväll. Hon korsade sina armar för att se på honom med ett höjt ögonbryn.

“Det var du som drog hit mig – om du inte börjar glömma saker?” sa hon och sedan knuffade sköldmön Ejvald lite framåt för att sedan se mot…[Read more]

Ett tag tycktes Ranghildr att tappa bort sig i sina ord när han hörde hur nyckeln vred till i låset. Vaksamt betraktade hon dörren och hennes näve var knuten som om hon skulle vara beredd att nita till, om personen var en främling. Hon hötte sin näve åt Audgisil när han så retsamt kallade dem båda flickor.

“Akta dig så du inte får en blåtira. F…[Read more]

Det knackade plötsligt på dörren, och man kunde höra ljudet av en nyckel som vred sig i låset. Ett behagligt metalliskt klickande senare öppnade sig dörren och i dörrspringan stod Audgisil. Han var klädd i festkläder, och studerade dem med sina blå vetande ögon. Ett litet roat och vetande leende fanns där på hans läppar.
‘Så det är här ni gömme…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

När väl hon hade klätt på sig, sneglade hon på sig själv i vatten ytan. Fast det var en sådan kort sekund så att få lade märke till det. Hon lade en hand på Ejvalds axel och klappade den lätt, lite glatt.

“Även fast jag inte var lika kvick i fingrarna som du hoppas på?” frågade hon, lite roat. För när hon hade smugit ombord på hans skepp hade h…[Read more]

Känslan av hur han kom närmare henne, rörde vid hennes kropp med sin, och handen som smekte henne över höften och låret… Det var berusande. Hon kunde inte låta bli att notera den saknad och längtan som fanns i hans kyss och hon lät sig själv besvara den. Gudarna visste att hon saknat honom, och ingenting var säkert längre, kanske var det här den e…[Read more]

Att han hade sagt något om att det fanns mer de skulle prata om hade hon helt och hållet glömt bort. Hon borde ha försökte hålla sina känslor i styr, men hans närhet gjorde det så oerhört svårt. Vad var det med honom som gjorde henne så vek, så förutsägbar? Hon hade ställt sig själv den frågan mer än en gång de senaste två åren, men hon kom fo…[Read more]

Aine
Hon blev överraskad av hans ömhet och besvarade hans kram, la händerna mot hans skuldror och tryckte honom mjukt mot sig. Aine log åt det han sa om vad han ville visa henne. “En annan gång, Wreax… men jag ser fram emot det.”  

Hon ville inte att han skulle vara ledsen, men det fanns många fiskar i havet och hon tvivlade inte på att han…[Read more]

Hans svar fick ett litet, blekt leende att uppenbaras i hennes ena mungipa, trots att hon försökte hindra det. Kanske var det av lättnad, eller av hur osannolikt det verkade i dagsläget, hon var inte riktigt säker själv. Just då kände hon att det enda hon verkligen kunde vara riktigt säker på var att hans närhet fortfarande väckte samma känsl…[Read more]

Hillevi hade ett allvarligt uttryck då hon kunde observera vikten som tanken på krig belastade Garvald. Hillevi bara nickade till hans kommentar och valde att inte trycka på den något mer, utan vände sin fokus mot Baura på nytt, leende.

Hon såg sig om medan hon bar henne genom byggnaden, och fann uppskattning i hur enkelt men elegant det var. Ä…[Read more]