Tova gav ifrån sig ett högt “uff” då vinden kastade om hennes hår, stark nog att flytta henne och ge henne den puffen hon behövde för att rulla bort från dolken som kom farandes. Hennes sinne hade inte ännu inte riktigt kommit ikapp med hur nära döden hon varit då dolken slog i marken med ett dovt läte av dolk som grävde sig in i jord där den tidi…[Read more]

Att lämna marken var inte direkt något som Llwyd var allt för förtjust i. Nej, nästan mer illa till mods än vad hennes kompanjon Jazeral var. Kanske var det faktumet att hon var kortare och föll ännu längre än vad de två andra gjorde. Men hon klättrade motvilligt upp på deras nya kompanjon och höll sig hårt i det som gick att hålla i.

Fast trots…[Read more]

De var förstås barbarer. Hennes tankar gick osökt till den kaldrländska pojken som hon skurit halsen av, han som på något vis lyckats förföra hennes halvsyster. Dessa människor delade samma råa, burdusa själ som Kaldrländarna och även om hon kunde uppskatta deras rättframhet så var det något inom henne som ogillade allt det där andra, som såg n…[Read more]

Hon visste att hennes mor misstyckte en aning, det syntes på den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn, men trots det så sade hon inte emot. Det var med viss lättnad, insåg hon, då hon var van vid att hennes mor satte sig på tvären, men kanske var det annat nu. Nog för att hon kallade både henne och Arand, vilket i sig var något skrattreta…[Read more]

Vesíva delade en kort blick med sin partner som instämde i att det kanske var ett misstag trots allt. Men ändå så kände hon sig förvånansvärt lugn när Gharf började pladdra på. Mycket skit, förstås men det var något genuint som hon ändå trodde att drottningen skulle uppskatta.

Bredvid Gharf böjde sig Renn på samma obekymrade sätt, även om hon…[Read more]

Liksom Renn verkade inte Gharf så bekymrad över deras sons varningar. De hade klarat av kris efter kris i sina dagar, och på något vis verkade det alltid som om saker och ting var desamma.
“Kanske är det en ny drottning på tronen, men Me’erisia och Barastar är sig båda lika.” ansåg han på sitt enkla vis.
“Men en sak kan man vara säker på, krig f…[Read more]

Audgisil nickade hastigt åt Maeve och gav Ranghildr en blick, en liten nickning som uppmanade henne att komma med honom. De lämnade rummet Maeve låg i en stund, och på vägen mötte Audgisils blick strängt Arands. Men monsterjägaren fick ändå en uppmuntrande nickning och en klapp på axeln, innan Audgisil och Ranghildr gick ut för att ta lite frisk…[Read more]

Hjärtat slog hårt i bröstet och hon följde sin forna väns rörelser. Lite skrämd över hur dammpartiklarna verkade agera som ljus och lyste upp trädet och det som hon nu kallade för hem. Inte direkt något mysigt, eller hemtrevligt. Inte för hennes definition åtminstone.

“Varför lät du dem göra så här mot dig, Huldrys?” frågade hon, genuint ledse…[Read more]

Tussie höjde ena ögonbrynet åt Faegrims ord och bild om henne. För att skaka på huvudet åt honom, korsade sina armar nästan som om hon blev lite förolämpad.
“Sälja buketter? Jag är en handelskvinna med många kunder. Snälla nån, vem har tid att binda buketter när man kan sälja du vet, mina varor?” fnös hon och himlade med ögonen.
“Vad ann…[Read more]

Frågan ifrån Meren hade gjort Sera något nervös. Det var väl alltid frågan som alla ställde sig? Och ännu kändes det som om hon inte riktigt visste svaret själv. Men hon var ju här, envist dåraktigt kanske. Tacksamt log hon mot Dastan som tog till ord innan hon själv hann säga något som hon skulle ångra. Fast något var hon väl tvungen att säga?…[Read more]

Lite skeptiskt var Ranghildr när hon inte fick känna på hennes panna, den kändes fortfarande för varm för hennes smak. Men hon lät det vara, för nu. För att skjuta undan vattenhinken och sedan vända blicken mot sin make som klev in. Som vanligt med ett försök till att lätta upp stämningen men hon kunde inte rå för att besvara leendet själv.…[Read more]

Svaret på hennes inbjudan hade kommit förvånansvärt snabbt men det passade henne bra. Hon hade hunnit skicka bud till Ayperos och Nenya där de befann sig i Iserion och trots att förberedelserna med armén var i full fart så var det inget som syntes utåt när delegationen från Barastar anlände till Antrophelia.

I palatset var stämningen dock annorlu…[Read more]

Vid hennes ord så reste sig hennes mor upp från sin plats där hon suttit och trots att lukten av mat som spred sig i stugan var lockande så fick det henne att må lite illa. Kanske var det allt för länge sedan hon ätit. Tacksamt tog hon istället emot den stora sleven doppade den i vattenhinken innan hon förde den till sina läppar och drack. Hon…[Read more]

“Andra tider?” fnös Renn, som gick bredvid sin make. Precis som honom var hon längre än de flesta människor och me’ersianer. Det kopparöda håret var flätat och slog i höften då hon rörde sig bestämt framåt. Blicken vandrade fram och tilbaka lite nyfiket. Många år sedan som de hade satt sin fot där, då all kommunikation hade skett genom Neyir och…[Read more]

Bara några dagar senare efter en inbjudan man inte tackade nej till kom ett skepp med Barastars och Handelsgillet Bläck över Me’erisias gränser. Eskorterad av rikets flotta tog de den märkliga färden genom malströmmen ned till staden på havets botten med sin skyddande hinna runt sig, och Barastars ledare kunde bara skaka på huvudet. Precis p…[Read more]

Meren lyssnade tålmodigt och stilla på ordne och förklaringarna, och i hennes blick var det tydligt att hon vägde vad som sades. Vägde ordens sanning, värde, vikt, vägde hur dessa två människor resonerade och talade. Till sist nickade hon, som om hon hörde vad hon behövt höra, och kommit fram till att andemeningen var sann bakom budskapet,…[Read more]

Audgisil såg lugnare ut än han kände sig. En oro gnagde inom honom att utmaningarna varit för stora för Maeve, att Valhall skulle komma och hämta henne nu efter hennes bragder. Men för Ranghildrs skull och framförallt för Maeves skull höll han sig lugn. Han hade försvunnit en stund för att styra upp uppstädandet av staden och organiserand…[Read more]

Kvinnan rynkade något på ögonbrynen. Sarksam var något som hon brukade kunna förstå sig på men nu var hon inte  helt säker på om katten framför henne faktiskt menade att hon inte förstod. En fnysning lämnade mörkeralvens läppar och hon höll upp de tre fingrarna igen.

“Information, pengar och inget sådant där kramandes.” sa hon och granskade henne.
“Nå?”

Säkert skulle hon känna hur en doft av mat hade spridit sig i stugan med. Framför elden en bit bort satt Ranghildr framför ett kärl och rörde runt i något som liknade en soppa. När hon hörde hur Maeve rörde sig bakom henne och det lilla kraxande släppt hon skeden och reste sig upp för att skynda sig till hennes sida.

“Ligg stilla nu tös.” sa ho…[Read more]

Faegrim hummade lite tankfullt.
“Ja, vad kan vi göra? Vad är vi bra på?” frågade han och såg på dem alla i tur och ordning.
“Inte för att skryta då, men jag kan så gott som röra mig osedd och ohörd. Men jag vill helst inte använda det för oärliga syften. Kanske vi kan stjäla något som blivit… stulet? Och få en belöning för det? Tillräckligt…[Read more]