Plötsligt en röst. Det fick nästan Trond att rycka till. Han hade helt missat att dvärgen hade tagit sig fram till hans bardisk. Fast det underbara ljudet av klirrande mynt och en beställning fick honom att spricka upp i ett ännu större flin. Enkelt slog han till med linneduken och placerade den återigen på sin höft i bältet för att sedan dra m…[Read more]

Lite förvånad över hennes skicklighet. Det var inte vanligt att det var så ömt, utan de flesta brukade trycka lite för hårt och speciellt skaka på handen. Fast även om det uppebarligen fanns rädsla där, verkade det som om hon pressade ner det. Intressant. Det var få människokryp som hade detta.

“Jag… har inte mycket att ersätta er med.” påpekad…[Read more]

Smaken av den starkare spriten ringde fortfarande i hennes mun även om hon försökte skölja bort den med den lite mildare vinet. Självfallet var det inte av Iselems standard. Inte märkligt det, de var trots allt i Karm och då kändes det nästan ok att nästan häva vinet för att bli av smaken. Hon fick genast påfyllning. Röda kinder, vittnade om a…[Read more]

Ett hastigt leende syntes på hennes läppar åt drottningens svar och hon nickade kort innan hon började kamma hennes mjuka hår. Hon var kvick i fingrarna men det fanns en ömhet där så att hon inte drog i håret, utan kammen tycktes nästan glida igenom håret. Som på vana drog hon fram en silvrig sax och höll den upp mot spegeln så att drottningen s…[Read more]

I en ren reflex slog den äldre kvinnan upp sin hand för att ta tag i Aillis och hon såg hur några droppar föll ner på hennes andra hand. Hastigt drog hon den handen upp mot näsan och luktade på dropparna och sedan nickade hon mot flickan. Ett litet, nästan varmt leende syntes på hennes läppar och hon nickade åt henne att fortsätta samtidigt so…[Read more]

Förvirrad över… var det värme och omtanke som människorna visade henne? Tanken förvirrade henne och gjorde henne nästan obekväm. Det var en känsla som hon sällan upplevde. Allt för sällan. Det påminde henne om hennes son och… hon tystnade sina tankar när Blánaid ställde hennes fråga. Istället lät hon de rubin röda ögonen möta kvinnans.

“Al…[Read more]

Kammarjungfrun var en av de få som inte verkade rädd för henne, i varje fall visade hon det inte, men hon tog sig heller inga friheter som skulle antyda en brist på respekt. Det var ett gott tecken, ty trots att hon valt att härska med fruktan till en början så var det inte så hon ville att saker skulle förbli. Det var alltid bättre att vinna sit…[Read more]

I normala fall skulle hon antagligen ha varit nöjd över att ha lyckats med att skada Ayperos på viset hon gjort, men liksom ett rovdjur inte stannar upp för att nöjas åt sitt verk så gjorde inte heller hon det. Tanken hade bara varit att döda, men när hennes yxor stoppades mitt i sina svepande hugg så fylldes hon först bara av förvåning,…[Read more]

Ayperos gav ifrån sig ett högt rop av smärta då bärsärken la all sin övernaturliga styrka på hans ben, och han sjönk ned på ett knä. Men smärtan som fyllde honom gav honom också styrka, och med ett rovdjurs grimas höjde han sin hand. Det var som om platsen fylldes av energi då hennes yxor stannade i luften bara några centimeter från hans hals.…[Read more]

Även om leendet i de flesta fall skulle lugna tjänaren verkade det göra en motsatt effekt och med en enkel nick försvann tjänaren iväg i korridoren.

Några få minuter passerade och ett par enkla knackningar mot dörren hördes och snart därefter öppnades dörren och en ung kvinna steg in. Rakryggad, nickade hon ödmjukt och respektfullt mot drottning…[Read more]

Nyfiken, som alltid, kastade ho en blick mot kartorna som Xharin nämnde. Fast hon fick inte riktigt någon tid att se vad det var för något. För de försvann, den ena ner för packningen, ett par andra i klädnaden. Hon rynkade lite irriterat på pannan för att inte inse att han redan hade börjat röra sig mot utgången. Det var inte förrän hon h…[Read more]

Oväntat hade ljuset lagt all sin uppmärksamhet åt Nenya. För hon hade riktat in sig på att distrahera, men att hon trots det skulle ha sin fulla uppmärksamhet åt Ayperos. De första slagen var hårda mot denna kvinnliga gestalt, men hon kunde inte riktigt klara av att  hålla kvar sin styrka. Ljuset brände mot hennes hud och det kändes som om hela…[Read more]

Under tiden som Ranghildr skar bort pälsen och skinnet på en av gnagarna sneglade hon mot den okända kvinnan och Ragnar. Hade hon gjort fel? Hade hennes moderliga instinkter gått för långt och gjort henne blind? Att hon var irriterad på sig själv märktes, för hennes rörelser blev mer aggresiva och klumpiga. Ta in en främling, i hennes, i deras sit…[Read more]

Nhedenim var tyst där han stod, och hade ett något hårdare och mer bekymrat ansiktsuttryck än han haft tidigare. Det var ju påtagligt att platsen inte direkt utstrålade varma känslor, vilket kanske kunde förklara den äldre mannens anlete. Men det verkade finnas något annat där, en glimt av gamla minnen i de klarblå ögonen kanske? Han verkade inte…[Read more]

Hon var knappt medveten om pilen som träffade väggen precis bredvid henne. Vad som hände med köparen låg inte så högt upp i hennes tankar då hon desperat och med all kraft hon hade i sin kropp tog sig in genom fönstret där hon hängt några sekunder sedan. Men hennes lättnad var inte långvarig då hon hörde dörrar som smällde upp och förvånade rop…[Read more]

Kiel vågade knappt andas då alven öppnade dörren, och de tycktes stå där i en evighet. Men det var tyst, och ingenting hände. Varsamt pressade Kiel upp dörren och kikade in. Ingen där. Men snarare kunde man höra ljudet av muntert prat utanför vakthuset, och se ljuset av lyktor genom ett av de grumliga fönstren. Kanske de var ute och rökte, elle…[Read more]

Kanske var det tur att Ayperos plötsligt verkade talför, ty hans ord var provocerande nog för att få henne att fokusera på enbart honom. Om han hade varit tyst hade hon kanske givit sig på Arand i blodsruset, men än så länge var det bara den mörka figuren framför henne som gällde.

Hans klor var vassa och mer än en gång träffade de henne nu nä…[Read more]