Roat skrockade Nenya till för att hålla upp sin arm som fram tills nu hade varit täckt av en mörk handske som hon långsamt drog av för att avslöja en arm som nästan var lika blixtrande som hennes klarblåa ögon. Som om hela armen i sig var en levande energi. Lika obrydd över kommentaren gjorde hon en gest över sitt ansikte och leendet som stramad…[Read more]

Under deras konversation hade Nenya gjort rent sig själv för att sätta sig på kanten och försöka reda ut sitt hår där hon satt. Men det var svårt att reda ut de knutar och trassel som fanns där. Över kommentaren om att det var en självklarhet kunde hon inte rå för att fnysa roat och hann möta hennes blick med ett försök till värme. Inte utan…[Read more]

“Självklart, allt för er, ers höghet… Tack, min drottning, det värmer med era gratulationer. Men ja, ni har så rätt, en pojke som just nu är med Neyir i Barastars salar. Folk här kan bli… så, bitska när det inte är… nå som man väntar sig att ett barn härifrån ska vara och mindre tjat när Neyir är hövdinga son.” sa hon och gav henne ett urs…[Read more]

Resan tillbaka till Antrophelia hade varit lång, till och med längre än hon förväntat sig, men den hade gått relativt smärtfritt, särskilt som det knappast fanns mycket till motstånd att möta i Tharmad. Hon hade rest med Tipum och vid deras ankomst till Korodosflodens inlopp hade de mötts av ett kompani från Nennans kompanjoner och med dem vid sin…[Read more]

Den ömsinta hjälpen från Ayperos förvånade henne en aning, men hon försökte att inte visa det, utan fortsatte som innan, tankfullt begrundande de ord som lämnade demonens läppar. Ett fäste i Karm var bra, det skulle behövas. Iserion var trots allt inte det slutgiltiga målet, det var bara ett stopp på vägen.

”Bra, det är bra. Håller vi Grönda…[Read more]

Blicken mötte kort Ayperos för att le svagt och låta blicken vandra mot Indira igen, med ett litet nöjt hummande över Ayperos ord. Roat lade hon huvudet på snedden där hon betraktade kvinnan framför sig. Fuktade sina läppar medan hon försökte fundera ut de perfekta orden.

“Ah, ja… bortlovad, till någon annan än den du önskat så besvara dina..…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Indira med en blanding av något roat och nyfiket, där han så bekvämt och självnöjt satt med ett ben korsat över det andra.
“Kanske jag kan avslöja mina planer för er snart, då ni visat er värdig dem.” sa han lite hemlighetsfullt, ett löfte som nog kunde uppnås bara man behagade honom. Och vem skulle inte vilja vara i A…[Read more]

Det var inte svårt att se att stämningen var spänd, och även om generalens ord var håda och fick hennes korta stubin att glöda svalde hon det för tillfället. Hon var för intresserad för att se vad detta egentligen handlade om. Så hon valde lite torr humor istället.
“Vore inte det en uppvisning, vi två som slogs varandra i en uppvisning a…[Read more]

Faegrim himlade med ögonen åt Tussies lekfulla kommentar.
“Bara den bästa liknelsen jag kom på i stunden, min kära.” sa han och vände blicken mot Kathryn och tillbaka till Tussie, då de plötsligt verkade vara i maskopi mot honom.
“Mutat värdshusvärden, jag? Knappast! Om de gav mig en mjukare säng än er är de för att jag är trevlig, inget annat!”…[Read more]

“Äta mig?” skrattet ifrån draken var djupt och ekade i huvudet på fågeln, till och med rök slingrade sig ut ur hennes stora gap och rörde sig över marken upp mot molnen. Det var något irriterande med skepnadsskiftaren. Som om den retade henne, eller? Kanske det var något annat där bakom – som nyfikenhet.

“Skifta till vad…?”

“Var din far eller mor skomakare på sättet du som du talar om skoskav?” fnös Tussie roat åt Faegrim, samtidigt som hon insåg att de inte hade talat om något sådant förut tillsammans och log lite ursäktande. Innan hon lät blicken vandra mot gästen som nu var i sängen istället. Ifall det var en bra utveckling – det var hon ite säker på.

“Han har…[Read more]

Istilwys vandrade utan att sakta in genom Dar Zakhar, trots att svetten glänste på hennes hud efter den långa klättringen uppför citadellets trappor. Hon rörde sig skyndsamt, för tid var inte hennes att slösa när hon skulle kräva lite av gudinnans.

Hon passerade de hukande prästinnorna utan att fästa blicken på dem, om något undvek hon att se på…[Read more]

Helga log försiktigt för sig själv.

“Jag är en förändrad människa, Alva. Jag stirrade in i avgrunden där till havs senast. Jag kommer klara hela min vistelse, två hela nätter utan att jag tar dig för givet, kallar dig något dumt eller stjäl från dig.” Hon höjde glaset mot sin vän och erbjöd ett brett leende, kanske lite påklistrat, men…[Read more]

“Varm?” fnös draken och lite varm luft kom ur näsborrarna så att fjädrarna skulle fladdra en del och askan röra sig som ett virrvarr runt dem båda. Osäker på om främlingen menade hennes värme som hon alltid tycktes utstråla. Fast vad vore en drake utan dess eld. Eller var det personligheten? Dåraktigt och fel var det i sådana fall.

Lite…[Read more]

Roat gjorde Nenya en gest åt kommentarerna vid blodspillan, som om det kanske inte var det som de borde fokusera på även om hon strök sin vassare tunga över sin ena hörntand. För att sedan dra in doften igenom av kvinnan, som var fortfarande blandat med något… nästan unket. Lite hummande vickade hon på foten för att nicka lite disträ över vad Ay…[Read more]

Ayperos såg en stund i Nenyas blick under och efter kyssen, som för att ingiva henne lite styrka och kraft – påminna henne om vad de tre varit, hjälpa henne att jaga bort skuggan av häxans influens över henne. Sedan drog han lätt efter andan och följde Isras spår, tog en svamp och ställde sig bakom Isra för att varsamt och förvånansv…[Read more]

Tirrin låg stilla i det som en gång varit grön mossa men nu mest bar doften av aska och gammal eld. De såg henne inte, inte än. Det fanns fördelar med att vara liten, gömd och med fjäll som nästan såg ut som sten och mossa.  Hon var inte den största, men nog stor för att ett hjärta skulle stanna om man fick syn på henne på fel avstånd.

Hon h…[Read more]

Ayperos mörka ögon vandrade mellan de två damerna, men låg mest på Nenya. Det var lovande att se att hon började återfinna sin självsäkerhet, sättet att kommendera som kom så naturligt för en uppvuxen inom den karmanska adeln. Häxan hade alltså inte helt lyckats bryta ned Nenya under fångenskapen och de mentala spelen, och de gladde honom.
“Blodsp…[Read more]

Aenya mötte Bains blick, de skulle tyvärr få vänta lite med att prata, men gav honom en nickning, en liten gest av värme. Detsamma gjorde hon åt Camthalion, en nickning som tack för hans stöd. En hastig handgest, som sa att han skulle informera de andra om att de hade besök, en snabb serie handtecken som sa att de skulle avvakta och inte skjuta.…[Read more]