• Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

  • Hanlinn replied to the topic Att orka vardagen… in the forum Mahadwen 6 years, 10 months ago

    Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

  • Som vanligt kastades skeptiska blickar mot den kvinnliga orken som strosade på gatan. Även om hon försökt med ett leende, tycktes hennes tänder vara för groteska för barnen som drogs undan av sin mor och ombedd att hålla för ögonen. Oförskämt! Trots allt var Rushla en magnifik ork, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag m…[Read more]

  • Skjórinn
    “Du mener om jag skull störas av at ein mann sitter bak meg, som ikke bryr seg om hans gjerninger kan oføre til lidelse og død, åt ein som ikke förtjener det?” Skjórinn vred lite på sig där hon satt i sadeln och tittade bak på honom. Så hon kunde se honom i ögonen. Hon hade svårt att tro på att någon inte kunde bry sig och försökte se i…[Read more]

  • Skjórinn
    När djuret gick fram för att dricka, ställde sig Skjórinn vid sidan och klappade stoet över halsen och manen. Höll vakt efter varg, som hon lovat. Fast i de här skogarna fanns det inte många och de var inte ens i närheten just nu. Det var värre med björnarna, men så länge man inte klampade rakt ner i deras iden så var det ingen fara med…[Read more]

  • Skjórinn
    Det hade räckt med att han knuffat på. Han hade inte behövt lyfta henne på det där sättet. Hon ryckte förvånat till och tittade förvirrat ner på honom. Det spratt till i hennes ben, men hon hindrade impulsen att sprattla loss. Hade förväntat sig och velat ha hjälp upp, vem var hon att döma sättet.. Men hon var van att ha kontroll och kä…[Read more]

  • Silke
    Den gråa tjuven la armarna i kors framför sig och rynkade på sina ögonbryn. Silke ogillade den här situationen. “Jag vill att du lämna mig ifred.” Hon tänkte inte ta emot örter från en främling, som hittade henne utan problem. Silke tänkte inte riskera att bli förgiftad i någon gränd. Alven var skum och hennes tålamod hade för länge sedan ta…[Read more]

  • Silke
    Råttorna blir skrämda av oväsendet och flyr in i ett hål i väggen, in i cellen bredvid. Silke passar på att sträcka på sina ben, musklerna hade blivit en aningen stela och det knäppte till från hennes knän. Hennes ben är smala och musklerna långa. Gjorda för smidiga rörelser och snabbhet. Hon suckade lätt. Hon placerade sina bara fötter mot…[Read more]

  • Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]

  • Min Nenya. Orden fick henne att rysa och brista ut i ett leende som fick hennes vassa huggtänder att synas. Ett otäckt leende, men ett drömmande. Halvt som halvt lyssnade hon på vad scenen som hade skett framför henne. Närvaron i sig fick henne lite ofokuserad. Fast å andra sidan var det intressant och nästan lite roande hur Davant svarade hennes…[Read more]

  • Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]

  • Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]

  • Aethriatan drog undan sin vrist från Aetas och gjorde en grimas. Hennes blodtörst hade gjort honom svagare, något han inte hade räknat med att bli här i mitten av striden.
    ‘Aetas, något är fel.’ sa han, lite svagare än innan. Han blickade hastigt på krigarna som stod omkring dem och skyddade dem så gott de kunde från motståndare.  N
    ‘Ta dig ti…[Read more]

  • Värden kastade en blick bakåt på sina nycklar – och där det förut var ett flertals som hade hängt och skramlat i vinden – fanns nu enbart en. Han tog tag i den och slängde ner den i disken så att det blev en distinkt smäll och sköt den mot Vésiva. Lite irriterad över värdens agerande tog hon upp några guldmynt och lade de på disken.

    “Låt…[Read more]

  • Etienne Gustenburg
    Hon tillhörde den lilla skara av vasaller som inte kallats till kriget i Loradon. Istället förväntades hon och de andra ädlingar som fått order om att bli kvar i huvudstaden att stötta och skydda drottningen. Etienne var såklart mer besviken än vad hon visade över att hon inte fått rida till fält med sitt manskap. Dagarna i H…[Read more]

  •  

    Scenen framför henne var otäck. Ben, duken och den röda tjocka vätskan som hon kunde tro var blod. Sättet hon hade… smakat… på hennes tår gjorde henne förvirrad. Och det som först kunde se ut som en mild gest ändrades snart till något groteskt. Hon höll sin sjal ännu hårdare, så att hennes knogar vitnade. Orden som yttrades sedan försvann i e…[Read more]

  • Då de sista ljusstrålarna försvann bakom trädtopparna och slutligen omfamnades av natten tycktes allting bli tyst och stilla. Det var som om allting omkring dem höll andan i väntan på vad som skulle komma. Det snöblandade regnet som tidigare fallit hade slutat falla och hästarna frustade lite nervöst, men inte så högt som de brukade.

    E…[Read more]

  • Hans försiktighet roade Nenya igen och hon strök sin söndriga och smutsiga klänning med sina händer. Tanken på hur hon stank och såg ut, stack i hennes näsa. Hon hade kunnat göra det här på ett annat sätt. Använda våld. Slippa att sänka sig till en sådan nivå. Ett ögonblick hade hon visat en svag sida av sig själv och bara tanken på det fick…[Read more]

  • Det var som om de lägre vampyrerna ryggade undan och slutade attackera den kvinnliga ledaren. Ett ögonblick stod de tysta och iakttog scenen framför dem. Blinkade ett par gånger, som om de inte helt förstod vad som egentligen skedde, innan de kastade sig på någon annan. De var patetiska. Fast inte kunde hon klandra dem. Blodet gjorde nästan…[Read more]

  • Kiel såg från alven till hunden, men han kunde inte lämna fängelset ännu. Samtidigt som han knappt kunde tro deras otroliga tur fanns det ännu en sak han var tvungen att göra. Men skulle det leda till mer bekymmer? Kanske vakterna fortfarande skulle sova om de kom tillbaka senare.

    ‘Jag måste ha min luta.’ sa han bestämt, och vände sig om i den…[Read more]

  • Load More
A password will be emailed to you.