För ett litet ögonblick tyckte hon nästan synd om Vesvía som så uppenbart led under pressen från både sin drottning och från Wreax som hade hennes make i sitt våld. Kanske hade hon kunnat skicka med några av sina män och så hade de kunnat göra slut på Wreax en gång för alla… Men hon kunde fortfarande ha nytta av honom. Nej, Vesvía var kapabe…[Read more]

Hade det inte varit för flickan i deras sällskap och den nu främmande kvinnan med svärden så hade hon antagligen flinat och himlat med ögonen åt Arands ord, men nu drog hon bara på munnen i ett något ursäktande leende innan hon såg tillbaka mot kvinnan som kallade sig Ziy… Det var helt ärligt inte särskilt lätt att uttala det heller, och pre…[Read more]

Aine
“Ah, jag trodde att du var fullblods alv.” medgav hon. Han såg inte alls ut som me’er. Halvblod, avsett vad vilka föräldrar de hade, var ovanligt att möta. Wreax som var hälften me’er och hälften mörkeralv, var unik i sitt slag. “Ursäkta om jag är för påflugen med mina frågor, men då förmodar jag att den där fördelen du talar om är att du är…[Read more]

Saskia
Det small till i hennes ben, inte helt olikt ett getingstick. En kall och lite brännande smärta. Men inget som hon tänkte på helt stinn av adrenalin och chock. Den starka hand som slet upp henne på fötter prövade även den prövade sömmarnas styrka. Det knäckte och knakade i sömmarna. Hennes nerver stängde av totalt, eftersom kniven i hen…[Read more]

Audgisil nickade bara lätt över konversationen som de hade. Sedan blev det dags att skåla och han höjde sitt glas för att skåla i Odens namn innan han tog drycken till sina läppar och suckade lätt.
‘Det var gott!’ förkunnade han.
‘Men vänta tills du får smaka på Frostheims bästa!’ sa han med ett skratt.
‘Det har en verklig tyngd i sig, ska du…[Read more]

Aenya kunde se tumultet framför henne, och på lätta och snabba steg var hon snart där med sitt svärd i hand, men gestikulerade åt de alver som följt henne att hålla avstånd. Detta var inte hur denna situation skulle gå, varför hade Mahadwens krigare behövt blanda sig? Tanken var frustrerande, vid Erethil! De hade varit så nära att fånga Saskia,…[Read more]

På Asgeirs läppar var inte direkt Ziy lätt att uttala heller, och han undrade lite stillsamt hur komplicerat och svårt hennes riktiga namn var om detta var vad hon gav honom. Men med tanke på att hon dök upp ur intet och var lika vag som en skugga kände han inget behov av att gå in i detalj heller. Asgeir gav Eirik en blick, lite frågand…[Read more]

dHulta satt tyst några sekunder och bara betraktade Sera efter hennes svar. Sedan skrattade hon till och log varmt mot sin vän. “Jaha!” Hon skakade på sitt huvud och såg sig omkring, för att sedan tysta ned sin röst lite ytterligare. “Det förvånar mig ingenting alls att du är med i en sådan gille, tyvärr har jag nog haft den fördomen om dig, men…[Read more]

Istilwys betraktade Ziyaté och log lätt. Hon såg sedan framåt ut över landskapet de nu stod inför när kullen var besegrad. “Utöver storhet?” Hon ryckte lite lätt på axlarna och ömt förde en hand över manen på hästen.

“Världen är en ljusets och hjältedådens plats, jag tror vi endast kan förvänta oss besvär. Människan är oförutsägbar, agerar ol…[Read more]

Kinderna blev röda på Finn när han kände Cathyrns läppar som hastigast trycka sig emot ena kinden. Han lade lite förvirrat handen på kinden och vände blicken mot sin vän.

“Va… vad var det!?” utbrast han, pafft. Som om han inte riktigt tyckte om känslan. Den där varma känslan som spred sig inuti honom och hur det nästan pirrade till i hela hans…[Read more]

Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta si…[Read more]

“Det var det bästa jag fann för att hinna ikapp er…” erkände hon och kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt för hans kommentar om hennes bror. Nej. Krig och död var inget för honom.

“Han svimmar vid åsynen av blod. Bara tanken på det gör honom vinglig.” påpekade hon och rynkade lite på ögonbrynen åt det andra som han sa. Det…[Read more]

Ett litet tag verkade Vésiva ha glömt av alla goda saker som fanns på bordet. Det som innan hade fått det att vattnas i munnen. Det var nästan som om hon inte riktigt var sugen på mat längre. Alla misstankar, mötet med Wreax som skulle ske snart. Bara tanken fick henne att vilja skynda sig där ifrån.

Pliktroget tog hon lite av frukten och tog e…[Read more]

“Det är en början” instämde Ziyaté medan blicken som hastigast föll mot illusionen. Magi hade alltid gjort henne illa till mods, även om hon kunde några små trick var det alltid som om magen ville vända ut och in när hon försökte. Nej. Svärdet och gifter var mer hennes essä.

Hon sträckte på sig lite nöjt. Drog in den friska kvällsluften. De…[Read more]

Och det är patetiskt att låtsas bry sig. Tankarna fick henne att le som hastigast. Patetiskt, men kanske nödvändigt. Människorna lyssnade sällan på vett, utan snarare på sin känsla. Magkänsla hade hon hört att det kallades också. Bara ordet fick henne att vilja kasta upp. Dumheter var vad det var.

Obekymrat torkade hon av svärden som fortfaran…[Read more]

Trots alla talande blickar från de som de passerade mötte Aldusa dem alla med ett leende, och de log tillbaka. Efter att ha lyssnat klart på Arzin ryckte hon lite på axlarna, “Det är inte alla som visar sitt kapital. Jag vet att det går bra för Haster, men de har en rikemansförmögenhet och inte samma sorts rikedomar som till exempel Olaus. M…[Read more]

Hans ord om att han skulle överväga Fëanis erbjudande för en resonlig summa pengar fick henne att se på honom med spelad förfäran, innan hon brast ut i ett kort, klingande skratt. Den dagen hennes syster hade ansamlat tillräckligt mycket guld för att rivalisera hela Me’erisias skattkammare var samma dag som hon frivilligt skulle kliva ned från t…[Read more]

Nashwar lät sig pressas mot väggen, och mötte Akilas blick med övertygelse, hon till och med höjde sin blick lite. Hon förstod faran hon var i, men att visa sig svag när hon byggt sin karriär på motsatsen var enligt henne inte lösningen på situationen.

“Förlåt min vassa tunga, som jag varnade dig om för många år sedan. Du vet att jag är dig trog…[Read more]

“Så som hur du in i utmattning kan träna med dina vapen, behöver jag träna med mina. Det enda bortslösade vapnet är det som aldrig används, min vän.” Hon log åt Ziyaté innan hon började rida med hästen.

“Men jag förstår ditt perspektiv. Jag kommer inte använda den mer än vi behöver, men mina behov är lika djupa som hålet vi upptäckte i grotto…[Read more]