Hela tiden har hon blicken fäst vid mörkeralvinnan, låter fjällen, de röda guldglänsande dras tillbaka så att hennes hud blir vanlig igen förutom fjäll på var sida hennes ögon, de som alltid fanns där.

“Så du tjänar inte Lolth längre.. då antar jag att du behöver vara på din vakt. ” Säger hon konstaterande innan hon häller ut vattnet och ställer…[Read more]

Audgisils ögon vandrade från Rune till mörkeralven, och han nickade lätt. Han gjorde en gest åt några av sina krigare.
‘Eskortera vår gäst till gäststugan.’ sa han och såg på Rune menande, och syftade på gäststugan som tillhörde kungafamiljen och låg på en av stadens klippor med vacker havsutsikt.
‘Jag beklagar, Ziy, men jag måste be dig stanna i…[Read more]

Toss kunde inget annat än att instämma till sin kaptens ord. Späck såg definitvit inte ut som en person som lagade mat – eller på gränsen att han ens åt något. Han granskade mannen lite skeptiskt framför sig – som om han inte riktigt trodde att Späck skulle kunna en sådan utmaning.

“Hela besättningen…!” utbrast Toss och skakade nätt på huv…[Read more]

Tålmodigt lyssnade mörkeralvinnan på flickans ord och när hon påpekade att även hon tjänade Lloth grimaserade hon och strök en besvärad hand genom sitt hår.

“Lloth, var en gång min mästare ja. Det förnekar jag inte. Men efter allt hon har tagit ifrån mig är jag inte längre under hennes tjänst.” sa hon och vände blicken bortåt och det var tydlig…[Read more]

Fortsatt klappade Ranghildr på Maeves ena axel, lite för att lugna henne. Det var inte svårt att höra att det var något som var begravt där. Djupt inom henne. Något som fick det att smaka illa i hennes mun.

“Två veckor sedan, mer eller mindre.” sa Ranghildr, kort och informativt för att sedan kasta en blick mot Yazefin. Det var fortfara…[Read more]

Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

Nenye nickar till Arands ord medan hon försöker ta in och förstå det som händer. Egentligen är hon för trött för att kunna ta in allt men att Mannen i skuggorna gjort Maeve upprörd är itne svårt att se. Inte heller att Maeves mor och far noterat det och tar sin dotter under sina vingar. Nickar åt Arands ord” mm.. jag tror inte att mörkeralvinnan…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Åhjo, nog hade Leida brutit löften men till familjen var hon lojal. Brand hade dock en förmåga att sätta henne på lite väl höga hästar ibland, som om hon aldrig någonsin gjorde fel vilket förstås var dumheter. Fel gjorde alla, bröt löften likaså.” Det är skönt att höra att du inte lämnat ditt arv Brand trots dina resor ” Ler hon varmt och skra…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Rune fnyste till åt henned kommentar, lite reaktivt, lite hånfullt. “Om inte för att jag bättrat mig själv, hur skulle du ha varit vid liv? Och se på mig nu, jag kastar en stor skugga, inom vilken många har vandrat vilse.” Han gav henne ett farligt leende och såg sedan över axeln mot den i skuggorna som nu var allt annat än osedd. Stora delar av…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Arand hade noterat Maeves spändhet, och följt med orden var det ju klart att hon var allt annat än glad att se honom. Han rynkade på sina ögonbryn något, och det fanns en instinkt att stiga fram och hjälpa henne. Men han kom på sig själv igen, då han gjort en ansats att ta ett steg mot Maeve, och stoppade sig själv för att stanna med Fëani. Trot…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

”Var skulle jag annars ta vägen? Det finns ingen fristad för mig och vad spelar det för roll? Vart jag än begett mig, Karm, Iserion… alverna… så hade min syster förr eller senare ändå hittat mig. Dessutom… var jag inte färdig med Kaldrland, det finns någon här jag vill ta farväl av ” Ett stråk av sorg över hennes ansikte vid de orden men hon sa…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Fëani har tagit sig av hästens rygg, så öm i kroppen att hon vinglar till en aning när hon tagit mark och lägger en hand till stöd mot hästens hals. Hon hade inte varit beredd på den här folksamlingen alls och hon är tacksam för att Arand håller sig nära henne. Växlar en blick med honom och märker hans nick mot mannen i skuggorna. Hon söker med b…[Read more]