“Det är en mekanisk låsanordning,” mumlade hon, tonfallet neutralt men med en underliggande stolthet över sitt arbete. Trots att hon nonchalant ryckte på axlarna, som om det inte var någonting.

“En prototyp för en självlåsande förvaringskista. Inget magiskt, bara ren mekanik och precision.” fortsatte Erynn medan hon sneglade upp kort, men lät…[Read more]

Yfandes anlände andfådd utanför studierummet och stod stilla några sekunder för att hämta andan efter både den raska takten och hennes ansträngningar till att behärska sina känslor och nervositet och det kändes inte längre som om bröstkorgen hennes hade ett städ på sig. Hon hade sin säck med böcker hängande över axeln och hon klev in, mötte sna…[Read more]

Erynn mötte hennes blick för ett kort ögonblick, noterade hur Yfandes verkade undvika att hålla kvar den för länge. Om hon mindes rätt var väl alltid denna unga kvinna på väg någonstans. Så istället nickade hon.
“En timme.”  sa hon kort, som om hon godkände förslaget och med det gick de åt varsitt håll, men kvar fanns en lätt känsla av nyfikenh…[Read more]

Yfandes log brett åt hur enkelt det faktiskt gick. Bara sådär. “Vi kanske kan använda ett av studierummen vid sovsalarna?” Föreslog hon hastigt, det var det enda hon kunde komma på och det kändes ganska rimligt. Väldigt rimligt faktiskt, då det var vad rummen var till för. Att Erynn inte visste hennes namn var inte en tanke som slog Yfandes,…[Read more]

Ambrosina hade varit så uppslukad i sin framfart, så fokuserad på sitt mål att när Ayperos skickade henne flygandes så skakades hela hennes verklighet. För ett ögonblick var hon osäker på vart hon var och vad hon hade hållit på med, innan hennes mor plötsligt stod över henne och omgivningens pusselbitar började passa ihop igen. Hon reste på sig m…[Read more]

Som vanligt hade inte Erynn lagt någon större vikt på att lyssna på vad som sades på lektionen utan hade suttit och skissat vidare på ett annat arbete. Något som faktiskt skulle kunna göra något praktiskt, utan magi och genvägar. När väl timmen var slut, blev hon förvånad när någon tilltalade henne och höjde sitt mörka ögonbryn som stod i kontras…[Read more]

Stilla vandrade Eira vid Livs sida, att väsnas på det sättet som hon gjorde var inte riktigt enligt hennes natur. Nej, betrakta och analysera i stillhet. Ingripa vid behov eller i sista stund. Fast ändå fanns där ett leende på läpparna som nådde upp till ögonen där hon hade blicken på sin väninna.

“Du ska ge dig av.” konstaterade hon till slut. I…[Read more]

Elian drog filten tätare omkring sig och stirrade ut genom fönstret, betraktade hur regndropparna rann längs glaset i slingrande spår. Det var sista dagen innan allt skulle återgå till det normala – eller åtminstone så normalt som saker kunde bli efter den senaste veckan. Imorgon skulle föreläsningarna börja igen, korridorerna på universitet…[Read more]

Tath’nel kunde fortfarande känna ilskan som en skarp egg i bröstet, en dolk han vägrat släppa men som låg och pulserade inom honom. Han borde vara lättad, borde känna sig triumferande över hur de hanterat Velaedrion, men det var han inte. För han visste inte. Visste inte hur nära han varit att bli avslöjad. Eller hur djupt högalven hade grävt, h…[Read more]

Nenya stod i stormens öga, mitt i kaoset av eld, skrik och blod. Värmen från de annalkande lågorna kunde hon känna, men det var ingenting i jämförelse med den inre elden som brann inom henne. Hon kände hur Isra höll henne fast, kände Ayperos ord rista sig in i hennes sinne som en påminnelse om allt hon varit, allt hon en gång trott på. Hans rö…[Read more]

Alienna såg hur Bain hanterade Velaedrion. Hon kunde både magiskt känna och nästan se hur lågorna föddes ur intet, hur de svedde adelsherrens tunga innan de slocknade lika plötsligt som de tänts – en gnista, men en smärtsam sådan, nog för att skada adelsmannens stolthet.

Hon såg hur Velaedrions ögon vidgades av chock, hur han ryckte till som om…[Read more]

Helt tyst låg Elian i mörkret, lyssnade till de lugna andetagen bredvid sig och lät sig omslutas av värmen från Aerons kropp. Det var en konstig känsla, som om han befann sig på gränsen mellan dröm och verklighet. Hans trötta tankar snurrade långsamt, och han visste inte längre vad som var riktigt. Hade Aeron verkligen lagt sin arm om honom? Elle…[Read more]

Eira låg kvar, blickande upp mot takbjälkarna i det dunkla ljuset från den falnande elden. Hon kände den kalla luften som tog plats där Livs kropp nyss legat, kylan som sög sig fast mot huden där täcket dragits undan.

Liv var redan på väg ut, förstås. Redo att rusa in i dagen, bort från nattens syner och tankarna de väckt. Likt henne att för…[Read more]

Elian låg kvar, stel och med ögonen vidöppna i mörkret, vågade inte riktigt sluta dem. Aerons viskande röst drog honom tillbaka till verkligheten. Hade han…? Han rörde försiktigt på läpparna, kände efter om han verkligen hade sagt något. Eller om det bara var en del av drömmen som låg kvar nu när han var vaken.  När han kände den lätta beröringe…[Read more]

Asgeir flinade lite retsamt upp mot henne.
‘Jag tror nog du kan bli en akrobat, om du vill.’ skämtade han. ‘Du är vigare än mig, i alla fall!’ och med tanke på att han nog hade större chans att hjälpa henne upp än tvärtom så ställde han sig på den hala avsatsen vid sidan om vattnet, drypande vatten som en dränkt katt. Eller kanske björn, med…[Read more]

De hade observerat från skuggorna tillräckligt länge. När häxan fick en uppjagad folkmassa att tränga in i kyrkan och slakten där nere började så var det inte mycket mening med att hålla sig i det dolda längre. Ayperos steg fram först, men Isra var precis bakom honom. Hennes ljusa blick sökte efter Nenya och när hon fick syn på henne så nagla…[Read more]

Stel som en planka låg Elian, ett hårt grepp om filtkanten som knappt nådde över hans kropp. Men han vågade inte dra till mer av det. Tänk om Aeron skulle frysa? Han själv var trots allt van med kylan. Hjärtat dunkade så högt i bröstet att han var säker på att Aeron kunde höra det. Värmen från Aeron bredvid honom var omöjlig att ignorera. Det va…[Read more]

Prinsen flinade lite åt hennes kommentar gällande återhållsamhet. Han försökte ju sitt bästa i alla fall att vara en gentleman, och hans föräldrar hade uppfostrat honom hårt på den sidan. Något ytlig var han väl, men han hade ett gott hjärta, något som inte kom från god uppfostran heller utan från den milda själ han hade. Kanske i slutändan inte…[Read more]

Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]