Silke
Hon fnös lite “Han är en tjuv.. lite ont förtjänar han faktiskt. Eller hur?” själv hade hon nya, färska skrapsår på sina knän efter den sprattlande brottningsmatchen. Det sved lite, men hon är ju faktiskt en tjuv och lite ont förtjänar hon. Annars skulle hon vara en hycklare och det var hon inte. Silke tänkte först protestera, men sedan tog…[Read more]

Aine
Hon behövde inte se hans ansikte för att veta att han visste, eller åtminstone hade en teori om vad som kunde fått sfären att reagera så. Sanning för en person, behövde inte vara sant. Men hon var känslig för andra personers sinnesställning, känslor. Hon hade uppfattat den korta ändringen av hans inre värld. För den delen, utan att behöva läs…[Read more]

Skjórinn
Hon rasade in i mellanrummet mellan de stenar som stod lutade mot varandra. Hallonsnåren rev henne lätt, men hon kände inte smärtan just nu. Adrenalinet fick hennes händer att skaka lätt, men darrningarna skulle hon tygla snart. Tätt inpå henne ramlade den främmande mannen in. Tornödlan var inte långt bakom, men den värjde snabbt för s…[Read more]

Aine
Eftersom de långsamt närmade sig sfären, hade hon god tid att betrakta den. Men omöjligt att hon hann ta in allt av den, denna osynliga mur som höll havet borta från staden. Nyfiket sträckte hon fram sin hand, men så fort som hennes fingrar snuddat vid sfären ryckte hon tillbaka sin hand, som om hon bränt sig. Som när man får en lätt stöt f…[Read more]

Hon svarar inte på det där med att en gång bära klänningen. Ger honom bara en svävande blick innan de når värdshuset. Hon stannar upp vid hans ord, söker hans blick. Att han var stolt över henne betydde så otroligt mycket. Lägger armarna om honom och ger honom en ordentlig kram” Och jag över dig Brand ” Säger hon tyst, kysser hans kind innan d…[Read more]

Försiktigt, lite som ett skyggt djur, satte hon sig en bit ifrån mannen och den lilla flickan. Hon lutade sitt huvud mot höger axel så att flätan sjönk mot andra sidan och kittlade hennes nacke. Stilla för sig själv undrade hon vad hade mannen blivit utsatt för. De flesta som vandrade i öknen hade blivit lämnade av någon eller något. Kärlek, hopp…[Read more]

Hennes hand där den låg i hans kändes plötsligt väldigt liten och ömtålig. De flesta skulle troligen ha lagt benen på ryggen och sprungit långt därifrån, men hon var inte vem som helst. Hon var Me’erisias härskarinna och drottning. En liten rysning löpte dock längs hennes ryggrad, fastän inte av obehag, och hon log. Hon kunde försvinna i hans…[Read more]

Åter hade hon fått bud om att Vesvía kommit till hennes palats, redan nästa dag. Hennes första tanke var att saker gått snett, och blotta tanken fick hennes mage att knyta sig lite. Inte för att Vesvías make betydde något för henne, men om han skulle förolyckas så skulle det onekligen gå ut över Vesvías välmående och i förlängningen oc…[Read more]

Hon lyssnar, som uppslukad av orden som kommer från mörkeralvinnans läppar. Isra… hennes syster… Zator… hennes bror. De hade hungrat efter mer och fallit, låtit sig falla. Hade hon kunnat rädda dem? Nej, förmodligen inte och den tanken tröstar en aning samtidigt som den gör henne ledsen. Hon kan se förvirringen i kvinnans blick, det gör henne lugn…[Read more]

Den förbryllade minen i hans ansikte får henne att brista ut i skratt medan hon torkar sig färdigt och får på sig sin tunika igen, endast linnetunikan, den andra fick vänta. Hon hade ombyte med sig men inte hit vilket var dumt, det borde hon såklart ha tänkt på. Ler roat mot honom” Så skönt att höra att allt är som det ska. ” ger klänningen i pac…[Read more]

“Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.

Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]

Hon möter stadigt sin brors blick medan hon rör lätt med händerna genom vattnet, leker med det, varmt väldoftande och rentav lyxigt. Hon borde unna sig det oftare.” Ja, du är samma själ. Min bror… min älskade bror ” blicken varm när den möter hans och utstrålar tillsammans med styrkan den där värmen som bara var ämnad för honom, tillhörigheten. ” [Read more]

”Din son? ” Hon vänder långsamt blicken mot mörkeralvinnan och möter för en kort stund de röda ögonen. Tankarna snurrar. Hon kan se sin bror och sin syster framför sig, deras vita hår… mörkeralvsblodet som rann igenom deras ådror. ” Den mörkeralv som blev far till Isra och Zator? ”Frågar hon lågmält” Mors rådgivare? ” Det börjar sakta gå upp för h…[Read more]

Eirik låter de gula ögonen möta upp mörkeralvinnans röda  ett litet leende leker i hans mungipor” Du hade aldrig hunnit. ” Säger han självsäkert innan han reser sig, en hand på sin bror axel innan han möter monsterjägarens blick helt kort” Jag flyger en vänaa sedan.. blir borta en liten stund. Och ja, jag är er ögon i morgon. ” En stund i hans vä…[Read more]

Ett litet snett leende dök upp i hennes ansikte, det såg nästan sorgset ut när hon vände sina röda ögon mot henne. Hon strök undan ett par  av de vita hårstrånen och såg på den unga flickan. Hade nog sett någon bild på henne i palatset, väl undangömd i en bok. Men att hon var lik drottning Thalia var inte svårt att se.

“Jag kände den forna d…[Read more]

Ranghildr skickade sin make en mindre nöjd blick när han talade om deras dotter. Tänk om mannen inte visste om det – och nu visste mer än han kan ha gjort innan. Däremot kunde hon inte annat än att nickade åt sin makes ord.

“Vid alla gudar hoppas jag det med.” instämde hon och drack en klunk av mjödet för att hålla det mot Audgisil för att få…[Read more]

Dåraktigt. Inget annat ord skulle beskriva hennes tillfångatagande. Ranghildr var en god krigare, men hon kunde inte låta Turins män tortera den lilla pojken. Inte en droppe blod till. De stora ögonen på pojken som ropade efter henne hemsökte henne ännu. Tänk om hon kunde ha räddat hennes egna pojke på det sättet. 

Kettil hennes yngsta son so…[Read more]

Den strålande drottningen, det sanna ljuset och Sharah. Hade hon spenderat hela sitt liv i Iselem hade hon nog inte ifrågasatt detta. Istället kände hon en växande känsla av obehag för vad hon hörde. Hennes ögon betraktade honom med en växande känsla av oro. Om detta var vad Ethirion velat se visste hon inte vad han skulle göra med information…[Read more]

Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]