Kael betraktade Lucas tankfullt över hans kryptiska svar. Det verkade finnas något där som han visste om, och han sneglade från sin bror Tristian, till Lucas och till Katarina. Säkert än en gång någon viktig detalj Tristian valt att inte informera honom om. Men det var inte rätt tillfälle att pressa saken, så han nickade lätt.
‘Ni har säkert rätt…[Read more]

Ögonen till Sera glimrade till och hon såg nöjd ut. Hon klappade glatt i sina händer. Glad över förslaget. Nog hade hon varit där innan, ett av hennes favorit ställen. Hon kastade en blick mot skylten av en gris som låg på ett bord utanför värdshuset. Ah, hem ljuva hem.

“Du har ypperlig smak – Hulta!” utbrast Sera samtidigt som hon öppnade den…[Read more]

Många år sedan idag. Det kändes som ett löfte. Något som hennes kamrat hade sett. Så klart det enbart var början. Från och med idag skulle de klättra sig uppåt. Kosta vad det kosta. Skuggorna formade sig omkring dem och hon höll lite hårdare i Istilwys hand. Osäker på vad som skulle ske om hon råkade tappa den.

Åt hennes andra ord nickade hon.…[Read more]

Åt hans retsamhet, eller tacksamhet, hon hade lite svårt att avgöra vad det var log hon bara kort och gjorde en gest framför sig. Det var trots allt, ingenting. Hon hade gjort värre saker för personer som betydde mindre. Under tiden som trälarna hade kommit in med det som hon bad om, drog hon av sig sin tjocka mantel för att lägga den över en…[Read more]

Kanske det var en dum idé. Åtminstone var hon inte lika övertygad om att hon hade gjort rätt. Inte lika övertygad över att få en positiv reaktion från sin drottning. Men gjort var gjort. Ett litet längre tag var hennes fingrar på den kalla ytan till pluntan innan hon fick upp ett litet kuvert med tioende fingrets sigill på. Det var en inbjudan ti…[Read more]

“Många år från idag.” Svarade Istilwys självsäkert Ziyaté och tog ett hårt tag om hennes hand. Hon sträckte sedan ut handen in i en skugga och i nästa stund slukades de av mörkret och var borta inom en blinkning. Ett långt avstånd rusade dem förbi, och som del av skuggorna såg de alla belysta riktningarna som omgav skuggan samtidigt, någonting en…[Read more]

Blicken till Vésiva var mörk. Hon hade aldrig tyckt om att spilla blod. Bara tanken på blod gjorde henne illamående. Med darrande fingrar drog hon fram ett litet pergament papper. Samma som hon hade gett till sin drottning innan. Koordinaterna till vart förrädaren senast sågs till. Hon svalde tyst.

“Koordinaterna till vart hon senast sågs.…[Read more]

Färdas genom skuggorna. Tanken gav henne en rysning, hon hade fått uppleva det en annan gång under deras gemensamma träning. Magen vreds nästan ut och in, men varför spilla tid? Lloths lycka – eller hennes egna. Det var förstås inget val. Det var en självklarhet att Lloth lycka var valet, för det skulle bli hennes lycka.

Lite mer bestämt ni…[Read more]

Det dröjde inte allt för länge förrän de nådde upp till Sätet. Hon log lite lätt för sig själv, innan hon släppte ner främlingen vid sin sida – nästan som en säck potatis och inte alls graciöst. Sedan satte hon ner korgen och slängde de andra jaktbyterna där i med.

“Ta korgen till förrådet och se till att få fram lite mjöd. Om inte något starka…[Read more]

Olaus fortsatte att trött betrakta rummet där all dans, prat och sång pågick, hand omslutande ett glas vin som stod på bordet som han inte druckit ur senaste halvtimmen.

“Jag kände detsamma när jag smakade det.” En kvinna satt nära där Arzin stod och log lätt upp åt honom från nedan. “Vår värd har helt klart tröttnat på att ge oss den bättre…[Read more]

Istilwys log och förde även hon sin hand längst väggen där de gick, och såg upp mot månen. Den var underlig att se, även om hon sett den så många gånger genom sina drömmar. Hon insåg först nu däremot hur sällan hon varit upp på ytan. Det hade hänt, men aldrig längre än för att se ut över världen och uppskatta hur bra de hade det nere i mörkret.

“…[Read more]

Hulta såg på Sera medan de vandrade och lyssnade noga på vad hon sa, och även om hon inte höll med om att det var så vattentätt som Sera fick det att framstå, så valde hon att lämna ämnet bakom sig. Hon förstod hur tråkig hon var just nu, och insåg att hon nästan exklusivt lät rädslan av hennes syster styra hennes tankar. Det var en befogad rädsl…[Read more]

Kamilla slöt sin näve strängt, lädret knarrande av hur påfrestande det var. Hon lyssnade på adelsmannen tala, och för varje passerande ord så hårdnade hennes kropp ytterligare i reaktion, för det han sa vände hennes känslor ut-och-in. Hennes karaktäristiska lugn började rinna av henne, och den tyglade riddar-lika kvinnan började känna hennes r…[Read more]

Sättet hon talade på hade alltid förvirrat Ziyaté något, samtidigt som det också roade henne. Det lät som nonsens men mörkeralvinnan visste bättre och log svagt över det hela. Ett löfte om stordåd och lycka, det var aldrig fel. Vägen dit skulle förstås ha många törnar, men i slutet var det en ros.

“Mörkrets trygghet finns i skuggorna, min vä…[Read more]

Aine
När han pratar om sina och hennes hemligheter så spreds ett hungrigt, nyfiket leende på hennes läppar. “Smickrare..” Fnös hon åt hans komplimang över hennes ögon, men hennes röst eller miner bar inga spår av att hon ogillade det. Tvärtom, det inget smickrar  mer än när någon visar intresse för en eller låtsas göra det..

[Read more]